Aforismer.

Jag försökte i kväll att utröna vd som menas med aforismer. Det är alltså sentenser och tänkespråk som någon har myntat vid något tillfälle. Jag fick inget riktigt grepp om det hela eftersom det är ett relativt yvigt ämne. Däremot hittade jag ett annat ämne som jag fastnade för och som jag ansåg vara värt att använda som tema i min blogg. Det är frågan:

Vad är Sunt Förnuft?

Förklaringen man hittar i Wikipedia är följande:

 Sunt förnuft är en vardaglig benämning på sådant förnuft som rör sig på en alldaglig och lättförståelig nivå. Lite mer i detalj kan detta dels innebära en sund och normal förstånds- och omdömesförmåga, dels den allmänna meningen – dvs samlingen av de åsikter om världen och tillvaron i allmänhet som delas av alla med ett allmänt sunt förnuft.

 Och visst står det klart att vi ofta tenderar att hänvisa till något som kallas ”sunt förnuft” i försvar av våra åsikter. Att prata om ”sunt förnuft” upplevs som något folkligt. Man uttrycker att man har en ”vanlig, hederlig” syn på saken – samma syn som de flesta andra människor i samhället. Men uttrycket kan också vara ett slag under bältet t ex på en diskussionspartner. När man hävdar att ens egen åsikt är sunt förnuft insinuerar man samtidigt att det finns ”osunda förnuft”.

 De flesta människor upplever nog att de har ett sunt förnuft. Problemet är bara att det utgår från varje enskild individs övertygelser om vad som är rätt och fel. Sunt förnuft kan nog därför aldrig bli något allmängiltigt som kan omfattas av alla.

 Albert Einstein lär ha sagt:

Sunt förnuft är inget annat än en samling fördomar inlärda innan man fyllt arton.

Ålderdomens vishet år inget annat än sunt förnuft.

Sagt av Jöran Lundberg.