Regeringsbildningen än en gång.

Det verkar fortfarande väldigt komplicerat att få till stånd en arbetsduglig regering i Sverige. Annie Lööv, Centerpartiet, misslyckades också i sina sonderingar. Enligt min åsikt beror det på att de partier som högljutt ivrat för en blocköverskridande lösning har sagt nej till en blocköverskridande lösning när den enda möjliga lösningen är en blocköverskridande lösning. Således är det kört.

Därmed närmar vi oss mer och mer ett extraval. Något som skulle kosta mycket pengar och dessutom inte medverka till en öppning i det låsta läget. Det skulle förmodligen betyda att SD tar någon ynka procent till på andra partiers bekostnad medan det i övrigt fortfarande är tämligen jämnt mellan blocken. Lösningen är således att ett eller flera partier måste lägga sig på Schavotten och få sitt huvud avkapat i något förfarande som skulle kallas blocköverskridande. En sådan manöver kommer att tarva massor av förhandlingar för att komma överens i politiska sakfrågor. Detta för att ens komma till en vettig regeringsförklaring.

Sverige behöver en handlingsduglig regering eftersom flera politiskt tunga beslut ligger och väntar. Inom både vård, skola och omsorg behövs kraftfulla tag för att komma till rätta med de ibland svåra missförhållanden som råder. Även inom en rad andra sektorer är det nödvändigt med åtgärder som inte kan vänta. Dessvärre finns det risk att den katt och råtta lek som för närvarande bedrivs är till men för denna så angelägna politiska process. En dikt får avsluta:

Löven dalar

De gröna löven dalar.

i riksdagens salar

då argumenten skvalar

medan kvarnarna malar

och partibossen talar.

De processen förhalar

när ständigt de käbblar

om det som helar

och om det som delar

och om den som felar.

Svenska staten betalar

alla dessa tjurskallar

som alls inte pallar

för sådana hemska knallar

när talmannen kallar

Städning.

Det var väl inte så välstädat i hemmen förr i tiden. Man gick ofta in med arbetsskorna på även om man ibland kom direkt från ladugården. Det hände också under vinterhalvåret att husbonden tog in snickarbänken in i köket för att tillverka något nödvändigt för gårdens behov. Sådana tider fick man inte vara så noga med renhållningen. Ofta gjorde man en så kallad "Storstädning" fram på våren eller tidig sommar. En nyskriven dikt får illustrera, Givetvis på mål.

Att göra vesta.

Att göra vesta då de ovôlet bôrket är

Ja. Då dä ä bôssa ne sä eländit.

Då môe legg å skräpa bå här å där

gett fäll vararätt sä növändit.

Då jett man använn börst´n å kasta

för dellå sope rernt.

Å iblann gett man ta te kvasta.

Å ärbet bå bitti å sernt.

Rotbörst´n å såpa å vattne kan vara

rakt bra å använn iblann.

Å int på na möda å ärbete spara

för å gni å gno litegrann.

Ja, man fo gno på uta bara håken

sä man kan svettenen bli.

För för å fo vesta ti kåken

fo man då legge i.

Sä blire en  hiskelens himmelens fröjd

då dä äntlegen vesta blett.

Man kan känne säg kärrerntå glad å förnöjd

efter all möda å svett.

Motorspark.

På fyrtiotalet konstruerade vi en motordriven spark som väckte en viss uppmärksamhet. Den var försedd med en encylindrig bensinmotor som förut suttit på en dressin på järnvägen. Den var även omskriven i ortstidningen      

Minnesträning.

Det är värdefullt att ha minnet kvar långt upp i åldern. Särskilt närminnet. Tyvärr är det inte alla som vid "mogen ålder" kan skryta med att minnet fungerar som det ska. Man kan till exempel tappa bort namn. Oftast dyker det dock upp så småningom. Dessutom sägs det att proffessorer är ibland tankspridda och med minnesförlust av och till. Det kanske följande anekdot kan ge ett exempel på.

Professorn kom hem till middag och höll triumferande upp ett paraply i luften.

"Här ser du sade han glatt till sin hustru". "Den här gången har jag inte glömt det".

Ja, sade hustrun, det är nog bra. Men i dag hade du inget paraply med dig.

En dikt får illustrera.

Att minnas.

Ibland så glömmer vi saker och ting som kan vara spårlöst borta.

Det är så dumt att vi minns ingenting och nesligen kommer till korta.

Vi kan kanske möta en känd person då vi totalt har glömt vad han heter.

Vi språkas vid i förtrolig ton, men namnet vållar besvärligheter.

Och inte vill man ej heller våga för det känns lite skumt.

Att ställa en närgången fråga. Ja. Det är nog lite dumt.

När man sen,efter någon timma, när namnet har kommt igen.

Kan man tydligt förnimma att man minnes som bara den.

Då är man benägen att skryta med det fina minne man har.

Även om det börjar tryta så där lite på ålderns dar.

Bloggtorka.

Någon gång emellanåt tryter uppslagen. Då är det hart när omöjligt att finna något vettigt att ägna sin skrivarmöda åt. Ibland kan det dyka upp så kallade "reservidéer" som man kan ta till i nödfall och nedanstående verser kan möjligen klassas som en sådan. Och då blev det:

En räcka av ord.

Ibland kan man skriva om alls ingenting, helt utan den minsta mening.

endast staplade ord som runt omkring, bildar en konstig förening.

Ett verk som är helt utan mening och mål kan man med möda författa.

Men frågan är om det verkligen tål att uppnå de mål som är satta.

Således är det en räcka av ord som i sig inte har något värde.

Som kan tyckas vara ett uppenbart mord på en idé från de lärde.

Då kommer osökt den frågan, hur kan det då vara fatt?

har man ej den rätta förmågan att nå det mål man har satt?

Om man således har ambition att skriva en vettig vers

Kan det lätt bli en konstruktion av en nog så svettig pers.

Så till slut blir sannolikt kontentan av denna ordkonstruktion

att avsäga sig all förväntan på en mening med full perfektion.

En liten utfärd.

I dag blev vi bjudna till Järved på middag. Våran Kristina bjöd oss. Det känns meningsfullt att allt emellanåt bryta tillvaron här på Tallbacken och gör något annorlunda. Det blev en trivsam gemenskap vid matbordet då vi åt Dragonkyckling med ris. Kristina är duktig på många områden, bland annat med matlagning.

Det blev en god gemenskap vid matbordet trots att Thor-Leif inte var hemma. Han hade nämligen åkt till Umeå med Ö-viks big band, som han spelar med. Jazzbandet hade nämligen en konsert därstädes.

I sena kvällen åkte vi hem till Långviksmon. Numera har jag inga problem med mörkerkörning efter det att jag fått en ny syn på tillvaron. För nu snart en månad sedan fick jag nämligen en ny lins inopererad i mitt vänstra öga som grumlats av starr. Det kan vara angenämt för ett par gamla pensionärer att ibland bryta rutinlivet och fylla tiden med något annorlunda.

En liten tripp nu och då, kan ibland vara gott att få

det gör att man kan bättre må. Ja. Det är bara så.

Att därmed bryta tristessen genom att odla många intressen

Det är  det som är själva finessen och som gör att man inte blir lessen.

När vi sålunda trivs med varandra, blir livsvägen lättsam att vandra.

Ty gemenskap med några andra kan ingen människa klandra.

Att umgås med några flera, kan man därmed rekommendera

om man vill accentuera att sinnesbalans stimulera

Ett skrovmål.

Det var ett tag sedan jag hade något inlägg på mål. Det måste repareras. Så här kommer ett exempel på:

Va äre för skellna.

Va äre för skellna på ovôlen å balet,

de kan man int sä lätt räkne ut.

Ovôlen å balet verka rakt galet,

men dam ha fell nan merning dell slut.

Iblann könn damm vara rakt slasasam

då ä damm söm ungefär likedant.

Man könn säg, damm ä bakåfram

Ella nanting söm nalta vagant.

Balen å ovôlen ä ne slafat

söm man kan säg int nan årning ha.

För dä ä en slärvenen krabat,

söm int alls gör söm man ska.

Man ä vårslös då man ä balen,

likedant då man ovôlen ä.

För då ä man rakt söm för falen

tå gå å slärvese härn breddavä.

I måle finns mange orl häppå jorla,

söm int ä se lätt å förstå.

Då äre like bra ränse borla,

å ge katt´n i hörr de gå.

Ankaret.

Ankaret är hoppets symbol och det står för Missionsförsamlingens secondhandbutik här i Långviksmon. Sedan starten för nästan tjugo år sedan har den, genom villiga människors köptrohet, kunnat förmedla miljontals kronor till olika hjälpprojekt världen över. Samtidigt som butiken har idel nöjda kunder som ständigt kommer tillbaka för att göra nya fynd.

Bloggskrivaren är med i en informell styrelse som benämns "Ankarstödet" och vi hade sammanträde i dag. Det är idel positiva tongångar för verksamheten. Resultatet kommer att vara i nivå med föregående år vilket innebär att stora summor även framdeles kan gå till att lindra nöden i världen. En stor del av personalen är sådana som deltar på ideell bas vilket naturligtvis bidrar till resultatet.Affären har också en kompetent administrativ ledning vilket är ett plus.

Jag rekommenderar för de som eventuellt har möjlighet, att göra ett besök i Jollenhuset och Ankaret. Genom vänliga och givmilda människors insats finns det ett rikt utbud av attraktiva varor. Varor som oftast är av allra bästa märke. Där kan man verkligen göra en fin affär genom att botanisera bland sortimentet. Inför den stundande helgen exponerar man dessutom extra mycket sådant som hör julen till.

Där kan man också köpa biljetter till församlingens Julbuffé som som är lördagen den 8-de December. Då serveras ett synnerligen prisvärt julbord som även inkluderar underhållning av bästa märke.

Därmed sammanfattar jag bloggen med två ord: Skynda fynda!