Bloggtorka.

Någon gång emellanåt tryter uppslagen. Då är det hart när omöjligt att finna något vettigt att ägna sin skrivarmöda åt. Ibland kan det dyka upp så kallade "reservidéer" som man kan ta till i nödfall och nedanstående verser kan möjligen klassas som en sådan. Och då blev det:

En räcka av ord.

Ibland kan man skriva om alls ingenting, helt utan den minsta mening.

endast staplade ord som runt omkring, bildar en konstig förening.

Ett verk som är helt utan mening och mål kan man med möda författa.

Men frågan är om det verkligen tål att uppnå de mål som är satta.

Således är det en räcka av ord som i sig inte har något värde.

Som kan tyckas vara ett uppenbart mord på en idé från de lärde.

Då kommer osökt den frågan, hur kan det då vara fatt?

har man ej den rätta förmågan att nå det mål man har satt?

Om man således har ambition att skriva en vettig vers

Kan det lätt bli en konstruktion av en nog så svettig pers.

Så till slut blir sannolikt kontentan av denna ordkonstruktion

att avsäga sig all förväntan på en mening med full perfektion.