Friherre och frimadonna.

Här i vårt så kallade välfärds Sverige är vi så lyckligt lottade att som pensionärer vet vi att det varje månad den artonde eller nittonde sätts in en viss summa pengar på vårt konto. Även om många tycker att summan är i klenaste laget vet vi ändå med bestämdhet att den anländer i rätt tid. Jag var för ett antal år sedan i Estland och mötte då pensionärer som inte hade fått någon pension det senaste halvåret. Och visste heller inte när det skulle komma någon. Detta på grund av landets usla ekonomi. Vårt svenska pensionssystem är således tämligen pålitligt även om det är behäftat med en del brister. Pensionens storlek varierar heller inte så alarmerande mycket eftersom sådana med låg grundpension nästan alltid kompenseras med rundligt tilltaget bostadstillägg. Många, särskilt äldre, har ofta en stabil ekonomi med en viss sparad slant i kombination med att de av hävd är vana vid att röra sig med lite pengar. Jag brukar ibland lite skämtsamt säga att det inte finns en så köpstark grupp i samhället som fattigpensionärerna.

Eftersom pensionssystemet i stort sett bygger på att företagens inbetalningar alltid skall vara i paritet med utbetalningarna är det en grannlaga uppgift för staten att alltid upprätthålla en vettig balans i systemet. Det var meningen att en viss fonduppbyggnad skulle medverka till den balansen men det har tydligen mer eller mindre krakelerat. Genom att många i dag kommer sent in i arbetslivet och betalar skatt, i kombination med att vi lever allt längre, blir förutsättningarna för systemets hållbarhet allt sämre. Av den anledningen har man talat om att om möjligt skapa ett annorlunda pensionssystem men hur det skall se ut är det väl ingen som i dagsläget riktigt har någon hum om.

Genom ett nyligen taget riksdagsbeslut är det väl meningen att vi skall få lite mer på kontot varje månad. Det är dock inte frågan om några stora summor i löneförhöjning. Förhoppningsvis blir det så pass att vi håller oss vid liv tills vi dör.

Som numera vanligt, en liten dikt som kompletterar budskapet.

En allmosa

Den allmosa som staten var månad oss ger

är ett välkommet stöd till vår kassa.

Och även om vi till numerären blir fler

skall statens kassa alltid oss passa.

Det är ett dilemma att de blir allt flera

de år vi bebor den här jorden.

Så det framdeles fordras allt mera

av tillskott från de dukade borden.

Men visst har vi ett härligt och meningsfullt liv

när vår dag var dag vi får njuta.

En innerlig önskan! Du vår Herre oss giv.

En tillvaro som aldrig i livet skall sluta.