Historier på mål.

Min farfar Johan Lundberg kom in på Cafeet i Låmgviksmon. Då sa´n på ne hänn vise "Jäg ska köp nan götte. Men de ska imte vara dremnegötta. utan de ska bröske då man tögge ne".

Dä va två söstrer söm såt vä var sin törkhuv på skall´n hos hårfrisörska. Då sa enern på nä hänn vise "Bli du na pisstfängt?" "Nää dä gå rakt bra"

Två småpajka lekte kurragömma. De geck bra. Damm hitte varann snarest. Men sä va erne pajken spårlöst borte. Annere pajken glistes överallt. Han fanns int narstans. Men sä kröpen fram bårti kjossla på gammelmora. Å då sa´n: "Hant momma fesse ha du allri hitte mä."

Dä varn ongen snöggen jänte tin gårl söm hadde fott sårmun. Hon hadde e väldans besvär tå ne dänne: Dä kömmene en gårlfarihandlar å skull nasa tin dänn gårn. Då han feck si jänta vä´n dänn sårmun sä sá´n på me hänn vise: "No kan jäg bote däg. Ja bara pusse däg på ne dänn onne ställe så bli du bote vä en gang," Sä han bara kösste jänta mitt på murn, å då geck värken över va en gang.

Kälinga tin dänn gårn, de vell säg mamma åt jänta, vorte fejen tin dänn bot¨n. Hon töckt de va hiskla marnömt. Sä hon fråge ôm int han skull bote hennar å? De skull fä'll gå bra, sa´n. A men va bra rofte kälinga. Då kanske jäg änteligen kan bli kvitt hämoröjdern mirna!