En tradition.

Idag den tionde december är det Alfred Nobels födelsedag med all den tradition det innebär. Med utdelning av de olika priserna tillika en festlighet som inte går av för hackor. Den gamle krutgubben lyckades skrapa åt sig en hel del sekiner som han samlade i sin stiftelse som med åren har blivit rätt betydande. Jag har för mig att han tillsammans med brorsan också tjänade en bra slant på vissa oljetillgångar. Hur som helst så blir en drös forskare hedrade med priset som också innebär ett visst pekuniärt tillskott. Men jag tror att det finns mycken forskning världen över som också bidrar till utvecklingen men som inte blir prisad på samma sätt.

En tradition så god som någon är det faktum att jag varje år på Nobels födelsedag publicerar min dikt Balladen om Alfred Nobel med en uppmaning att Svenska akademien tar sitt fulla ansvar.

Balladen om Alfred Nobel

Den gamle krutgubben Alfred Nobel

han som fann upp dynamiten

som i sin himmel så lycklig och säll

gärna vill prisa eliten.

Den gamle farbrorn med sitt åtrådda pris

regerar än här på jorden

det är skickligt gjort på många vis

av en man som är avliden vorden

Ett pris har han anförtrott vår akademi

det som handlar om litteraturen

det är priset med mackel och krakel i

kontroversiellt är det av naturen

För hur de än sig i världen vänder

anses det ändå vara galet och fel

trots att gubbarna tvår sina händer

får dom ändå plågas och pinas en del.

Ty priset skall alltid ges till nån annan

än till den person de gemensamt sett ut

många tyckare tar sig för pannan

undrar hur de kommit till sådant beslut.

Men ständigt det går år efter år

utan att gubbarna riktigt förstår

att den proceduren inte är svår

om till geniet nobelpriset går

Därför skulle de bli populära

om Jöran Lundberg fick priset vinna

ty ingen kan som han äran bära

det må alla kloka på jorden besinna.

Men än har jag inte inbjuden blivit

till festen som omges av kunglig glans.

Trots att jag mången dårvers har skrivit

har jag ständigt förmenats min segerkrans.