En dag av nåd.

De som regelbundet följer min blogg har nog erfarit att jag rätt ofta återkommer till de existensiella frågorna. Det är kanske inte så märkvärdigt att man efter ett långt och aktivt liv ser tillbaka på de tusentals dagarnas rad med ens stilla undran om det skall bli ytterligare en. Samtidigt som man i sitt liv märker hur skört det är.

Jag tror att det då är en tillgång om man har någon förankring att fästa sin tillvaro till. Något som evigt består när det förgängliga upphör. Det medverkar till att man kan se framtiden ann med tillförsikt även om tillvaron har sina begränsningar. Något som ger trygghet.

Därför når jag önskar er alla gonatt och gomorron vill jag hälsa den nya dagen med:

Min bön en vanlig morgon

Du Gud som bryr dig om så många

Jag förstår du har det snärjigt då och då

Nog blir väl dina arbetsdagar långa

så bönesvar kan nog ej alla få

Tack i alla fall för nattens ljuva ro

Att jag fick sova riktigt skönt och gott

Jag kände mig som fågeln i sitt bo

det fanns ett himmelskt värn har jag förstått.

Så lägger jag min dag i dina händer

den som du mig skänkt av bara nåd

Jag litar helt på dig vad än som händer

och lever helt uti ditt underbara råd.

Om ändå med en bön jag får dig störa

lägg mina kära i din trygga hand

Du kan styrka dem och dem beröra

på vägen hän mot livets land.

Du vet det inte är så lätt att leva

helt och fullt att följa dina bud

Ibland man måste fram sig treva

skydda och bevara dem du gud.

Den trygghet som jag känner i din närhet

sprid det ut till alla mänskor på vår jord

Låt dem förnimma just den ro och stillhet

som du förmedlar med ditt sanna ord.