En idésprutande tingest.

Ibland är det alldels tomt i huvudet. Det kallas bloggtorka och då vet jag inte vad jag skall skriva om. Men så rannnsakade jag mitt arkiv och hittade en dikt jag skrivit för en tid sedan. Den löste, med lite modifiering, min utsatta sistuation. Den handlade nämligen om min hjärna som just då var tömd på ideer och uppslag men som ändå verkar fungera som den märkliga tingest den är. Håll till godo.

Hjärnsubstans

Jag skriver en dikt om vår hjärna som den skrynkliga klump den är

jag beskriver den mer än gärna utan minsta besvär.

Den styr våra sinnen och tankar med synnerligen god precision

Den ser till att vårt hjärta bankar samt övriga kroppens funktion..

Att föstå denna skarpa hjärna, beskriva  hur sinnrik den är

Det fordras den skarpaste hjärna, uppgiften är ändå prekär

Ty lärde i Stockholm och Lund forskat med uppriktig iver

att söka dess innersta grund, dess  hemlighet ändå förbliver.

Att ketoner kan bli till ett minne stavar och tappar ge syn

och syror som triggar vårt sinne  syns som ett tecken i skyn

Så hur vi än idogt funderar över vår hjärnas funktion

den rimligen ändå tenderar att bli en fördold konstruktion.