Bara en liten låga

Bara en liten låga flämtande matt och svag

Kan lysa upp i mörkret göra natt till dag

Bara en liten mening sagt med kärleks glöd

Tröstar en slagen hjälte och ger den svage stöd.

Den som gått vilse i världen, förlorat styrka och mod

Den kan du hjälpa på färden om blott din vilja är god

Någon som stapplar och faller kan du resa igen

Det är en ringa gärning men ack, så viktig min vän.

Så skall vi helhjärtat vara i kärlekens atmosfär

Och med ett ärligt sinne  leva som vi lär

Då kan en liten låga flämtande matt och svag

Lysa upp i mörkret och göra natt till dag

En logisk kullerbytta.

Västernorrlande läns landstings sjukvårdskonstnader  beräknas kosta cirka 250 miljoner mer än budgeterade medel. Således en kvarts miljard i underskott. I och med det innehar de ett föga hedervärt rekord. Västernorrland är därmed det landsting som leder underskottsligan i hela Sverige. Den helt dominerande orsaken till detta är att man inte lyckats skapa en arbetsmiljö som känns stimulerande för medarbetarna. Detta har till följd att både läkare och sjuksköterskor säger upp sig från sina tjänster. En väsentlig del av läkartjänsterna är vakanta och måste hjälpligt fyllas med kostnadskrävande stafettläkare. Även på sköterskesidan dras man med vidriga arbetsförhållanden med ständig underbemanning. Dagligern får man uppsägningar från kompetenta medarbetare. Dessutom har organisationen en alleles för tung överbyggnad med otaliga chefstjänster staplade på varandra. Ett förhållande som är svårt att komma till rätta med eftersom man redan varje år utbetalar miljontals kronor till ratade chefers avgångsvederlag. Öppenvården vid landstingets hälsovårdscentraler dras med sasmma erbarmliga situation ved gäller ekonomin. Troligen kommer det en skattehöjning framöver, som ett brev på posten.

I och med att det fria vårdvalet infördes har många läkare och sköterskor, som förr arbetade för landstinget, öppnat privata hälsovårdskliniker runt om i länet. Vårdinrättningar som fungerar tillfredsställande med, vad jag erfarit, idel nöjda patienter. Dessutom visar det sig att dessa går med vinst. Således kan de bemästra utgifter och inkomster så att verksamheten går runt. Detta är en nagel i ögat för det politiska etablissemanget.

Vad gör man då? Jo, i stället för att studera och lära sig av deras verksamhet funderar de allvarligt på att ta ifrån idkarna deras eventuella vinster. Ett fullständigt idiotiskt förfarande som riskarea att kliniker läggs ner och man skapar ytterligare vådkaos. Jag lägger inga politiska värderingar i förfarandet men visst kan dert synas vara en ytterst märklig manöver.

Något som definitivt inte är till gagn för vårdbehövande i vår region.

Hipp som happ.

Ibland spånar jag på ord och uttryck i vårt modersmål och som helt plötsligt bara dyker upp i mitt medvetnde. I dag kom jag att tänka på uttrycken hipp som happ. Tänkte först att det år nog dialektalt Men så hemsökte jag min gamla upplaga av SAOL och hittade faktiskt just det uttrycket där. När jag slog upp happ fanns det ordet i ramsan hipp som happ. Däremot hade de vise män som sammanställt SAOL ingen förklaring på vad ramsan egentligen betyder eller i vad sammanhang den skall användas. Men när man säger ”det kan gå hipp som happ” menar man väl att det kan gå hur som helst, åt ena eller andra hållet. ”Hur går de för LBSK me fotbolln, tror du?” ”Ja, de gå nog hipp som happ.” Man kan väl heller inte påstå att uttrycket används så flitigt i dagligt tal numera.

”Jäg ha kömme mäg te selavella”. Det är definitivt ett uttryck som kommer från vårt tungomål. Nämligen Björnamåle. Selavella betecknar något som är väldigt tilltrasslat. En situation som man oförskyllt råkat i. Det härstammar nog från den tid då en ovan körkarl inte fick någon ordning på seldonen. Att sela på en häst var nämligen en procedur som måste utföras i rätt  ordning, annars kom man te selavella. Illjars är ett annat fint dialektord. Gösse, na Brita-Greta ha´n illjars n göbbe. Illljars det är att vara tväröver och lite småbråkig.

Efter det hår mer eller mindre vetenskapliga inlägget behövs det kanske en sängfösar, eftersomn tiden lidit och vi med den.

Gonatt och gomorron

Språkets betydelse.

Läste i en tidning häromdagen en liten artikel om dialekternas betydelse i språket. Man menade där att i och med att dialekten oftas levde inom et rätt begränsat område hade den svårt att i lngden överleva. För att ha en chan att bli kvar var det av största vikt att den om möjligt användes i dagligt tal.

Samtidigt ville man accentuera vikten av att landsändarnas olika dialekter kunde förbli intakta. Risken för att de försvinner är uppenbar om  man inte gör särskilda insatser för deras bevarande. Där har Gubbröran = Akademien för Björnamålets bevarande en betydelsefull uppgift. Genom att i en ordlista samla ord och uttryck på detta underbara tungomål gör man alltså en berömvärd kulturell insats.

”Käre gulla vacker sku du va snäll å hämt snattrern oppa bött´n”. Sagt av Frida i Torsbacken.

Hårda vindar.

Av rapporter att döma är det nu ett väderleksläge i fjällen som domineras av hårda stormbyar. Av erfarenhet vet jag att det då fordras ett stort mått av kunskap och erfarenhet för att på rätt sätt kunna ungås med fjällen i en sådan situation. Jag blev påmind om det när jag i dag träffade en gammal fjällkompis. Vi samspråkade en stund och mindes många trevliga men också spännande turer i de svenska fjällen. Även om den dominerande tanken är att alltid se till att man har största möjliga säkerhet kan man ändå bli överraskad av ett oväntat väderomslag.

Dessbättre har jag inte varit ute i oskyddad terräng när snöstormar har brakat loss. Under senvintern 1968 deltog jag i en högfjällsexpedition från Nikkaluokta till Riksgränsen. Vid Kebnekaise fjällstation fick vi uppleva styrkan i en riktigt rasande snöstorm. Det var en sådan kraft i stormbyarna att det tidvis inte var rådigt att vistas utomhus. Det fanns uppebar risk att man sopades med i stormen. Då kändes det skönt att vistas inomhus i det stabila blockhus som utgör fjällstatonen. En byggnad som säkert ridit ut många hemska stormar. Först på tredje dagen hade stormen bedarrat så pass att vi vågade ta oss vidare. Allt på stationen som inte var fast förankrat hade då blåst iväg och var definitivt borta.

Det har rapporterats om att  några i Ammarnäsfjällen skulle vara ute i den nu rådande stormen. Det finns dock ett antal stugor och vindskydd i området som de eventuellt kan ha funnit en fristad i. Annars är enda sättet att gräva ner sig i snön och på så sätt söka lä för vinden. Någon avundsvärd situation är det dock inte.

Hemma igen.

Hemma igen efter en sejour i Järved där vi har gjort vissa insatser i samband med påsklovet. Skriver en liten blogg i relativt sena kvällen. När vi körde hem märkte vi att våren såä sakta bryter sin väg. Det känns verkligen skönt om vi någon gn kunde bli av med all den is vi halkat på i vinter.

Ju äldre man blir uppskattar man våren och sommarn så mycket mer. Det känns som om livet har fått ännu en chans att blomma ut. Jag hoppas innerligt att det blir en fin sommar med mycket sol och värme. En resa till Gotland har vi i våra planer för sommaren. Om det blir så mycket mer får väl tiden utvisa.

Så mycket mer blir det väl inte i kväll.

Ha det  gott!

Uppföljare.

Som uppfäljare till gårdagens blogg sätter jag in en dikt som jag skrev vid ett tillfälle för en tid sedan som dagens dikt. Den lyder som följer.

Eftersom KäraHustrun och jag skall gör en viss insats i Järved under påsklovet är det inte säkert att bloggen blir så där frakvent som den brukar. Det får ni i så fall stå ut med.

En låda

Vi gamlingar som uti glesbygden bo

Har det inte så lätt må ni tro

För tro mig! Gud sig benåda!

Vi hålles vid liv med en sketen låda.

Når man en gång blir gammal och spattig

Social gemenskap blir ynka och fattig.

Med äldrevårdens propåer så bråda

Man möts till partaj kring en frusen låda.

Den eld som man kände, de yttersta glöden

Har nu blivit stungen och kall såsom döden

I mikrovågsugnens eld skall man skåda

En livsgnista hård som en ditskickad låda.

Debet och kredit snåljåpar styra

Omsorgens kunder får ej bli för dyra

Dans omkring guldkalv politiker tråda

Men gamlingen sitter allén med sin låda.

De mänskor som hela vårt välstånd har byggt

Bör unnas ett liv så välordnat tryggt

Men missriktad nit och förnumstig klåda

Belönar ett livsverk med en fattig låda

Men yttersta trösten förvisso man har

När man en gång har flytt sina dar

Då kommer rättvis ordning att råda

Vi alla till sist fraktas bort i en låda.

Smartare än en femteklassare.

Såg programmet häromdan och blev imponerad av den 82-åriga kvinnan som tog sig igenom alla frågorna med glans. Hon måste varit synnerligen allmänbildad vilket tyder på att hon fortfarande uppe i den höga åldern ågde en receptiv hjärna. Hennes agerande stärkte mig i min uppfattning att en frisk hjärna mycket länge kan vara funktionsduglig. Men som en del av kroppen behöver den träning och stimulans i paritet med den övriga fysiska tränigen.

Samtidigt kan man inte sticka under stol med att med stigande ålder sker förändringar i kroppskonstitutionen. Den som såg programmet lade väl märke till att hon inte var någon som hoppar 210 i höjd. Rörde sig värdigt med ålderns rätt. Det är också viktigt att ha de rätta genetiska förutsättningarna att bygga på. I det fallet är det ett litet lotteri med tidigare generatioers egensskaper i vågskålen. Man menar att det får gå sex generationer tillbaka innan den genetiska koden är så uttunnad att det inte har någon inverkan.

Jag väntar fortfarande på den mentala revolutioneninom inom svensk åldringsvård där träning och stimulans av hjärnan blir lika viktig som rätt kost och motion. När hemtjänstpersonalen har kastat in den djupfrysta matlådan ilar de vidare till nästa vårdoffer. De har så ansträngt program att de tycks vara tvungna att hålla 120 km/timmen på en 80-väg för att klara uppgiften. Jag har själv sett det. I stället skulle det finnasw tid att sätta sig ner och prata med sina vårdtagande vänner. Når de sedan far vidare skulle de ha lämnat efter sig någon lämplig knepighet med uppmaning till den äldre att ha löst den till nästa besök. Ensamhet och isolering tär nämligen mer på kroppen än en utebliven smörgås med leverpastej någon gång.