Minns du sången.

Tillsammans med KäraHustrun var jag i Missionskyrkan i dag där Svenska kyrkan anordnat traditionell sopplunch. Serveringen var proppfull av soppsörplande pensionärer (läs daglediga). Med i sammanhanget var också en lokal sångarskara som kallar sig ”Ny Glädje”. Deras repertoar består mest av gamla läsaralster i trefjärdedelstakt. Gamla ”evergreens” som sitter långt nere i själen hos lyssnarskaran.

Till den ändan känner jag mig föranlåten att än en gång poängtera hur djupt rotad  de gamla väckelsesångerna är bland en mera mogen ungdom. Vid mina otaliga besök som underhållare på  äldreboenden runt om i vår bygd upplever jag den genklang som finns hos många åldringar när de får sjunga med i sånger som gensvarar i deras själ. Jag erinrar mig att jag för många år sedan hörde om den totalöförlamade gamla kvinnan som låg där som ett kolli. När de anhöriga sjöng den gamla sången ”Han har öppnat pärleporten, så att jag får komma in” rörde sig ena foten i takt med melodin. Helt obegripligt!

Varje tidsepok har sin sångskatt och sina melodier som vi också skall vara rädda om och respektera. Jag tycker att det inte behöver finnas några egentliga motsttningar därvidlag.

Den andliga sången har genom tiderna haft och har fortfarande stor betydelse för  gemenskapen i  många sammanhang. Det upplever jag verkligen när jag någon gång emellanåt lyssnar till de gamla ”Minns du sången-programmen”

Därmed byter jag bloggskrivandet mot en annan ”gemenskap” nämligen den som finns i snarkofagen tillsammans sömnens gudom som i Grekiska mytologi banämnes HYPNOS och som var son till NYX, nattens gud.   Romarnas moravarighet var SOMNUS.

Således Gonatt och gomorron!!

Språkbruk.

Efersom jag är mycket intresserad av språket och dess utformning brukar jag nastan varje fredag vid lunchtid lyssna på Vasternorrlandsradion då de har ett program som heter Ordalaget. Det är Lars T Johansson som tillsammans med en man från radio Jämtland och en kvinna frn Göteborg har ett program där de analyserar språkets alla olika klurigheter. Tillsammanss med lyssnarna tar de upp många av språkets ord och uttryck. Om man lyssnar noggrant kan man lära sig många olika varianter i språkets uppbyggnad. Till dem ändan har jag skriit en liten dikt på just temat ordalaget.

Så här lyder den:

Ordalaget

Ordalaget, en illuster trio

som ofta tar vårt språk med brio

och dissikerar varje ord.

De pratar mestadels i väder

smörjer därmed sitt munläder

mången blir tillrättagjord.

De på så vis vårt språk föstärker

även många ord de märker

för deras skiftande nyans

Så om de med road min

tar plats i språkakademin

det skulle ske med glans.

De som kan vårt språk använda

är ofta superduper kända

för sin fina språkförmåga

Men om någon ifrån mon

försöker språkligt ta sig ton

så blir det mest en präktig plåga.

Ty man blir ju genast slagen

av den sketna jantelagen

”Tro inte att du är nåt”.

Men skrivandet är ändå viktigt

därför blir det helt följdriktigt

något man kan glädjas åt

Vilket ord?

Det kan vara ett fack men också en herre

Det kan vara fusk men också förbud dessvärre

industri men också kvot och företag.

Konjunktur, arbete och kostnad likaså

Jobb, fusk och lov kan ni förstå

Vilket är ordet jag söker idag?

Poesi.

Torben Johansson och jag var idag ner till Oörnsköldsvik och gjorde ett besök i Arkenbiblioeket. Där var anordnat något som kallas Poesihörna. Det var ett 25-tal som samlats för att läsa egna och andras dikter. Tomas Tranströmers diktning uppmärksammades med ett antal av hans alster.

Merparten av de som var samlade hade egna dikter med sig som de läste. Torben oich jag läste också var sin dikt. Alla var intresserade av det vi hade att komma med eftersom det inte var så vanligt att det kom poeter fårn Björna med omnejd. Jag tycker att det är en  intressant sammaslutning eftersom det nog finns en mängd personer ute i bygderna som ägner en del av sin tid åt skrivande av olika slag. Vi kommer nog att göra flera besök vid kommande arrangamang.

Ur minnenas värld.

Då och då känner jag mig manad att berätta om personer och händelser som ligger långt tillbaka i tiden. Det är ofta personer som levte sitt liv i den här bygden utan att egentligen lämna så skarpa märken efter sig. Personer jag fordom mött och som nu är borta. Många gånger finns det inte ens en sten eller ett märke där deras jordiska kvarlevor ligger begravda.

Det finns en udde, eller kan man kalla det ett näs, i Storsjön som heter Tämnäsudden. Den är inte stor till ytan men rymmer ändå två små torpställen. Det ena torpet ägdes under min uppväxttid av två bröder Viktor och Arvid Ekström. De var förmodligen födda på torpet ty när deras föräldrar dog övertog de ansvaret för det lilla stället. Vad jag kan färstå var det nog Arvid som mest skötte de dagliga sysslorna medan Viktor av och till arbetade som banarbetare, mest under sommaren.

De hade nog den uppfattninge att hushållsarbete och mjölkning var sysslor som mest passade för kvinnor varför de efter en tid städslade en hushållerska. Exakt hur det gick till är för mig höljt i dunkel men efter en tid visade det sig att deras hushållerska var gravid. Hon födde också mycket riktigt en pojke som fick namnet Ivar. Efter något eller några år drog kvinnan vidare och lämnade sin tjänst. Ivar lämnade hon också kvar i de båda brödernas vård. Vem som egentligen var far till pojken blv aldrig riktigt utrett så de båda  bröderna hade i fortsättninge så att säga gemensam vårdnad om Ivar.

Under mina pojkår besökte jag i bland Ekströmarna på Tämnäruddem. Det var Arvid som då stod för bjudning som mest bestod i en stor kopp kaffe. Något kaffebröd eller annat tillbehör bestods inte med. Jag minns bröderna som godhjärtade och snälla personer som alltid var mån om att göra rätt för sig. Avsaknaden av kvinnligt inflytande märktes mycket väl. Hygienen var nog ine den allra bästa eftersom ingen av de tre karlarna hade något större intressa av densamma. Kaffet serverade Arvid i en kopp som han först doppat i en balja med ”diskvatten” och därefter torkade på ett gammal trasa bestående av ett utslitet kalsongben som var upphängd på en spik vid köksskåpen.

Framdeles kan jag tänka mig att berätta mer om dessa personer ur  minnnets arkiv. Alla tre var särlingar till sin natur och jag har måänga roliga minnen från dem. Minnen som det skulle blir för långt och omständigt att berätta i den här bloggen.

En tur med skoter.

Det är fantastiskt fint skoterföre efter leden upp till Hemsjön. Så i dag testde jag den och det gick alldeles utmärkt. Lite vatten på isen så jag avstod att köra ut på den. Det är alldeles super med tanke på ett nere i de sydligaste delarna av vårt land har de väl avslutat vårbruket vid det här laget. Det är väl inte så ovanligt att vintern dröjer sig kvar ännu några veckor. Eftersom det är rätt nattkallt går snösmältningen sakta. Men ni skall se att det blir vår och sommar även i år.

Den härliga skoterturen till trots är  det naturligtvis så att man längtar till vår och sommar. En längtan som blir allt atarkare ju äldre man blir .Man kan inte dra allt för stora växlar på framtiden när man jom jag kommit till så mogen ålder. Då känns det skönt att ta varje ny dag som en bonus och njuta av tillvaron i den dag som är.

För att så kunna ta del av en ny morgondag bör man visligen ägna några timmar åt en stärkande viloperiod i morfei armar så därför

Gonatt och gomorron

En främling.

Jag mötte en främling på vägen

En vandrare enslig och grå.

Han var så blyg och förlägen

När vi råkades en gång vi två.

Jag ställde en närgången fråga

Vem är du? Vart går din färd

Det var som en flämtande låga.

Irån en skimrande värld

När han gav mig sitt ärliga svar:

En del av din ande har jag.

Har också din själ i förvar

styrker och när den var dag.

Nyttan av god ekonomi.

Någon har sagt; ”En ekonomi är inte bara de stora intäkterna. Det är också de små utgifterna.” Det ligger en viss substans av klokhet i den tanken. De finns de som hanterar relativt goda inkomster men är ändå alltid utan pengar. Mest för att de låter pengarna de förfogar över sila iväg bildlikt talat genom fingrarna. Något som definitivt inte främjar sund ekonomi.

I kombination av mitt älskade tungomål har jag skrivit en liten dikt som belyser just detta förhållande.

Den heter : ”Pärniga”. Lyder så här;

Pärniga.

N´Sverker hadde vorte black

De va för att pärninga icke rack,

alls nan väg för´ståni.

För kälinga hans var´e pärning´ö

hon trodd han hadd´n sroern sjö

söm han könn öse bårli

Men sä kömme han på tanken

jäg skä prov å gå på banken

nan önke krone kan jäg fäll få lårn

kamrern han sa: dä gå bra. ” Feel good”.

För´n nagre tusn ä du betrodd

Sö m säkerhet sä ta vä gårn.

Jäg ä ampen, men nan gårl dä finns int

Sä vän dänn säkerhetas sä slår e slint

För dä sä kan du dra däg bak

Men jäg har´e jämarns bra försla

Söm säkerhat du kälinga fo ta

Sä bli ja åve´ne töckena schabrak.

Sä banken dam tog ba galant

Kälinga harns söm säker pant

För´n nagre tus´nlappa

Sä nu han inge pärnin´ö ha kvar

Å känn säg löcklin allas dar

Fastän sekinerna ä knappa.