Hårda vindar.

Av rapporter att döma är det nu ett väderleksläge i fjällen som domineras av hårda stormbyar. Av erfarenhet vet jag att det då fordras ett stort mått av kunskap och erfarenhet för att på rätt sätt kunna ungås med fjällen i en sådan situation. Jag blev påmind om det när jag i dag träffade en gammal fjällkompis. Vi samspråkade en stund och mindes många trevliga men också spännande turer i de svenska fjällen. Även om den dominerande tanken är att alltid se till att man har största möjliga säkerhet kan man ändå bli överraskad av ett oväntat väderomslag.

Dessbättre har jag inte varit ute i oskyddad terräng när snöstormar har brakat loss. Under senvintern 1968 deltog jag i en högfjällsexpedition från Nikkaluokta till Riksgränsen. Vid Kebnekaise fjällstation fick vi uppleva styrkan i en riktigt rasande snöstorm. Det var en sådan kraft i stormbyarna att det tidvis inte var rådigt att vistas utomhus. Det fanns uppebar risk att man sopades med i stormen. Då kändes det skönt att vistas inomhus i det stabila blockhus som utgör fjällstatonen. En byggnad som säkert ridit ut många hemska stormar. Först på tredje dagen hade stormen bedarrat så pass att vi vågade ta oss vidare. Allt på stationen som inte var fast förankrat hade då blåst iväg och var definitivt borta.

Det har rapporterats om att  några i Ammarnäsfjällen skulle vara ute i den nu rådande stormen. Det finns dock ett antal stugor och vindskydd i området som de eventuellt kan ha funnit en fristad i. Annars är enda sättet att gräva ner sig i snön och på så sätt söka lä för vinden. Någon avundsvärd situation är det dock inte.