Mina förstas skidor.

Med anledning av att det nyss varit Fettisdag (skidåkardagen) kom jag att erinra mig hur det var när jag fick mina förstas skidor. Det var inte bara att gå in på en sportaffär och köpa sig ett par. Det skulle vara skidor av björk det visste vi, för det var det bästa materialet. Vi hade då en granne som hette Olov Danielsson. Av honom fick vi en stock av björk som han hade sparat så att den var lämpligt torr. Den fraktade vi bort till Långviken till Albin Lundberg som hade ett snickeri i sin källarvåning. Han trodde sig kunna få ut ämnen till 2 par skidor ur den stocken. Det var nämligen så att min bror Gunnar också trånade efter sitt första par skidor. Efter några dagar hade han tillverkat dessa skidor i lämplig längd.

Jag minns hur fantastiskt det var att göra en första tur med dessa laggar. Bindningarna bestod av ett par enkla ”fättögler”. Med diverse remmar eller gummiband kunde man hjälpligt få laggarna att sitta fästade vid kängorna. Vi hade mycken nytta och nöje med dessa skidor. Med dessa skidor vanna jag en tävling som anordnades i skolan minns jag också.

Kalendarium.

Tiden mäts alltid  i dagar och år

Oavsett vad som i kalendern står

Den tid vi själv konstruerat.

Om även den djärvaste tanke mig slår

fast vi uti tiden platt intet förmår

Är detta ändå accepterat.

Så svävar vi med i en virvlande dans

Med  tankar som kommer från ingenstans

I tidens kongregationer.

Även med sinnlig och fin differans

då tillvaron berövats konkret tolerans

för måttliga komplikationer

Så har vi stängt in oss i krånglig seder

och irrat i tidens kringliga leder

med många små konklutioner.

Ångest och smärta det stundom bereder

att årens och tidens dodekaeder

har inga som helst pretantioner.

Om slutligt vi närmar pss målet en gång

vi kanske sjunger en himmelsk sång

med vita små änglar i kör

Ty denna världen så  torftig och trång

byts mot ett himmelens liv en gång

Ja, detta är som sig bör.

I väntan på sådan subtil existens

Vi lever vårt liv med viss differens

Så torftigt och kärvt kan man tänka

I varje enskild del och sekvens

Då  tider och stunder återanvänds

För att en gång vår tid sammanlänka.

Summera dagen.

Så går en dag ifrån vår tid och kommer icke mer. Osökt frågar man sig då: ”vad har jag gjort av denna dag och denna tid?” Att använda tiden väl är nog inte så lätt alla dagar. Jag har i alla fall i dag gjort en insats tillsammans med kollegerna i OLD-fejs och förstrött pensionrerna i PRO Trehörningsjö. Som vanligt fick jag en känsla att de gillade vad som serverades. En hel del nya vänner har vi i alla fall fått. Och det känns ju tillfredsställande.

Morgondagens grannlaga uppgift är att lämna min Volvo till bilpörovningen- Jag har i alla fall förberett denna pers genom att jag låtit en verkstad göra en ordentligt service. Vad jag kan förstå har den drigenom en lite större chans att klara provet.

Vi har också i viss mån förberett för familjen Holmbergs trivsel när de kommer för att fira sitt sportlov till veckan. Det skall bli riktigt kärt att få rå om dom några dagar. Enligt väderpognsen skall det väl bli rätt hyfsat väder. De har aviserat plusgrader varför jag hoppas att det inte blir alltför isigt och dant. Den som lever får väl se. Därmed

Gonatt och gomorron.

OLD-fejs på BB.

Rubriken ovan kan verka lite förbrylllande men är inte så mystisk som den ter sig. Det är nämligen så att OLD-fejs har i dag gjort en bejublad insats för att roa den alerta publiken på BjörnaBorg, traktens äldreboende. Det var alldeles knökafulltt på träffpunkten idag. Många utifrån som passade på att närvara vid vår underhållning.

Svenska kyrkan hade inbudit till en riktig Fettisdagsträff med servering av underbart goda semlor. Ved passade då bättre än en fulländad underhållning av den över fyrahundraåriga kvintetten OLD-fejs. Kramgoa allsångslåtar  i vilka pubiken deltog med hjärtans lust. Härliga gamla melodier till vilka de danslystna internerna deltog med bravur. Jag tycker det är underbart roligt när man märker hur publiken är med på noterna och klappar takten.

Under morgondagen väntar ett nytt framträdande,  då i Trehrningsjö. Det är bara att hoppas och tro att det blir lika lyckat.

Fettisdag.

I morgon den 17 femruari, (läs i dag) är det Fettisdag. En händelse och en dag som fordom i tiden firades betydligt seriösare än i dag. Nu är det endast semlan som utgör en kvarleva av den traditionen. Däremot har semmelätande brett ut sig så att det börjar redan vid jultiden. Detta fenomen har nog inte någon förankring i människosjälen utan är styrd av marknadskrafterna.

Gick man i skolan var man ledig den dagen. Det var den tidens sportlov som begränsades till en enda dag. Men då gällde det att sporta desto intensivare. Med magen fylld av kraftig mat som tillhörde den dagen åkte man skidor från morgon och till kväll. Och det gällde inte bara ungdomen utan alla som överhuvudtaget kunde ta sig lös var ute och sportde. Gammal som ung.

Från förtiotalets första hälft har jag ett särdeles minne av en fettisdag. Det var mitt under brinnande krig och ett antal arbetslösa hade deporterats till en koja långt inne i skogen för att hugga ved som skulle utgöra bränsle för Stockholmska fastigheter. På den tiden var de AK-arbetare. (Arbetskommissionen) och inte AMS-anställda. På fettisdagen var vi ett rätt stort antal ungdomar som åkte skidor några kilometer in i skogen där kojan låg. Det blev inte någon vedhuggning den dagen för alla hade tagit ledigt. I stället ägnade man sig åt skidåkning. Man hade i förväg iordningställt ett lämpligt spår för att anordna en skidtävling. Jag minns att jag åkte tills jag fick blodsmak i munnen för astt få en så bra placering som möjligt. Vem som vann eller förlorade det minns jag inte och det var väl inte så viktigt heller. En kocka hade ansvaret för matlagningen i kojan och hon serverrade oss varm chocklad och nygräddade fettisdagsbullar. Än i dag. mer än sjuttio är senare, minns jag hur ljuvligt gott det var.

Tiderna förändras och nya generationer har andra och mera avacerade sportktiviteter under den vecka de är lediga från skolan. Kanhända har de lika roligt i dag som vi hade på den tiden.

Historier.

Den nyanställde tidingsreprtern fick veta av chefen hur viktigt det var att skriva kortfattat Lite senare lämnade reportern in sitt förstas manuskript som löd: Benny Strömwall tittade upp för att se om hissen var på väg ner. Det var den. Han blev 42 år.

Ovanstående lustighet skulle kanske kunna tillänpas på undertecknad bloggskrivare. Ibland har jag en känsla av att det blir lite för långt och omständligt Men det får ni kanske stå ut med.

Den missnöjde kunden i affären klagar: ”Inte har ni den varan och inte heller den varan. Och det där jag behövde det har ni inte heller. Vad har ni egentligen?”  Svar: VI HAR ÖPPET.

Den här lustigheten (som egentligen inte är någoon lustighet) skulle kanske kunna spegla den situation  vi har vid vår matvaruaffär i Långviksmon. Efterhand blir det allt torftigare på hyllorna. Det enda de har det är öppet, till och med på söndagarna. Det är väl inte så roligt att kvirra så här dagen efter alla hjärtans dag men jag upplever det som att förtroendet mellan affärsidkare och kunderna inte är den bästa. Någon förändring därfidlag verker  heller inte vara i sike.

De e mycke nu.

Storstryk fär MODO i Skellefteå, silver till Frida Hansdotter och Sverige. Vad ska man säga?

Alla hjärtans dag.

I morgon (läs idag) är det ”alla hjärtans dag” vilket innebär att vi den dagen skall visa mer av vänlighet än i vanliga fall. Oftast brukar det innebära att vi äter lite flera gelehjärtan än vanligt. Jag tycker att sann vänlighet är lite mer än detta. Att visa vänlighetoch respekt för våra medmänniskor bör vara en naturlig del av vårt liv.

Under mer än femtio år ägnade jag en stor del av min fritid som aktiv ungdomsledare. Under den tiden hann jag träffa, och förhoppningsvis fostra, ett par generationer barn och ungdomar. En ledstjärna för mitt uppträdande bland dem var att alltid möta dem med aktning och respekt.  Oavsett hur busiga och obstinata de var. Att genom ärlighet och sann medkänsla sökte jag vinna deras förtroende. Delvis var det av rent egoistiska själ eftersom jag då kunde möta dem senare i livet med ett dyrbart förtroendekapital i bagaget.

Pelle Edin till exempel, var under några år under mina vingars skugga i ungdomsarbetet. När jag senare mötte honom i ett sammanhang då han arbetade som reporter på Aktuellt strålade hans ansikte upp vid minnet av ungdomsåren i Långviksmon. ”Nu Jöran måste jag få göra ett reportage om dej” vilket resulterde i ett litet inslag i den kvällens Aktuelltsändning. Men lika roligt är det att möta kassörskan i snabbköpet, traktorföraren eller audiologen på hörcentralen som alla erinrar sig ljuvliga ungdomsminnen.

En liteen dikt kan få illustrera dettaa ”Ett ende litet ord”.

Ett enda litet ord.

En enda litet ord en gest av vänlighet

”Hej hur har du det i dag? måhända räcker

Ett enda litet leende, med lust och sinnlighet

en hoppets känsla hos den sorgsne väcker.

En enda liten blick av vänlighet som strålar

kan bota sår som sargat mången själ

Att ymnigt ösa ur de vänlighetens skålar

som  skänker tröst för både fri och träl

Och när du slösar med  ett litet handslag

en blyg beröring, en vänligt menad gest

En kram, ett förstulet litet famntag

förvandlas livet till en glansfull segerfest.

Vi är tillsammans, vi är skapta för varann

att sprida hoppets ord till någon  som vi ser

En livsuppgift så god och rik och sann.

som verklig sinnesfrid  åt livet ger.

Den slagne som du möter kan få vård

med ett leende vid dina ögons ljus

i en trång tillvaro,  i en värld så hård

finns hopp om frihet mitt i livets brus

Vi kan tillsammans forma livets mönster

när vi ärligt bryr oss om varann.

Åt en vilsen kan vi öppna hoppets fönster

som skänker oss en värld så rik och sann