Nanosekunder.

Har gluttat lite på VM i utförsåking de här dagarna. Då har jag förvånats över vilka små marginaler det egentligen skiljer mellan de olika åkarnas tider. Den som i en kilometerlång utförslöpa förmår att åka 2 hundradels sekunder  fortare än sin konkurrent hyllas som superhjälte medan den som är på fel sida om hundradelarna får stå där med skammen att ha förlorat. Den tidsrymden är kortare än den tid det tar att sätta punkt för den här meningen.

Mellan de tio första åkarna i mål kan det ibland  vara mindre än 1 sekunds marginal. Ett emda felskär i banan kan kosta flera placeringar. Samtidigt som det i stort sett är bara platserna i toppen som värderas i någon större utsträckning.

I vissa fall kan det vara rätt likartat i det verkliga livet. Ofta kan arbetsinsatser, som i båda fallen kräver en fullvärdig prestation av utövaren, värderas helt olika. Den underskötersska på sjukhemmet som dag efter dag arbetar för att göra livet drägligt för den medmänniska hon har bivit satt att vårda får kanske inte lika stor uppmärksamhet som politikerna  i toppen av hierarkin. Trots att dessa många gånger misslyckas med att skapa drägliga förhållanden i vården fär de ändå mångdubbel uppmärksamhet.

Tyvärr är förhållandena så, och en enkel bloggskrivare kan kanske inte påverka ett sådant system. Men visst kan det väl vara på sin plats att även den ringe och bortglömde  någon gång finge befinna sig i rampljuset och uppmärksammas för sin hedervärda insats.