Dagens skörd.

En svensk VM-medalj i storslalom och en ynka poäng för MODO blev resulatet av diverse idrotsliga insatser. Det kan man kanske vara nöjd med. Eller hur?

Ett frosseri för nöden.

Nu och då i min blogg har jag slrivit om den förändring som skett på den senaste tiden vad gäller befolkningssammansättningen här i Långviksmon. Den senaste tiden har det kommit  en ny stor kontingent av asylsökande flyktingar, främst från Syrien. Ändå är det endast någon promille av flyktingströmmen som når Sverige. De allra flesta blir kvar i närområdet i gigantiska tältläger och i den misär som detta innebär. I grannlandet Jordanien finns världens största flyktingläger med mer än 700.000 tältande människor. Dessutom har området drabbts av den kargaste vinter på mer än en mansålder. Drivor av snö och temperaturer ned till 20 minusgrader. Det gör situationen närmast  outhärdlig för dessa arma mnniskor. Tusentals och åter tusentals barn som tvingas gå barfota i denna miljö endast iklädda tunna sommarkläder.

Nu har några av de Syriska flyktingarna som just nu befinner sig i Långviksmon, tagit initiativ till att om möjligt genom en hjälpinsats i någon mån göra det drägligare för dessa. Genom att i samarbete med missionsförsamlingens hjälporganisation ANKARET samla in medel tror man sig i någon mån kunna lindra denna misär. Som ett led i det arbetet hade man i kväll anordnat en insamlingsgala i missionskyrkan. Förutom uppträdanden av många lokala förmågor hade man servering med KAKFROSSA. Genom att många i bygden ställt upp och bakat olika sorters kakor och bullar kunde man duka upp ett gigantiskt sortiment godsaker. För 50 kronor fick deltagarna ”frossa” på dessa begivenheter. Jag behöver väl inte nämna att kyrkan var fylld till sista plats av givmilda ortsbor.

Våra syriska vänner har kontakt med en seriös organisation som ständigt arbetar i dessa läger och därigenom tror man sig kunna garantera att de insamlade medlen kommer till störst nytta. Visst är det en tragedi utan motstycke när Syrien, en av världens vackraste länder, genom maktgalna människors destruktiva krigsinsatser slås i grus och aska. När man visar bilder från förr och nu är det så man får tårar i ögonen. Någon gång tar även ett vansinnigt krig slut, men det kommer att ta åtskilliga decennier innan den söndersargade regionen åter kan blomstra. Om ens någon gång.

Visst får man denna kväll en tankeställare när man erfar hur många av våra svenska vänner klagar över den fattigdom och misär de tycker sig leva i. Visst har vi ändåi ett välordnat sanhälle där varje medborgare  har en viss grundtrygghet och social omsorg. Vi kan nog inte föreställa oss vilka fruktansvärda tragedier som händer runt om i vår sargade värld. Låt oss fyllas av tacksamhet varje kväll vi får somna i en varm säng.

Gonatt och gomorron.

MODO-seger

MODO besegrade Djurgåärden på Hovet. En bragd så god som någon. Även om det inte hjälper dem upp ur träsket sä är det ett steg i rätt riktning. Det skall bli intressnat att följa dem i fortsättningen. I deras bravader på diverse rinkar.

Kära bloggdiggare. Låt er vara tillfreds med det meddelandet.

Gonatt och gomorron.

Mitt hemlands tungomål

Det var rätt länge sen jag nu skrev någonting om ”Björnamåle”. Det hurtfriska, kärnfulla idiom som färr i tiden var gänge medel att verbalt kommunisera med varandra i min hembygd. Jag hittade i mina gömmor en liten dikt som jag skrivit vid något tillfälle. Ed en liten komplettering lägger jag härme in den i min blogg. Håll till godo!!

Kära nån då!

Kära n ån då! va ampen du ä

äre nanting söm ä på tok

Nää int sä falit dä ä

dä baran Knut söm int ä klok

Kära nån då! Va kan e då vara?

han rakt vorte jarns?

Nä de ha slage slint bara

sä han vet int va han ä narstarns.

Kära nån då! Han irra bort säg?

sä han vet int alls va han ä

Nä. Han sku falje en krokinen väg

å då kömmen rakt beddavä.

Kära nån då. Hörr könne dä gå

körrd´n rakt neri dike?

Ja, dä va en söm va ute å gå

då gatt´n ba dellå vike.

Kära nåndå! Han slog säg ti huvve

syna harns vorte kölblå

Å smalberna dam vorte skuvve

Jestasligen! Hörr könne de gå?

Kära nån då! De va ju ne missflyt

söm int´n Knut rådde för.

Då äre ju ba dellå bryt

ihop. Ån neste gang si säg för.

Kära nån då!

Nanosekunder.

Har gluttat lite på VM i utförsåking de här dagarna. Då har jag förvånats över vilka små marginaler det egentligen skiljer mellan de olika åkarnas tider. Den som i en kilometerlång utförslöpa förmår att åka 2 hundradels sekunder  fortare än sin konkurrent hyllas som superhjälte medan den som är på fel sida om hundradelarna får stå där med skammen att ha förlorat. Den tidsrymden är kortare än den tid det tar att sätta punkt för den här meningen.

Mellan de tio första åkarna i mål kan det ibland  vara mindre än 1 sekunds marginal. Ett emda felskär i banan kan kosta flera placeringar. Samtidigt som det i stort sett är bara platserna i toppen som värderas i någon större utsträckning.

I vissa fall kan det vara rätt likartat i det verkliga livet. Ofta kan arbetsinsatser, som i båda fallen kräver en fullvärdig prestation av utövaren, värderas helt olika. Den underskötersska på sjukhemmet som dag efter dag arbetar för att göra livet drägligt för den medmänniska hon har bivit satt att vårda får kanske inte lika stor uppmärksamhet som politikerna  i toppen av hierarkin. Trots att dessa många gånger misslyckas med att skapa drägliga förhållanden i vården fär de ändå mångdubbel uppmärksamhet.

Tyvärr är förhållandena så, och en enkel bloggskrivare kan kanske inte påverka ett sådant system. Men visst kan det väl vara på sin plats att även den ringe och bortglömde  någon gång finge befinna sig i rampljuset och uppmärksammas för sin hedervärda insats.

Helgdagskväll.

När friden lägrar sig i gröna hagar

och solens strålar speglar sig i silverglans

Då minns jag  mina barndomsdagar

som gav en frid som kom från ingenstans.

Det var ständig omsosrg om det nära

en fridens tanke uti hjärta och i håg

Tillgivenhet och hugnad om de kära

en harmoni som inga gränser såg.

När helgdagskvällens  frid var inne

och arbetsveckans bråda tid var glömd

Förnams en ro och frid i  varje sinne

som i var enslig vrå var gömd.

De enkla stunderna som livet närde

som spred en ljuvlig  atmosfär

den om sann och verklig kärlek lärde.

en poesi som var mig dyr och kär.

Så förnimmer jag en livets mening

som danat mig och gett mig frid.

Den ger mig  i min själ en  mening

om en gömd och  evigt svunnen tid.

Högtidstal.

Elon Ström hade varit elektriker hela sitt liv, men sorgligt nog hade han nu gått hädan. Hans gode vän Elof el Kamin kände att han skulle säga någa ord vid begravningen varför han höll följande kärnfulla tal:

Ja, du Elon, fast du var lång som en stolpe var det alltid hög spänning omkring dig. Du isolerade dig aldrig utan fick lätt kontakt. Du följde aldrig med strömmen utan tog i stället gärna ledningen. Du hade energi och kom aldrig på sladden. Du blev väldigt amper när någon fick kortslutning men annars lyste det alltid omkring dig. Ibland slog du en volt som var kopplad till sin styrka. Man kan tala om Strömstyrka. Du gjorde alltid motstånd när någon talade Ohm för dig att du var som en transformator bland dina vänner. Men så en dag när du var överbelastad gick  en propp och nu ska du jordas. Nu kan du känna dig saligen bortkopplad. Det önskar din vän El-of

Björnaborg.

I dag var teamet medverkande vid en andakt på vårt äldereboende i Björna, Ungefär var fjärde vecka har vi från Långviksons missionsförsamling ansvar för en stund där vi ger de boende en lite  mera seriös underhållning. Det är alltid roligt och intressnt att på detta vis möta de som får sin omvårdnad där. Eftersom det är både ålderdomshemsboende och sjukhem har vårdtagarna väldigt olika status. Men jag tror ändå att de allra flesta har behållning av budsskapet i de enkla sångerna vi sjunger med dem. Det är i alla fall ett gott tillfälle att visa dem medmänsklighet och omtanke. Vid det här laget har jag varit där så ofta att jag bland dem fått värkliga vänner som det är kärt att möta.

Den sjuttonde februari då är det Fettisdag och då skall OLDF-fejs stå för underhållningen på just Björnaborg. Då blir det förmodligen lite andra tongångar, men med samma syfte, nämligen att möta de gamla och stimulera deras livsandar. Till den verkan det hava kan!

I övrigt går livet sin gilla gång här på Tallbacken. I morse hade det inte snöat så det var första morgonen på rätt länge som jag inte behövde ta till snöskyffeln. Vad jag kan förstå blir det nu en period där det inte blir så intensivt snöfall vilket jag tycker är bra. Nu har vi fått tillräckligt med snö för i vinter.

Avslutar med att hälsa er

Gonatt och gomorron