Fettisdag.

I morgon den 17 femruari, (läs i dag) är det Fettisdag. En händelse och en dag som fordom i tiden firades betydligt seriösare än i dag. Nu är det endast semlan som utgör en kvarleva av den traditionen. Däremot har semmelätande brett ut sig så att det börjar redan vid jultiden. Detta fenomen har nog inte någon förankring i människosjälen utan är styrd av marknadskrafterna.

Gick man i skolan var man ledig den dagen. Det var den tidens sportlov som begränsades till en enda dag. Men då gällde det att sporta desto intensivare. Med magen fylld av kraftig mat som tillhörde den dagen åkte man skidor från morgon och till kväll. Och det gällde inte bara ungdomen utan alla som överhuvudtaget kunde ta sig lös var ute och sportde. Gammal som ung.

Från förtiotalets första hälft har jag ett särdeles minne av en fettisdag. Det var mitt under brinnande krig och ett antal arbetslösa hade deporterats till en koja långt inne i skogen för att hugga ved som skulle utgöra bränsle för Stockholmska fastigheter. På den tiden var de AK-arbetare. (Arbetskommissionen) och inte AMS-anställda. På fettisdagen var vi ett rätt stort antal ungdomar som åkte skidor några kilometer in i skogen där kojan låg. Det blev inte någon vedhuggning den dagen för alla hade tagit ledigt. I stället ägnade man sig åt skidåkning. Man hade i förväg iordningställt ett lämpligt spår för att anordna en skidtävling. Jag minns att jag åkte tills jag fick blodsmak i munnen för astt få en så bra placering som möjligt. Vem som vann eller förlorade det minns jag inte och det var väl inte så viktigt heller. En kocka hade ansvaret för matlagningen i kojan och hon serverrade oss varm chocklad och nygräddade fettisdagsbullar. Än i dag. mer än sjuttio är senare, minns jag hur ljuvligt gott det var.

Tiderna förändras och nya generationer har andra och mera avacerade sportktiviteter under den vecka de är lediga från skolan. Kanhända har de lika roligt i dag som vi hade på den tiden.