Små naere ting.

Strax efter andra världskriget i slutet att 1940-talet var vi ett gäng grabbar som gjorde en bilresa till Norge. Vi  lånade Oscar Anderssons Citroäng, en gammal Berliner 11 av 1938-års modell och gav oss åstad. Vi bilade över Östersund och Jämtland ned till Trondheim. Vidare genom hela Norge ända ned till Oslo, där vi bland annat besökte Vigelandsanlegget och Vikingamuseet. Resan gjordes under enkla former där vi mestadels övernattade i ett gammalt ryggåstält, också det stammande från 1930-talet.

Någonstans under vägen besökte jag en musikaffär och inhandlade en grammofonskiva. En stenkaka som spelades med 78 varv. På ena sidan spelades och sjöngs den här, från början norska visan, ”Små nära ting”  Väl hemkommen spelades naturligtvis skivan och visans text gav mig en tankeställare. ”Du skall icke jage så rolös omkring. Men läre dig älske små näre ting” Visst är det nödvändigt att vi tar till oss den där texten emellanåt. Många gånger jagar vi intensivt det som är bortom och fjärran, men glömmer att uppskatta det som är nära och invant. Det behöver inte manifesteras med några märkvärdigheter i ungänget med våra nära och kära. Bara en liten förstulen blick eller en kram någon gång. Ett uppskattande ord till någon du möter kan göra att livet genast ter sig mycket ljusare. Nyttan av att vara sams!

Banmästare Andersson, som var en gammal man redan i min ungdom, yttrade en gång något rätt tänkvärt. Han sa så här: ”Gumman och jag vi trätar ibland, men vi är aldrig osams”. Visst kan vi ha olika uppfattningar om saker och ting ibland men för den skull behöver vi inte göra dem till oöverstigliga berg. I en sådan situation  kan humorn vara ett bra hjälpmedel. Berätta en rolig historia eller en dålig vits. Det kan ibland lösa en knepig tillvaro. En släkting  till min Kärahu kunde bara tre roligheter och dem berättade han stup i kvarten och skrattade varje gång så att hans omfångsrika mage hoppade. Men det blev ändå en underbart lättsam stämning varje gång han upprepade sina historier. Tänk va lite han göra mycket. En dikt jag skrivit får illustrera mina tankar.

Ett enda litet ord.

Ett enda liten ord, en gest av vänlighet

”Hej hur har du det i dag? måhända räcker

Ett enda litet leende, med lust och sinnlighet

en hoppets känsla hos den sorgsne väcker.

En enda liten blick av vänlighet som strålar

kan bota sår som sargat mången själ

Att ymnigt ösa ur de vänlighetens skålar

som  skänker tröst för både fri och träl

Och när du slösar med  ett litet handslag

en blyg beröring, en vänligt menad gest

En kram, ett förstulet litet famntag

förvandlas livet till en glansfull segerfest.

Vi är tillsammans, vi är skapta för varann

att sprida hoppets ord till någon  som vi ser

En livsuppgift så god och rik och sann.

som verklig sinnesfrid  åt livet ger.

Den slagne som du möter kan få vård

med ett leende vid dina ögons ljus

i en trång tillvaro,  i en värld så hård

finns hopp om frihet mitt i livets brus