2014.

Så skriver vi 2014, ännu ett årtal att lägga till tidens längd har timat. Som alla år förut undrar man givetvis hur det nya året skall bli. Vad som ligger fördolt i framtiden. Dessbättre har vi inte förmågan att forska i det fördolda. Tur är väl det.

Jag vill i alla fall önska alla er bloggdiggare ett riktigt gort nytt år i förhoppningen om att det skall bli bra på alla sätt och vis. Efter bästa förmåga skall jag väl även framöver servera er tankar och reflexioner så länge jag får ha kvar förmågan att tänka klart.

En mörk höstkväll vandrade jag den välkända stigen från vårt fritidshus i Hemsjön. Det skulle varit helt omöjligt att följa den upptrampade leden om jag inte i  handen haft en primitiv lykta med ett tänt ljus. Lyktans sken hade inte förmågan att lysa upp någon längre del av stigen, men lyste nog för att det skulla vara möjligt att ta ett ytterligare steg. Ock si när jag tagit det steget var det ljust nog för att ta nästa. Så är det också med livet. Att ha förmånen att se så klart att man kan ta ytterligare ett steg är den förutsättning som skapats för oss.

Det klot som envist roterar runt solen generation efter generation, årtusende sfter årtusende med sin last av mer eller mindre lyckliga existenser fortsätter sin bana oavsett vad som än händer med den enskilda lilla människan.. En livslängd är endast en liten parentes i tiden. Dock är det inbyggt i vår mänskliga natur att bejaka livet och tillvaron. Så länge vi behärskas av en positiv livssyn kan vi se framtiden an med tillförsikt. Så fylls vår tillvaro av små lyckliga händelser som gör livet uthärdligt, ja, rent av underbart.

Till att börja med kan vi se morgondagen an och göra det bästa av den. Då ordnar det nog sig med alla de andra också. Eller Hur?