Björnamåle.

Vad betyder följande uttryck?

1. Nu ha jäg före värve rönt, sa han söm va på kalase.
2. Han va nalta pellret n´dänn gammpajken.
3. Dä ä söm sekasamt, sa hon söm såt däri vävstorn
4. Man fo int vara skakkerhänt då man ska trä ti nåla.
5. Öm han va semaforsvinge ella flaggatangsknöpp dä vet jäg int. Men na högt uppsatt varn,
6. Han skull spri dynga på åkern, men de geck söm knövlet förn.
7. Gnällpipa på flytväst´n ä dell förå blåse ti då man ha drattne.
8. Jäg skôt n´tjekspär å´n sisselskit vä sexmillimetern.
9. Jäg hade skiberna ti fättögglern å ränne ti anörja.
10. Han va söm en pössagöbbe.

Ni  som är hemma på dialekten kan säker tyda ovanstående

Till nöds.

Till nöds kan jag tänka mej

att skalda en enkel liten vers

om det inte är att sänka sej

så djupt som om det vore en pers.

Men det kan ju ändå gå an

nu, när tillfälle finnes

att man en vers dikta kan

för att så vara till sinnes.

Men om man då snubblar på orden

misslyckas med var vettig fras

är man helt misslyckad vorden

och en gravt kritiserad slas.

Men om man lyckas med vers nummer fyra

skriva den  snofsig och fin

då förnimmes  en salig yra

för att man fann melodin.

En dolkstöt i ryggen.

Läste i dagen tidning att kommunens välfärdsförvaltning ämnar göra en radikal förndring i förutsättningarna för institutionsboende. Det finns ett förslag att på sikt aveckla verksamheten dels i Mogårn i Moliden  och även Sidensjöhemmet i Sidensjö. (båda på landsbygd). De vårdtagare som bor på dessa anläggningar skall flyttas till likartade boenden i centrakorten, företrädesvis i Själevad. Detta betyder att även arbetstillfällen flyttas från landsbygd till tätort. Vilket i klatext spär på landsbygdens utarmning.

Jag hävdar att man gott och väl i en kommun med en struktur lik Örnsköldsviks kan väga in sysselsättningsaspekterna vid sådana beslut. En döende landsbygd betyder på sikt ett döende centrum. Vår nuvarande regering med Stefan Löfvén i spetsen har aviserat förstärkta medel till äldreomsorgen. De vill också på olika sätt värna om en levande landsbygd. Det förslag som ligger på bordet för närvarande kommer att vara till men både för äldreomsorgen och en levande landsbygd.

Ett argument i liggande förslag är också att de båda hotade institutionerna har åldrande och olämpliga lokaler. Detta anser jag vara frukten av bristande underhåll och anpassning. För att rädda den löpande driftens ständiga brist på penningar har man inte bedrivit en vård med sikte på framtiden. Det finns således enorma renoverings och ombyggnadsbehov vid de flesta boendena runt om i kommunen som inte finns i någon åtgätrdsplan. Så småningom kommer detta att leda till en fullständig kollaps för äldreomsorgen

Som en liten sketen bloggskrivare har man inte särdeles stora möjligheter att påverka processen. Men det skall i alla fall bli intressant att se hur det blir i framtiden. Således bör vi avvakta den, varför jag skriver

Gonatt och gomorron.

Iblann äre si iblann äre så.

Iblann äre hittarn å dittarn

å iblann äre oppat å neat.

iblann äre härs å tvärs

å iblann äre dyngstöpp.

Själveste live å hittarn å dittarn

de kan å vara oppat å neat.

De kan iblann vara här å tvärs.

Åsse kan e bli dyngstöpp

Tant Lina.

I mina blogginlägg har jag berättat om många olika personer som har bott i den här bygden och som jag har många minnen ifrån. En kvinna som var en del av den här bygden under många år var Lina Söderlind. Jag kan tänka mig att i några korta avsnitt berätta något av det jag minns i från henne. I kväll får det bli ett julminne.

Hon föddes i senare delen av 1800-talet på ett litet torp långt inne i skogen. Till närmaste grannby var det dryga milen och det var också en skogby med endast några gårdar. Till närmaste by där det fanns någon affär var det så när två mil.

Den händelse jag skall berätta i kväll timade att antal dagar före jul, möjligen någon gång kring förrförra sekelskiftet. Lina kunde vara 6 eller 7 år och hennes syskon var yngre. Hennes föräldrar skulle då vandra till affären för att handla inför julhelgen. Det var bistert kallt och Lina lämnades att ha ansvar för huset och sina syskon.

När föräldrarna var borta bar det sig inte bättre än att det började brinna sosteld i skorstenen. Småsyskonen blev paikslagna och sprang och gömde sig. Lina, som kände sitt ansvar, tog en hink med vatten och tog sig upp på vinden där hon genom en spricka i skorstenen kunde observera den hemska eldens framfart. Så fort det kom ett gnistregn ut på vinden var hon där och släckte. Hon berättade också att när hon satt där bad hon en bön om förskonong och gjorde en överenskommelse med vår Herre att om han skulle skona hemmet, henne och syskonen skulle hon bli hans barn för resten av sitt liv.

Sotelden bedarrade så småningom och när föräldrarna omsider kom hem var det tämligen utkylt i stugan. De bannade Lina för att hon inte hållit varmt , men när de underrättades om det drastiska händelseförloppet prisade de flickan för hennes rådighet.

Lina var under hela sitt liv en varm och ärlig kristen och tvivlade aldrig på sin Herres makt att bavara.

I någon senare blogg skall jag berätta mer om henne.

Gonatt och gomorron

Kylslaget.

”Kylan har falle och slage sig” är ett uttryck vi hör emellanåt. Men var den har fallit och hur mycket den har slagit sig det framgår inte av berättelsen. I verkligheten börjar det bli lite mildar här på Tallbacken. Så småningom skall det väl bli lite drägligare omkring oss. Dom pratar om att det skall bli lite plusgrader kring midsommar.

Söndag, och det ligger en vecka framför. Som lycklig pensionär disponerar man ju dagarna efter eget gottfinnande. Det kan tyckas att det blir lite tradigt ibland men sä är icke fallet. Rätt mycken tid går åt att hålla värmen här i huset, en syssla som jag tycker är rätt intressant och givande. Jag har gott om  ved så det är bara att hålla grytan kokande, det vill säga vid lämplig temperatur. Det har aviserats att det skall bli lite snö så det blir väl också snöskottning vad det lider. Kan också avslöja att jag jobbar med att färdigställa min bok, en uppgift som dragit ut på tiden alldeles för långt. Så nog finns det sysselsttning för en enkel åldring.

Samtifigt som jag skriver denna blogg har jag programmet ”Da capo” i hörlurarna. Anders Eldeman serverar sina gamla kära låtar som definitivt hör min generation till. Innan programmet är över skall jag väl ha åstadkommit några krumelurer till alla bloggdiggares förnöjelse.

Efter att ha skickat iväg denna kria skall det bli en stund tillsammans med guden INSOMNIAfr och en stärkande nattvila.                     

Gonatt och gomorron.

Va äre för skellna.

Vaäre för skellna på klämme å tåtte

de kan man rakt önnerspå

Att klämme ä klämme å tåtte tåtte

dä ä fäll int svårt å förstå.

Va äre för skellna.

Vaäre för skellna på klämme å tåtte

de kan man rakt önnerspå

Att klämme ä klämme å tåtte tåtte

dä ä fäll int svårt å förstå.