Tant Lina.

I mina blogginlägg har jag berättat om många olika personer som har bott i den här bygden och som jag har många minnen ifrån. En kvinna som var en del av den här bygden under många år var Lina Söderlind. Jag kan tänka mig att i några korta avsnitt berätta något av det jag minns i från henne. I kväll får det bli ett julminne.

Hon föddes i senare delen av 1800-talet på ett litet torp långt inne i skogen. Till närmaste grannby var det dryga milen och det var också en skogby med endast några gårdar. Till närmaste by där det fanns någon affär var det så när två mil.

Den händelse jag skall berätta i kväll timade att antal dagar före jul, möjligen någon gång kring förrförra sekelskiftet. Lina kunde vara 6 eller 7 år och hennes syskon var yngre. Hennes föräldrar skulle då vandra till affären för att handla inför julhelgen. Det var bistert kallt och Lina lämnades att ha ansvar för huset och sina syskon.

När föräldrarna var borta bar det sig inte bättre än att det började brinna sosteld i skorstenen. Småsyskonen blev paikslagna och sprang och gömde sig. Lina, som kände sitt ansvar, tog en hink med vatten och tog sig upp på vinden där hon genom en spricka i skorstenen kunde observera den hemska eldens framfart. Så fort det kom ett gnistregn ut på vinden var hon där och släckte. Hon berättade också att när hon satt där bad hon en bön om förskonong och gjorde en överenskommelse med vår Herre att om han skulle skona hemmet, henne och syskonen skulle hon bli hans barn för resten av sitt liv.

Sotelden bedarrade så småningom och när föräldrarna omsider kom hem var det tämligen utkylt i stugan. De bannade Lina för att hon inte hållit varmt , men när de underrättades om det drastiska händelseförloppet prisade de flickan för hennes rådighet.

Lina var under hela sitt liv en varm och ärlig kristen och tvivlade aldrig på sin Herres makt att bavara.

I någon senare blogg skall jag berätta mer om henne.

Gonatt och gomorron