Ödebygd.

I dag hade vi avslutning på Gubbröranträffarna för säsongen. Det föranledde oss att göra en resa genom större delen av Björna gamla socken. När vi kom till socknens norrra delar var det som att resa genom ett öde bygd. Vi passerade Älghult. Lövlund., Lockstatorp, Angsta, Uddersjö Aldertjärn, Storsel, Södersel och Berg som alla är gamla skogsbyar men som numera är helt avfolkade så till vida att det inte finns några åretsuntboende. Vi kom till Backe där vi besökte Göte Nordmar som bor  där i stort sett åretrunt. Tillsammans med en kvinna han kallade sammanboende utgör de de enda invånarna i ett område stort som halva Blekinge.

Vi satt och resonerade om framtiden för alla dessa övergivna bosättningar. Den ser minsann inte särdeles ljus ut. Skogsskötseln som förr betydde arbete och utkomst för byarnas arbetsföra  har numera övertagits av maskiner som i framtiden nog kommer att bli förarlösa. Då kommr all skogshantering att styras från någon stor ledningscentral belägen kanske i Umeå, Stockholm eller Bristol. Centralens geografiska läge är betydelselös eftersom det hela styrs via speciella satelliter. Även lastbilarna som fraktar virket ner till industrierna räknar man med tiden kan göras förarlösa. I ett sådant perspektiv kommer vårt norrländska hemland inte vara i behoiv en enda människa på plats för att förse världen med trä och massaprodukter. Ett makabert framtidspespektiv men en ralistisk verklighet om bara några decennier.

Sett ur den synvinkeln är det skönt att under en natts vila somna ifrån alltihopa.

Gonatt och gomorron.

Idrottsnationalism.

Damfotbollsvärldsmästerskap skall i dagarna genomföras i Kanada. I kväll spelar Sveriges damer mot Nigeria. I olika medier har det spekulerats å det grövsta om Sveriges chanser i turneringen. I olika avisor har det skrivits spaltmeter, samt i TV och radio har kommentarerna varit leio. Laget har dissikerats in i minsta detalj. Allt för att öka intresset för bataljen.

Allt detta kan sammanfattas i ett enda ord: idrottsnationalism. I samband med den nyss firade nationaldagen  var det faktiskt uppe och diskuterades i något sammanhang. Man frågade sig hur stor betydelse idrottsliga framgångar har för att stärka känslan för det egna fosterlandet. Man kan på goda grunder tro att så är fallet. När vi lyckas med att slå norrmännen med 10 -1 i ishockey jublar vi och menar att de kan ta sin syttende maj och dra åt pipsvängen. Även om vi i vanliga fall ääällskar norrmännen.

Går det bra för de svenska damerna i stundande turnering kommer troligen vårt fosterländska patos stärkas ytterligare. Går det dåligt så säger vi bara: Rackarns, rackaarns och förblir genuina normalsvenskar som menar att vårt älskade fosterland ändå är bäst.

Jag tror också att det är angeläget för oss att hänga upp vår fosterllandskärlek på något konkret. Och då kan idrottsliga prestationer vra något sådant. Sett ur den synvinkeln kanske det till och med är nyttigt för oss.

Halleluja.

Att vara rolig.

Jag brukar allt emellanåt rådbråka min SAOL för att eventuellt finna ord och uttryck som är lite annorlunda. Och som  kanske kan väcka fundringar. I dag hittade jag ordet görrolig. (provinsiellt). Genast kom fundringen. Hur är man då man är görrolig. Absolut måste man vara underhållande på något sätt. Samtidigt som det där med att vara underhållande är svårt att  definiera.

Som alla initierade bloggdiggare känner till brukar jag av och till fara omkring på äldreboenden för att, ofta tillsammans med OLD-fejs, ge dem en stunds underhållning. Då har jag upptäckt att sången och musiken är ett bra medel för att fånga deras intresse. De utgör en väldigt tacksam publik eftersom de i regal är oerhört mentalt understimulerade. Vid dessa tillfällen känner man verkligen att man har en viktig mission att fylla. Samtidigt som det fordras  fin fingertoppskänsla för att fånga en publiks verkliga intresse.

Under åren med Sångarbröderna då vi besökte de flesta kapell och kyrkor runt om i bygden hände det emellanåt att auditoriet var särdeles svårt att få kontakt med. Vi utvecklade då vissa knep för att få dem upptinade. Troligen var vi i viss mån  populära eftersom det av och till kom beundrarpost neddimpande i brevlådan. Ibland i form av virkade pannlappar eller andra små presenter. Kanske bavis på att underhållningen fungerat. Jag tyckte i alla fall at det var roligt.

Ro likt blir det troligen om en liten stund då jag skall ta en dust med guden Insomnia.

Gonatt och gomorron.

Nationaldagen.

Det är 6-te Juni och vår nationaldag. Deagen firas delvis till minne av att Gustava Vasa valdes till sverifes konung och landet blev ett enat rike. Nu har jag ju den uppfattningen att den filuren Gustav inte är så mycket att fira. Möjligen därför att han tog initiativ till Vasaloppet. Historikerna menar att han gjorde en del bra saker men också en hel del dåliga. 1809 års regeringform nämns också i sammanhanget men är numera ersatt av 1974 års regeringsform. Norrmännen firar sin nationaldag till minne av grundloven vilket är en väl så betydelsefull händelse..

Jag tycker att vi skall fira vår nationeldag för att manifestera Sverig som ett fantastiskt hemland. Det är få länder som har en liknande etnisk stabilitet vilket är en grund för vår fredliga samvaro.  Därför är det viktigt att hantera den flyktingvåg som i denna tid väller över oss på rätt sätt. De skall skyndsamt integreras i det svenska samhället, lära sig språket och finna sin plats i arbetslivet. I möjligaste mån bör man undvika att samalas i etniska ”öar” vilket sker i Malmö och Sdertälje samt i viss mån även i Stockholm och annorstäes.

Vårt lokala firande anordnades på hembygdsgården i Björna med Björna församling med Kjell-Erik Edlund och kyrkokören. Vår kantor Sara  Sjöberg är en klippa i sådana sammanhang. Jag hade förmånen att medverka i ett inslag som av reaktionerna att däma uppskattades av den fulltaliga publiken.

Jag lästa ocksp vid tillfället en nyskriven dikt som jag kallat Mitt land som jag bifogar min blogg.

Mitt land.

Mitt land är min fristad på jorden

Mitt land är spel och  fågelsång

Mitt land är de dukade borden.

Mitt land är en sommar en gång.

Mitt land är en stig över heden

mellan  stolta stammar den går

Mitt land är de skimrande skeden

som lyser av dagar och år

Mitt land är spegelblankt vatten

Mitt land är den forsande ström

Mitt land är den skimrarnde skatten

Mitt land är min ro och min dröm.

Mitt land är strävsamt knog

Mitt land  är läkande stilla  ro

Mitt land är en valkig hand på en plog

Mitt land är hopp och framtidstro.

Mitt land är Torsten, Per och Stina

Mitt land är ock Luka o Raohad.

Mitt land är ungdommar fina

Men också flyktingen ifrån Dahad.

Mitt land är min framtids lycka

Mitt land är gemenskap och frid

Mit land är den plats jag vill smycka

till de skimrande rosornas tid.

Ett stort svart hål.

Jag såg ett reportage på TV i dag som handlade om en konferens i Stockholm. Där hade ett antal vatenskapsmän från hela världen samlast för att om möjlig utröna förekomsten av svart materia i världsrymden. De har konstaterat att universum består till cirka 5 % av denna materia. Vad jag kunde föratå alstrar denna substans en viss energi som de benämnde ”svart energi”. Denna energi finns äverallt i universum och även runt ikring oss. Något som  jag tycker låter väldigt mystiskt.

Men världen är ju full av myctik. Så även en del av mina bloggar.

I morgon är det nationaldagen.  Hurra hurra hurra hurra!

Långsamma ben

Enligt en notis i dagens husorgan ökar riskaen att dö i förtid om du till äventyrs är utrustad med långsamma ben. En studie i  Storbrittannien har visat att gånghastigheten är betydligt bättre attt förutsäga en snarlig hädanfärd än till exempel att mäta blodtrycket

Nu är emellertid den bistra verkligheten  att mina fortkomstledamöter inte är så alerta medlemmar längre.  De är till och med motlemmar ibland. När jag har suttit en stund och jag kliver upp vill dessa ledamöter har en viss betänketid  innan de är fullt villiga att uföra sin uppgift inom kommunikationens område. Men nog tycker jag att jag har ett bra liv ändå, även om  det går lite långsammare nu för tiden. Å andra sidan har man ju all tid som finns så är det så bra med det.

Jag försöker i möjligaste mån motionera och halla mig aktiv. Som skogsägare har jag åtagit mig att gallra på det 1.400 kvm stora skogsområde jag äger.   Skogarbete är ju en bra moton. Dessutom cyklar jag 5 – 10 kilometer varje dag. En aktivitet som ledamöterna gillar skarpt. Tyvärr bidrar mitt bloggskrivande inte till dessa ledamöters välbefinnande i någon högre grad,

men andra delar av kroppen bör ju också få sin stmulans.    

Med detta hoppas jag att efter en natts god sömn möta en ny strålande morgondag.

Ett oansenligt torp

Jag brukar ibland lyfta fram ur minnenas arkiv personer och förhållanden från gamla tider. Så ock i kväll.

Relativt långt söderut efter Storsjöns strand, cirka en kilometera söder om Tämnäsudden låg ett litet torp som ägdes av en änka vid namn Katarina Kristina Söderström. Hon bodde på torpet tillsammans med två hemmavarande söner Otto och Albert. Torpet var litet och bestod av små steniga åkerlappar. De levde under små  ekonomiska förhållanden. Sönerna var ibland städslade på något arbete emellanåt. Otto gifte sig senare med Ada Thors och bosatte sig på torpet vid Krokvattnet. Under senare delen av 1940-talet när vi hade skaffat oss traktorer och utförde olika arbeten åt bönderna i trakten utförde vi även körningar åt Söderströms. Jag minns att det tog inte mer än cirka en timme att meja ner årets gröda på de små lapparna. De 15 kronor som arbetet belöpte sig till hade man inte råd att batala. Men! När man beställde följande års slåtter gjorde man inte det förrän man betalat det arbete som utförts året innan. Man var således ändå angelägen att gör rätt för sig.

Familjens medemmar är för länge sedan borta ur tiden och numera finns det väl inte ens en gravsten kvar. Människor som kämpat hela sitt liv för sitt uppehälle men som ändå fann förnöjsamhet och tillfredsstäälelse i sitt liv.

Sommarmånad.

Nu har vi påbörjst somarens tid lika med juni. Aven om det inte känns så somrigt ute i markerna. Men hur det än är så grönskar det. Var upp till Hemsjön en sväng i dag och kring stugan blommade blåbärsriset för fullt. Hoppas att sommarvärmen kommer snart så att de ack så viktiga insekterna kommer igång.

Hitade en dikt som ja skrivit vid något tillfälle som får rädda min blogg i kväll.

Den heter:

Kalendarium.

Tiden mäts alltid  i dagar och år

Oavsett vad som i kalendern står

Den tid vi själv konstruerat.

Om även den djärvaste tanke mig slår

fast vi uti tiden platt intet förmår

Är detta ändå accepterat.

Så svävar vi med i en virvlande dans

Med  tankar som kommer från ingenstans

I tidens kongregationer.

Även med sinnlig och fin differans

då tillvaron berövats konkret tolerans

för måttliga komplikationer

Så har vi stängt in oss i krånglig seder

och irrat i tidens kringliga leder

med många små konklutioner.

Ångest och smärta det stundom bereder

att årens och tidens dodekaeder

har inga som helst pretantioner.

Om slutligt vi närmar pss målet en gång

vi kanske sjunger en himmelsk sång

med vita små änglar i kör

Ty denna världen så  torftig och trång

byts mot ett himmelens liv en gång

Ja, detta är som sig bör.

I väntan på sådan subtil existens

Vi lever vårt liv med viss differens

Så torftigt och kärvt kan man tänka

I varje enskild del och sekvens

Då  tider och stunder återanvänds

För att en gång vår tid sammanlänka.

Så får vi väl ta en dag i sänder

Och lita på vår gamla kalender

Som tider och stunder förkunnar

och slutligen lita på det som händer

för gammal och ung i alla länder

och ösa ur kärlekens brunnar.