Tiden går

Ja. Tiden traskar på med en särdeles jmn lunk. Dag läggs till dag i månaden Maj. Det tycks som en flyktig minut. En dikt får beskriva detta faktum.

Kalendarium.

Tiden mäts alltid  i dagar och år

Oavsett vad som i kalendern står

Den tid vi själv konstruerat.

Om även den djärvaste tanke mig slår

fast vi uti tiden platt intet förmår

Är detta ändå accepterat.

Så svävar vi med i en virvlande dans

Med  tankar som kommer från ingenstans

I tidens kongregationer.

Även med sinnlig och fin differans

då tillvaron berövats konkret tolerans

för måttliga komplikationer

Så har vi stängt in oss i krånglig seder

och irrat i tidens kringliga leder

med många små konklutioner.

Ångest och smärta det stundom bereder

att årens och tidens dodekaeder

har inga som helst pretantioner.

Om slutligt vi närmar pss målet en gång

vi kanske sjunger en himmelsk sång

med vita små änglar i kör

Ty denna världen så  torftig och trång

byts mot ett himmelens liv dagen lång

ty detta är som sig bör.