Beslut om fiberoptik.

I kväll togs ett viktigt beslut för bygdens framtid. I föreningen Storsjöbygdens byanät togs nämligen beslutet att bygga fibernät med optokabel till alla fastigheter i området. Det är ett projekt som kommer att kosta närmare 6 miljoner kronor att bygga. När det är genomfört kommer samtliga att ha data genom bredband, telefoni (s.k. IP-telefoni) och TV som förmedlas meddelst fiberoptik. Projektet finansieras genom statliga och lokala bidrag samt en anslutningsavgift. Dataanslutningen kommer att ha en hastighet av 100 megabit/sek vilket sägs skall vara nog för en fullvärdig kommunikation på nätet.

Det är en hel del runt om i bygden som är tveksamma inför de kostnader och den insats det innebär att genomföra det beslutade arbetet. Många som kommit till hög ålder tycks inte vara motiverade att insvestera i tekniken. Argumentet om fastigheternas värdestegring är ändå rätt svagt eftersom det är andra faktorer som styr prissättningen på fastigheterna i vårt område. Troligen blir det lättare att sälja en sådan fastighet  eftersom  effektiv internetuppkoppling i framtiden nog blir någonting helt nödvändigt.

Beslutet togs vid en extra stämma med föreningen förlagd till Missionskyrkan, vilken var fylld till sista plats. Det är länge sedan jag såg så många människor sanlade på en och samma gång i den lokalen.

Så går livet vidare i vår lilla by och framtiden får väl utvisa vad som kommer uta av denna relativt höga investering. Förhoppningsvis kommer någon gång under kommande höst mina bloggar serveras genom ett fiberrör till båtnad för alla intresserade.

Drömmar.

Den som har planer för framtiden håller sig ung.

Att ha drömmar och visioner för framtiden är en naturlig del av oss. Den dag vi tappar tron på framtiden har något väsentligt förvsvunnit i vårt liv. Jag läste häromdagen en berättelse om en grabb som vågade att ha en dröm trots svåra omständigheter. Så här lyder den:

”Skriv en uppsats om dina drömmar” Den uppgiften har nog många skolelever fått genom åren, så ock Tommy som gick i en liten byskola någonstans i Sverige på 50-talet.

Tommy hade mycket att drömma om, men hade väldigt lite att bygga sina drömmar på. Hans familj var fattig och hade fått flytta ofta eftersom de var tvungna att bosätta sig där Tommys pappa kunde få arbete. Så Tommy hade få riktiga vänner och var hopplöst efter i skolan. Men drömmar hade han.

Den här kvällen slet Tommy hårt med sin uppsats. ”När jag blir stor ska jag bli konstnär och bo i en stuga på landet som jag själv har byggt”. Tommy ritade noggranna skisser över hur huset skulle se ut, och han var mycket stolt när han dagen efter lämnade in sin uppsats till läraren.

Tre dagar senare fick han tillbaka uppsatsen med ett stort C uppe i hörnet. Lägsta möjliga betyg! När lektionen var slut gik Tommy fram till läraren och frågade varför han fått ett C på sin uppsats.

”Det här är en helt orealistisk dröm för en grabb som du. Du är fattig, saknar nästan helt utbildning, har ingen konstnärlig talang och vet ingenting om att bygga hus. Om du skriver om uppsatsen med en mer realistisk dröm skall jag ompröva betyget.

Tommy visste inte vad han skulle göra. Han fundrade hela vägen hem, och på kvällen frågade han sin pappa hur han skulle bete sig. Pappan slog sig ner på Tommys sängkant, tittade allvarligt på honom och sa: ”Det är din dröm, Tommy. Det är endast du som kan bestäämma hur viktig den är för dig”. ”Ingen annan”,

Stärkt av faderns ord lämnade Tommy nästa dag in samma uppsats igen med orden: ”Magistern kan behålla betyget så behåller jag min dröm”.

Trettio är senare berättade Tommy den här historien för tjugo ungdomar som kommit till honom för en veckas målarkurs, han sade: ”Det här nämner jag för er eftersom ni nu sitter i ett hus på landet som jag själv har byggt, och i morgon skall jag visa er en utställning med tavlor som jag målat”. Om ni sen tittar  ovanför den öppna spisen så ser ni min uppsats inramad. Den påminner mig om att man aldrig skall ge upp sina drömmar. Och ni skall heller aldrig låta någon stjäla de drömmar och visioner som ni har”.

Ovanstående lilla berättelse visar vikten av ha ha sina drömmar och visioner intakta under livets alla faser. Drömmar är också tidlösa, och tillhör varje individ som vill leva ett innehållsrikt liv. Därför; behåll era drömmar, kära bloggdiggare.

Fasteinsamling.

Svenska kyrkans insamling för internationellt arbete.

Församlinghemmet i Björna var  i dag platsen för öppet hus till förmån för ifrågavarande insamling. Under några timmar var lokalen fylld av en intresserad skara människor, vilka genom olika aktiviteter bidrog tll ett gott insamlingsresultat. Medlemmarna i kyrkans internationella grupp gjorde en hedervärd insats genom att serva besökarna med lottförsäljning och servering av  kaffe och våfflor m.m

Något som bidrog till en god och gemytligt stämn ing av det faktum att OLD-fejs stod för underhållningen. Under sitt motto ”Så FÅR DET BLI” förhöjde de stämningen med klämmig musik.

Våren smyger sakta.

Så här när mars lider mot sitt slut, har vi upplevt några fina dagar väderleksmässigt. Solen har gassat från en klarblå himmel och det har varit vindstilla. Det är än så länge rätt kallt om nätterna och det kan vara en fördel eftersom det då inte går så fort med snösmältningen. Jag har den senaste tiden sysslat med lite avverkning för att säkerställa vedtillgången för kommande år. Det blev riktigt varmt och svettigt i solgasset. Turligt nog rör sig  åttiplussaren i rätt maklig takt så det kan kompensera värmen. Det blir också många vilopauser eftersom det ingår i mitt pansionärsavtal. Den aldunge som jag haft i uppgift att omvandla till vedklampar har jag nu avverkat.

Som mina mer initierade bloggdiggare väl känner till sysslar jag rätt frekvent med insamling av ord i ”björnamåle”.I dag konfronterades jag med några ord  som kanske inte är så vanliga. För att testa er kunskap lägger jag ut dem på bloggen plus några ytterligare Det är:

1. Spelahacka      =
2. Nagelkäl      =
3. Sekasamt      =
4. Rännskita      =
5. Bröstgötta      =
6. Dri      gvit =
7. Sevlet      =
8. Spellkum
9. N´bögel      =
10. Marnömt      =

Med det önskar jag som vanligt alla er en god och lyckosam tid framöver.

Ur minnets analer.

Med underrubriken ”skaparglädje”. Min bor Gunnar var bara ett år yngre än mej och när vi växte upp i gamla Långviksamon en gång tiden vara vi alltid tillsammans. Alltid hade vi någit projekt på gång.

Av en pensionerad banvakt hade vi förvärvat en gammal bensinmotor som  han haft monterad på sin dressin. Det var en encylindrig grej med liggande cylinder. När vi övertog den vara den i rätt uselt skick. Bland annat var det ingen tändning som fungerade varför den inte gick att starta. Problemet löste vi genom att på en skrothandel i Örnsköldsvik köpa  en separat tändanordning, som vi monterade till motorn medelst kedjedrift. Motorn hade vi mycken nytta av. Bland annat konstruerade vi ett trehjuligt fordon där den  genom en sinnrik trasmissionskonstrukton drev hala vidundret framåt. Den fungerade utmårkt som vårt transortfordon under en lycklig somma i barndomen

Det är nu jag kommer till skaparglädjen. Det var nämligen så att pastor Hellström i missionsförsamlingen passerade förbi när vi var som bäst i färd med vårt konstruktionsarbete. När han i predikan någon söndag efteråt skulle ge ett exempel på skapandets glädje nämde han de små knattingarna Lundbergs strävan  att förfärdiga ett fungerande fordon för persontransport. Det var förstås ine jämförbart med Guds skaparglädje med något åt det hållet i alla fall

När det sen blev vinter monterade vi motorn på en sparkstöting och fixade på så sätt en kommunikationsmöjlighet även under den kalla årstiden.

Sen monterade vi den unika kraftkällan på vår roddbåt med påföljd att vi höll på att dränka oss. Men det är en annan historia som jag kanske berättar någon annan gång.

Bara vanligt vatten

Som många känner till har vi i Örnsköldsviks kommun ett företag som heter ”Miljö och vatten AB”, förkortat MIVA. Företaget sköter de kommunala vattenleveranserna till hushåll och företag. Eftersom de har monopol på detta kan de höja avgifterna lite som de vill. Den enkla kommunmedborgaren har heller ingen insyn eller kontroll över detta eftersom de genom bolagsbildning satt insynen ur spel.

Nu läste jag i tidningen (ÖA) häromdagen att ett område i centralorten som är bebyggt med lyxvillor i mångmiljonklassen inte behöver betala för sitt vatten. Det är nämligen så att områdets exploatör har gått i konkurs och av den anledninge kan man inte ta betalt för det vatten de levererar till de överklassmänniskor som bor i dessa villor.

För en pensionär på Tallbacken upplevs detta förhållande som mycket orättvist eftersom om man inte betalar vattenräkningen inom föreskriven tid kan det bli sura efterräkningar. Då finns det minsann inte några förmildrande omständigheter. Ett folkligt uppror mot dessa orättvisor borde organiseras.

Nu har jag fått gnälla av mig lite grann. Till den verkan det hava kan.

En blogg i natten.

(än så länge utan fiberoptik)

Det blev inget bloggskrivande i går. Just av den enkla anledningen att det inte fanns något att skriva om.. Bättring i dag.

Hela Björna/Gideå/Trehörningsjöbygden är i startgroparna för att gräva och installera fiberoptik för TV telefoni och bredband. Så fort tjälen går ur marken kommer det att bli ett grävande utan dess like. Jag har en känsla av att de olika bredbandsföreningarna tävlar om vilken som blir först med att sätta grävskopan i jorden. Kostnaden för anslutning skiljer sig också rätt väsentligt mellan de olika föreningarna. I den förening som har ansvaret för området kring Långviksmon är det satt en rätt hög anslutningsavgift

Det blir ett möte den 31 mars i missionskyrkan där vi förmodligen får mer information för vårt område. Då skall vi också ta det formella beslutet om genomförandet och byggandet av anläggningen. Det skall bli spännande att få information om hur många som kommer att ansluta sig till projektet. Alla när ju en from förhoppning om att månadskostnaden skall bli så låg att det motiverar (och finansierar) den relativt höga kostnaden för anslutning. För de som endast nyttjar fibern till TV och telefoni begränsas lönsamheten.

Jag kommer nog att skriva rätt fortlöpande om hur projektet fortlöper eftersom det i nuläget är många frågetecken som ännu inte rätats ut. Rent generellt kan jag säga att det ändå för bygden är ett nyttigt initiativ som i viss mån bidrar till att ytterligare utveckla vårt område.

Några krumelurer i kvällens timma.

Att samanfatta de intryck som en vanlig dag ger kan ibland vara en grannlaga uppgift. Olika händelser och intryck fokuseras olika starkt. De som kan räknas som viktiga för en person kan sakna betydelse för en annan.

Dock, min kära hustru och jag besökte i alla fall missionskyrkan och övervarade förmiddagsgudstjänsten där. En sammankomst som åtminstone i mitt sinne plöjde rätt djupa spår i hjärnbarken. Förkunnelsen var mycket intressant att lyssna till och stämingen bland auditoriet var god.

Nu är det ju så att när man blivit närmare 85 år och konfronterats med gudsordet under nästan hela sitt liv har man inte lyssnat till bara en predikan. Kanske 25.000 eller 30.000, vad vet jag.  I det perspektivet kan det ju tänkas att man på något sätt fått lite distans till förkunnelsen. Jag vill inte säga att det är utpredikat eller slutpredikat. Det är inte heller långpredikat eller mångpredikat. Inte ens sångpredikat. Men predikat är det i alla fall så pass mycket att man är kapabel att avgöra om det det är värt att lyssna till eller inte. Om inte så brukar jag göra som min farfar, Johan Lundberg, gjorde. Jag tar min en välbehövlig tupplur och på så sätt laddar jag batterierna till dess att energin kan användas till saligare göranden.

Nu är det en ny dag i morgon med alla de sinnesintryck den kan tänkas innehålla. Men det får man ta då. Hej då då.