En blåsig dag

EOL, vädrets ocn vindarnas gud har i dag spelat på sin harpa så det bara sjungit om det. Det har troligtvis varit näst intill stormstyrka i vindbyarna. Det har inta inbjudit till några stärre aktiviteter utomhus varför undertaknad bloggskrivare har hållit sig relativt stationär.

En del skrivaruppdrag vid datorn har avverkats. Det är också tämligen nyttigt att stöka undan sådana saker så ett de inte kommer till ”annerganga”. Min dator har dessutom krånglat lite grann av och till så det har tagit extra lång tid.

Jag hittade en gammal dikt. Den är dålig med fungerar bar som bloggutfylland. Håll till godo!

Tarpargnul

På vintern äre frösta å kyla å snön

På sömmarn äre svemye, knort´n å åte

Bägge dela ä nätsan söm själveste dön

dä sä man gett börje å gnules å gråte.

De finns dam söm ä rädd fär åska

på sömmarm ini ytterste bänga.

Men på vintern är alls ingen bråska

då kan man legg kvär däri sänga.

Då de blåse vell man ha kvar strömmen

däri ledninga, sint allting varl svart

int vell man ärbet sä man varl lömmen

int vell man ploge för å kömma nan vart.

Tibörenkräka dam kalve på vårn

Senbörenkvigern på höst´n.

Bägge sortern dra pänrninga te gårn

Dä ä väl den enda tröst´n.

Tarparlive dä ä söm en härke

Dä kan fäll sä ömmest  förbli.

Opp å ne å hit å dit de bärke

för sä äre å sä fo ne bli.