Seiemördare.

I dag var jag i Hemsjön vid vårt fritidshus och arbetade vidare på den nya altanen. Med ytterligre några dagars arbetsinsats blir det nog en stabil grund att bygga ovandelen på. Det blir ingen pytteliten veranda  vi åstadkommer. Inalles trettio kvadratmeter skall förhoppningsvis räcka för ett åldrigt pensionärspar att vräka sig på. När Kärahu och jag skall ha våra intima stunder blir det nog så att jag sitter i ena hörnet och hon tio meter bort i det andra. Närmare än så blir det nog inte.

I den gassiga sommarvärmen var jag hårt ansatt av ett förädiskt flygfä som kallas broms. På björnamåle heter det ”brems´n”. De hinner knappt landa på mina blottade hudytor förrän de biter till, de bitska fäna. Och ont gör det. Vips är jag där och klatchar till över den illvilliga rackaren och ett bromsliv har utsläckts. Jag tar inte i om jag säger att jag mördat ett femtiotal av dessa sommarmarodörer. Sett ur bormsens synvinkel måste det ju vara tragiskt. Den gör ju bara vad den är programmerad för. Troligen är det också sannolikt att den genom sitt agerande är ute efter något som har stor betydelse för dess livsuppehälle. Men  dödssiffran är väl rätt försumbar eftersom det sannolikt produseras stritar i  tusental. Våra småfåglar behöver väl knappt ”bromsa upp” förrän det har ett skrovmål i munnen i form av ett antal bromsar. Så dem räknar jag som mina medhjälpare i striden.

Nu mina kära bloggdiggare tänker även jag bromsa upp och ta en välbehövlig  nattvila.

Godnatt och gomorron.

Vilodagen.

I dag  har det varit en riktig vilodag på Tallbacken. Vi har bara slöat och slappat i det vackra sommarvädret. Tagvis var det så varmt att det var närapå ansträngande att sitta i hammocken. Men visst är det ändå skönt att bara njuta av sommaren.

När vår herre skapade himmel och jord hade han tydigen en viss möda innan han hade ordnat allt.  Han knegade på den ena arbetsdagen efter den andra och blev riktigt utschasad till sist. Därför  ansåg han det nödvändigt att lägga till den sjunde dagen som han upphöjde till vilodag.

Då kan man ställa sig den frågan om han bara slöade och slappade hela dagen eller gick han en liten promenad och såg på sitt verk. Kanhända fann han då någon gräsplätt nånstans som tarvade en omgång med gräsklipparen. Givetvis åtgärdade han det fastän det var söndag. Kanske bara för att reta gallfeber på sin gamle antagonist Belsebub som han terrade med motorljudet. Presis som många ägare av en sådan gräsplätt gör i denna dag eftersom de anser att söndagen är en alldeles ypperlig dag för just denna gräsliga uppgift.. Dessbättre kan jag säga att i våra tallbackslandamären helgar alla vilodagen genom att flytta denna stråkortande verksamhet till någon annan dag.

Jag har nog ägnat någon tidigare blogg åt detta vilotema, men i så falla upprepar jag hur viktigt det är att få vila till kropp och själ emellanåt. Mitt hjärta har nu uppehållit sin pumpande verksamhet i nästan 86 år eftersom hjärtverksamheten är ett av de första som startar i det lilla fostret. Det skulle aldrig ha fungerat så oklanderligt om det inte mellan varje pulsslag hade en viloperiod. Det har alltså vilat merparten av den aktiva tiden. Vårt behov av vila och rekreation är därför något som vi bör uppmärksamma än mer. Förutom nattvilan behölver vi också stunder där vi fysiskt och mentalt laddar batterierna för kommande duster. Bristen på riktig vila kan bli nog så kännbart för vårt välbefinnande. Samvaron med sådana man älskar och trivs med har stor del i det liv och den existens som tillför kroppen ny och stärkande energi.

Helt i linje med denna filosofi avslutar jag denna skrivelse för att förvekliga en del av det jag gaggat om. Jag är helt övertygad om att jag efter den nattvilan är redo fär en ny verksam dag av mitt liv.

Godnatt och gomorron.

Lägesrapport Hemsjön.

Projektet med byggande av altanen vid vårt fritidshus i Hemsjön har tarvat en rätt stor arbetsinsats. Eftersom vi beslutat att bygga den större än förut kan vi inte använda samma grundkonstruktion. Drför har vi blottlagt berget lite grand ytterligare.

Med hjälp av både Gotlänningar och Järvedsbor har vi ändå hunnit  rätt långt i det omfattande avbetet. Det mesta av materialet har vi också på plats vilket är en klar fördel för det återstående arbetet. I morgon åker Gotlänningarna hem till sin ö så det blir väl ner arbete på färre manskap. Så är det.

Två möten.

I går var hade vi andakt med våra vänner på äldreboendet Björnaborg. Det är teamet från misssionskyrkan i Långviksmons missionsförsamling bestående av Torben Johansson, Laila Eriksson, Nils-Erik Gerhardsson och jag Jöran Lundberg. Det är alltid roligt att möta  dem på äldreboendet och erfara hur väl de  blir omhändertagna. En halvtimme med traditionella inslag. Efteråt satt vi ute i parken och drck kaffe tillsammans.

Med anledning av ett visst jubileum var vi samlade till en superb släktmiddag på Mamma Mia i Örnsköldsvik. De hade ordnat så fint så att vi alla kunde sitta vid samma bord. Dessutom hade var och en i förväg fått välja sin önskerätt ur deras meny. Undertcknad bloggskrivare och jubilar åt en smarrig mediumgrillad entercote. Det är underbart att träffas så där någon gång emellanåt.

Med det går livet vidare mot nya och spännande äventyr.

En verksam dag.

Projektet med att bygga en ny altan vid fritidshuset i Hemsjön har tagit ett viktigt steg mot förverkligandet. Det är ju angelget att det blir en stadig grundkonstruktion. Vi har borrat i berget för att förankra konsturktionen riktigt. Det är nämligen stadig berggrund där altanen kommer att byggas. Även om vi varit rätt många som arbetet på bygget i dag så återstår rätt omfattande del av bygget. Nu är det väl bara att jobba på så att det blir klart så småningom.

Jag ser fram emot att det skall bli klart så att huset kan användas till vad det är ämnat för, nämligen rekreation. Nu liknar dt mera en byggarbetsplats.

Morgondagen bjuder på en del andra aktiviteter. Bland annat skall jag medverka vid en andakt på  äldreboendet Björnaborg..

See you!!

I stilla Vesper.

När kvällens ande stiger

och dagen somnar in

Till andakt mig inviger

 stillar själ  och sinn.

Vad kan jag mer begära

allt är så ymnigt rikt

Allt är så himlanära

heligt änglalikt.

Så när en morgon gryr

mot en ny minut

Då nattens skuggor flyr

till det som var förut.

VM-jippot slut.

Äntligen är  den avgjord, den envig som pågått i nästan en månad nu. Tyskland vann över Argentina med 1-0 i finalmatchen. I och med detta kan vi återgå till normala levnadsvanor. Även om undetecknad bloggskrivare är måttligt intresserad av fotboll har man inte undgått att påverkas.. Samtidigt har ämnet varit  kärt så till vida att det varit tacksamt att ta till sig vid den bloggtorka som uppträder nu och då.

Efter detta kan man till exempel återgå till att ibland skriva om Björnamåle. Jag har de senaste dagarna fundrat på en anordning som  var en naturlig del av människornas vardag förr. Det är ”sakerannersasken”. Det var en låda som förr fanns i varje hem och den innehöll ”ettåvarje”, det vill säga praktiskt taget allt smått. Gamla knappar, stumpar av olika slag, skruvar, uttjänta patronhylsor, gardinringar, säkerhetsnålar, krokar, ett gammalt gäddrag, metkrokar, en uttjänt fingerborg, m.m Jag kan inte säga var ordet kommer ifrån men säkert hr det något ursprung och en möjlig förklaring.

Ett annat ord som jag troligtvis har nämnt förut någon gång är ordet ”himpe”. Man himpe på. Kan möjligen översätts med  orden linka eller stappla. En som himpe på den gör ”så gott den kan”.

Det kan väl räcka så. Gomorron!

En genväg i livet.

Enligt de gamla tänkarna formas vårt liv genom arv och miljö. Att leva sunt och riktigt med både fysisk och mental stimulans i lagom mängd har onekligen betydelse för vår livskvalitet. Det där med arvet och den genetiska koden är  ett mysterium som en vanlig oskolad person inte förstår sig på. En del bär på genetiska arv som uppenbart påverkar både livskvalitet och livslängd. En skolkamrat till mig som i släkten hade anlag för att utveckla svåra reumatiska sjukdomar var svårt förvärkt innan han dog för ett antal år sedan. Därför betraktar jag det som nära nog ett lotteri att ha tidigare generationer som bär på de rätta arvsanlagen. Det sägs att det går sex generationer innan DNA-registret är så uttunnat att det inte har någon  praksisk påverkan.

Sett ur det perspektivet är det fantastiskt att ha uppnått en ålder av 85 år och dessutom vara fysiskt och mentalt aktiv. Det är något att vara tacksam för och leva i tillvarons nutid så mycket det bara går. Tiden efter det att jag levt 31.000 dagar har varit alldeles fantastisk. Ett stort TACK till alla er som på ett eller annat sätt uppmärksammat det jubileet. Det känns skönt att vara så uppskattad även om jag tar det med stor ödmjukhet. En människa lever inte för sig själv utan i en ständig social gemenskap. Något som berikar ens liv är, om man kan leva det med ett generöst hjärta. Av naturen har jag förstått att jag älskar att umgås med människor  runt ikring mej. Kan jag dessutom få dem att skratta hjärtligt av trivsel är det ännu mer berikande. Därför. TACK ÄN EN GÅNG.