Miljö och vatten.

Vi har ett bolag som ägs av Örnsköldsviks kommun som sköter Vatten, avlopp och spophämtning som heter  Miljö och vatten AB. Förkortas MIVA. Jag och många andra med mig är synnerligen missnöjda med hur bolaget agerar.

I Örnsköldsviks tätort har det funnits ett byggprojekt som planerade att bebygga sluttningen av Åsberget med villor och ägarlägenheter. Det blev ett svindyrt lyxboende som dessvärre nu har gätt i konkurs. De villor och lägenheter som är färdigställda och sålda har förvärvats av folk med massor av pengar. Krösusar rent ut sagt. Som grädde på moset för dessa har MIVA inte försäkrat sig om betalning för det vatten de levererar till Kusthöjden. Genom ett föbiseende i avtalet har de inte rätt att genom att installera vattemätare kunna ta betalt för  vatten och avlopp som förbrukas i dessa villor och lägenheter. Dett får till följd att man hela tiden måste höja taxan långt utöver index.

Det känns mycket frustrerande att behöva betala vattenräkningen även för de som bor på Kusthöjden. MIVA har deklarerat att de kommer att i fortsättningen leverera gratis vatten och avlopp till dessa. Hur länge är oklart.

MIVA är också genom sina abonnenter med och betalar av på den miljardskuld som kommunen dragit på sig genom hasardartade affärer i Energiverket. Dessa skumraskaffärer hanteras genom olika bolag i slutna styrelserum utan insyn för den vanlige medborgaren. Om den drabbade kunden klagar och hotar med att inställa betalningarna hotar  MIVA i sin tur med ett svindyrt inkassoförfarande.

Så är situationen i Örnsköldsvika kommun idag. Småfolket i komunens ytterområden får hela tiden betala för vad som upplevs onödigt och orättvist.

Björnamåle.

Det är kanske dags att kommentera ”Testfakta” Här är facit

1. Möckerömme = Gödselrännan i ladugården varifrån gödseln skyfflas till ”Gösselstan”.
2. Fejen = Glad.
3. Brika  = Toaplatsen i utedasset
4. Slafat = Det trätråg som mjölken hälldes upp i för att skumma av grädden. Sades   också om en allmänt slarvig person. Ex. ”Han va söm e slafat”.
5. Slekamarn= Jämkmån eller spelrum.
6. Dongen = Den bädd av strö som lades som underlag i kättar för ungdjuren.
7. Darjnålern= Barr, speciellt om granbarr.
8. Dörakärmen  = Dörrkarmen.
9. Var öm säg = Sades om en allmänt gnidig person. En som är småsnål.
10. Rorna = En ”rorne” var en robust skjorta ofta av vadmal. Ett utanpåplagg.

Detta är ett led i ”livslångt lärande”.

Under min barndom på 1930-40talet var det en trend att utrota alla dialekter. Hade man dialektala uttryck i talet blev man ofta tillrättavisad. Det var inte fint nog, utan man skulle till varje pris tala ”rikssvenska”. Dessbättre har trenden svängt och nu tillåts dialektalt språk i olika sammanhang. Även i radio och TV kan man acceptera den tonen. Det tycker jag är tillfredsställande eftersom det är ett världsarv så gott som något.

En doft av årstid.

September visar sig fortfarande på sitt allra allra bästa humör. Solen skiner och det är varmt. Så varmt att jag idag har suttit i hamocken och njutit av sensommarvärmen. Det var så underbart mysigt att jag till och med fortfarnade kände en doft av sommar.

Då kom jag att tänka på att visst har varje årstid sin egen doft. Under våren när det kvillrar och rinner i bäckar och vattendrag kan man skönja en alldeles särskild doft. Jag vet inte riktigt hur jag skall beskriva vårens doft, men det doftar förhoppning på något vis. När snön smält undan och det börjar spira i markerna känns doften synnerligen väl

Sommarn har också sin egen doft. Jag minns hur jag som barn upplevde doften av nyslaget hö när det var dags att ta reda på markens gröda. Jag kan uppleva något liknande i dag  när jag går över en nyklippt gräsmatta. Blomdoften är också särdeles framträdande under sommaren. Att sitta vid en sjö en stilla sommarkväll och uppleva sommarens underbara atmosfär är en härlig upplevelse.

Hösten doftar också alldeles särskilt. När jag en tidig höstmorgon går stigen upp emot fritidshuset i Hemsjön medan morgondimman ännu ligger kvar får jag en helt unik doftupplevelse. Bäcken som rinner från Orrvattnet har också en speciell sång om hösten. Lite dovare i tonon som minner om stilla frid och att det snart är dags att lägga sig till ro. Det tillsammans med doftupplevelsen från den snart vissnande myren blir något unikt som det inte är alla förunnat att erfara.

Hur doftar is, snö och kyla? Det är svårt att alldeles exakt definiera. Men fram på vårvintern när solen börjar tära på snölandskapet framträder vissa dofter särdeles markant. Jag tycker det doftar framtid. Ett hopp om en ny vår och sommar som gör att naturen lever upp igen.

Så får vi förmånen att leva i denna underbara värld. En värld av upplevelser och dofter. Det är bara så svårt i denna stressade tidsålder stanna upp och verkligen njuta av dessa underbara tillfällen. Men om vi någon gång tar oss tid till en paus kommer naturen och miljön omkring oss att ge full valuta för den stunden.

Jag avslutar med en liten dikt i samma anda skriven i all hast.

Änglamark

Änglamarken har sin egen doft

som vi fönimmer nu och då

Det minner oss om jord och stoft

om ting vi inte kan förstå.

Så får vi leva mitt i detta paradis

som är skapat för vårt sanna väl

Och sjunga högt hans lov och pris

till båtnad för båd kropp och själ.

Testfakta.

Jag brukar emellanåt testa mina kära bloggdiggare på olika ord i Björnamåle och och deras betydelse. Kanske kan det vara ett lämpligt tillfälle att göra ett sådant ”test” eftersom jag inte har så mycket att skriva om från livet på Tallbacken. Det går nämligen ”sin gilla gång”.

Här nämner jag således några ord som ni kan klura på:

1. Möckerömme      =
2. Fejen      =
3. Brika      =
4. Slafat      =
5. Slekamarn      =
6. Dongen      =
7. Darjnålern      =
8. Dörakärmen      =
9. Var öm säg =
10. Rorna      =

Håll till godo!

Blögg 130905. Björnamåle.

Jag träffade häromdagen på ett uttryck i mitt hemlands tungomål som faktiskt beredde mig lite huvudbry. Det är utrycket Orursamt. Det kan kanske närmast övarsättas till Ommafalt men även det är ju inte så lätt att begripa för den som enbart talar ”svenska”. Vad jag kan förstå är det orursamt när inte allting är i sin ordning. Oordning alltså. Däremot när det är ommafalt är det allmänt stökigt och man inte helt behärskar situationen. Ett tredje ord som jag tar upp till analys är orden ojörnslit. Det kan vara ett ojörnslite par. On till exempel han är en liten kantte och hans hulda maka är stor, bred och manhaftig, då är det ett ”ojärnslite” par. Kan alltså märmast översättas med omaka. Det får räcka med dessa tre exempel på målets ordrikedom eftersom ni kära bloggdiggare inte orkar att smälta fler konstifika uttryck. Gonatt.

Blogg 130804. Träffpunkt.

På Björnaborg, vårt närmsta äldreboende har man en verksamhet för åldringarna som avser att stimulera dem till vissa aktiviteter. Där brukar till exempel OLD-fejs spela ibland med syfte att få igång internerna. I går tisdag hade man anordnat Surströmmingsskiva för alla hugade åldringar. Även de som i vanliga fall brukar delta i samlingar på andra orter var inbjudna. Således var det närmare ett 40-tal matgäster som frestades att äta av den sura fisken. Det var inte meningen att det skulle vara någon underhållning vid det tillfället men Torben  Johansson och jag sjöng några egenhändigt skrivna surströmmingsvisor till de ätandes förnöjelse. Jag bidrog också med att läsa några av mina många ”alster”.

För att göra det enklare för gästerna, av vilka en del inte är så alerta, serverade man surströmmingsfiléer i stället för den vanliga orensade. På senare år har nämligen salterierna experimenterat med att även lägga in filead strömming. Dessvärre tyckte jag inte att den hade samma goda smak som vanlig orensad dito. Balansen mellan sältan och syrasmaken var rätt annorlunda. Fermenteringen är nog svårare att lyckas med när en del av fisken saknas. Fileerna är troligen för tunna för att kunna ta åt sig den rätta syrasmaken. Åja, det var rätt okej ändå med smaken och naturligtvis mycket enklare och renligare. Eftersom kanske 90 % av internerna inte är kapabla att rensa en fisk var det absolut nödvändigt med detta enklare förfarande.

I övrigt har dagen skridit i lugnt och makligt tempo med lämpliga aktiviteter. Det fina semsommarvädret håller i sig och det gör att trivselfaktorn hålles på topp. I morgon är en ny dag med nya möjligheter och aktiviteter Väl mött.

Blogg 130903. Trettitalets skolform.

Dagens blogg kommer att domineras av gamla skolminnen. Om den då blir så pass intressnt att det är värt att fortsätta läsa den får ni själva avgöra. Annars slutar ni läsande här och sysslar med någonting annat.

Som jag nämde förut lotsade jag Kärahustrun till hälsovårdscentralen i Husum i går, måndag. När jag satt där i väntsalen råkade jag på en av mina forna klasskamrater och vi började samspråka. Det var naturligt att samtalet rörde sig om den gamla goda tiden då vi tillsammans vandrade lärdomens väg i Hemlings allmänna läroverk. Det var på nittonhundratrettitalet. Vi började som baptister i Betelkapellet (det som idag är ett ruckel) under Karin Sjödins resoluta ledning. Vilken uppfattning hon hade om vuxendopet framgick inte av hennes förkunnelse men vi lärde oss i alla fall någorlunda hyfsning och fick av henne stora A i uppförande.

Efter två år som baptiser hamnade vi under Jenny Selanders värmande hönsvingar. Hon var med i Bibeltrogna vänner och övertygade oss under Krilektionerna hur viktigt det var med den rätta läran och den rätta bibelkunskapen. Ytterligare en rolig grej med henne mindes vi väldigt väl. Det var att hon hade dubbla glasögon. När hon inte såg tillräckligt bra med ett par på näsan så satte hon dit ytterligare ett utanpå det andra. Det var rätt ofta hon uppträdde med dubbelgogels. Fördelen med arrangemanget var att hon under den tiden var helt svskärmad från omgivningen. Under sådana perioder kunde vi kasta papperstussar på varandra helt ostört. Hon var så hjärtinnerligt snäll och godhjärtad och en mörkhårig charmig Lundbergare kunde linda henne omkring sitt lillfinger hur lätt som helst. Om man inte var motiverad för någon lektion hade hon alltid något befriande städjobb i beredskap. Erik och jag tillbringade många lektinostimmar uppe på vinden med att läsa gamla Lyckoslanten, dvs. ”städa”.

Efter ytterligare två stimulerande år som anhängare av Bibeltrogna vänner blev vi Missionsförbundare, dvs vi hamnade i missionshuset under Bror Noeens handfasta ledning. Han uppträdde inte särdeles kristligt enär den kunskap han inte kunde pränta i oss på naturlig väg den slog han in. Det allra minsta stammande under läxförhören kunde allt som oftast rendera i en, och ibland två, rungande örfilar. Hans kraftiga handslag lämnade vackert röda märken på sidan av det huvud han för någon minut sedan ansett vara fyllt med alltför bristfällig kunskap. Att  en del av våra klasskamrater överlevde den ständiga misshandeln kan vi än i dag inte förstå.

Vi konstaterade också att det inte är så många av våra forna kamrater kvar i  livet. Av 25 elever från början är vi nu bara några fler än en handfull kvar. Dessutom är några av dem intagna  i ”särskilt boende” och fyllda av diverse krämpor som betydligt försämrar deras livskvalitet. Vi skildes åt med en önskan om många år av gyllene framtid. Tro vi ja!!

Blogg 130901. En fråga om tid.

En ny vecka ligger framför och frågan är vad den kommer att innebära. Tankar och planering finns i bekhuvudet men vad den egentligen kommer att innehålla är ännu ett oskrivet blad. Det är ändå förunderligt hur väl varje dag är intecknad av sådant som rutats in sedan länge. Nägon brist på sysselsättning för kommande dagar finns således inte, det är bara att följa med i karusellen.

I dag är det första dagen på höstmånaden September. Den dagen bjöd för vår del på lite regntunga skyar som avgivit en del vatten. Enligt prognosen ser det ändå ut som om det skall bli rätt hyfsat väder några dagar framöver. Det inbjuder förhoppningsvis på lite lingonplockning. Det är det goda bär som september bjuder på och som jag tycker är en av de viktigare bären i årets skörd. En rikitgt god lingonsylt är ändå basen i kosthållet. Något som man inte gärna vill vara utan.

I morgon skall Kärahustrun göra ett besök hos sin läkare vid Husums läkarcentral. Detta kommer troligen att ta en stor del av dagen i anspråk. Kanhända hinner jag en liten tur till lingonskogen vilket jag ser fram emot. En liten dikt , skriven med hast får avsluta mitt lilla inlägg idag.

Lingomben

Fast dagen är liden sen

Jag plockar nåt lingonben

fyller mitt förråd med iver

och därtill saligen bliver.

Fast jag jobbar oförskyllt

det blir någon burk lingonsylt

Som är bra för kommande dar

i det stora förråd jag har.

Så kan jag livet bähärska

med sylt och kompotter så färska

Och leva färunderligt väl

till nytta för kropp och själ.

Och sedan bjuda på resten.

sjung halleluja sa prästen!!