Senadrag.

I sena kvällen skriver jag några rader på ett inlägg som jag inte vet var det kommer att landa. I dagens regniga ruskväder var vi några tappra soldater  med på SPF höstfest i Svedjestugan. Det var en mycket trevlig tillställning med många glada pensionärer. En förnämlig underhållning levererades av Jöran Lundberg tillsamman med OLD-fejs kvintett. De blandade upp kaffedrickandet med sin ljuvliga musik och tänkvärda klurigheter.

Det är en skön känsla att se folk när de trivs med tillvaron och med livet. Man har inte roligare än man gör (på) sig men å andra sidan är det viktigt hur vi ungås med våra medvandrare. Det är mer än en stärkande medicin när trivselfaktorn står i toppläge och man ser hur de mår gott.

Det lite trista vädret till trots har den här dagen bjudit på många trevliga stunder. Stunder som gör livet värt att leva. Härlig gemenskap med de som man älskar och tycker om är stimulerande för vår andliga och fysiskas lekamen och bidrar till att livet känns värt att leva. Livsglädje som gör oss unga till sinnet och förökar vår mentala styrka till oanad potential.

På detta sätt kan livet gå vidare i sin lugna takt som vi tycks kunna behärska. Till alla kära bloggdiggares obeskrivliga förnöjelse och lekamliga välfärd.

Thats it!!

KalleBrita

Jag fann en dikt som jag nog skrivit för en god tid sedan. Den handlar om en av många i bygden för länge sedan. En som levde under fattiga förhållanden men ändå kunde skapa sig en dräglig tillvaro. Så här lycr dikten:

KalleBrita.

KalleBrita va litn å tör. Int alls na stor.

Ja minns, hon geck jämt ti blåe smärtingskor.

Hon kevde ensam tin stuge helt allen

sen han geck bort, kärn henners, den gamle smen.

Hörr hon kön hanke säg fram dä kan jäg int minnes

Hon kanske hadde nan ko å nan get. Å bära gatt finnes

Men hon levt sine dagar. Ibland vara på boa

där hon sålde na smör hon hadd kärne från koa.

Hon geck på na dagsverk emellanåt, å jarte falke

Räfsä ti slattanna, baka, ibland könna mjalke.

Fast man kan tycke hon levde e knapert liv

sä vara allten gla å positiv.

Å hon va allten goakten. Ja generös kan man säge

För då man hälse på na blev man allten förpläge.

Hon bjudde på kaffe, söm man va tjvungen å fata.

Bårti åkokepanna. Mens man såt där å prata.

Hon levde sitt liv å höll säg mest hemme,

Men sä hamna på ålderdomshemme.

Daga dam gack, äller hon ble till själ å sinne

Å sä doga. På graven låg en´krans te hennes minne.

Skomakarbörsar.

Jag har aldrig förut haft något matrecept i min blogg. Nu frestar jag er med ett resept på ”Skomakarbörsar” Kännetecken för en skomakarbörs är att den alltid är tom. Dessa börsar innehåller bara lite ”grus”. Håll till godo och lycka till!

Recept på

Jörans ”Skomakarbörsar”

Stekt inlagd strömming-

Ca. 6 hekto strömmingsfiléer.

Det är viktigt för slutresultatet att de är färska!

Vetemjöl.

Ströbröd. (eller grahamsmjöl).

Salt. (ca. 2 kryddmått)

Till inläggningen

3 dl vatten

3 dl socker

1 kryddmått kardemummakärnor. Lagerblad

2 msk. ättika 24%

Lökskivor.

Skölj fileerna och ryck eller klipp bort ryggfenan.

Lägg ut ett bakplåtspapper och mjöla in det. Strö över salt.

Lägg fileerna med skinnsidan mot mjölet tätt intill varandra.

Strö över salt på köttsidan och därefter ströbröd.

Hetta upp en stekpanna till medelvärme. Lägg i rikligt med smör.

Vik ihop en och en filé till ”börsar” och lägg i pannan

Stek på ej för stark värme till dess att fileerna är lämpligt bruna.

Vänd och stek dem på motsatta sidan.

Lägg de stekta fileerna i en lämplig skål (ej plast) Lägg några lökringar mellan varven.

Koka en lag enligt receptet och häll över strömmingen.

Låt stå över natten för att kallna.  Obs Lagen bör täcka strömmingen.

Håller sig en vecka i kylskåpstemperatur.

Helgdagskväll.

Söndagkväll och söndagsfrid. En ny vecka ligger framför som ger möjlighet till en del aktiviteter. Vissa dagar är inrutade och inbokade medan andra har ett lite lösare schhema.

Onsdag den 18-de är det höstfest med SPF i Svedjestugan. Där underhåller Jöran Lundberg och OLD-fejs. Till den verkan det hava kan. Den som har möjlighet kan åka dit och på ort och ställe ta del av faciliteterna.

Med den vecka vi börjar nu har vi avverkat halva September. En månad som hittills bjudit på ett alldeles underbart väder. För min personliga del är bärplockningen över för i år. KäraHustrun har signalerat att vi nu har så det räcker med den goda markens tillgångar. Någon gång framöver hösten är det väl att liksom björnen gå i ide. Tänk om det vore så enkelt som att bara ligga där och suga på ramarna och inte göra ett skapande grand. Men det ligger nog inte så väl till för en rastlös bloggskrivare. Så det blir nog det ”vanliga livet” även i vinter. En dikt i alla hast i ett ögonkast.

Fragment.

Jag öppnar kanske filosofens fönster

och vädrar all unkenhet ut.

Kanske följer jag tankarnas mönster

som följer till dagarnas slut.

Kanhända blir det att stressa

jaga förgänglig fåfänglighet.

För att någon finurlighet pressa

om det är det ingen som vet.

Men jag vet ändå ett som är givet

som händer med stor sannolikhet.

Det kanske blir något om livet

eller kanske om döden. Vem vet.

Nu är det igång.

SHL= Svenska HockeyLigan har dragtit igång sitt matchande. MODO premiärspelade mot Växjö Lakers och vann på övertid med 2-1 och tog därmed 2 poäng i sin första match. Det var en rätt svängig tillställning där båda lagen hade goda chanser att göra ytterligare något mål.

Det märktes, kanske speciellt hos MODO att det var lite premiärnerver med i spelet. Särskilt för ungdomskedjan där det tog  någon period innan det lossade för dem

Många uddamålssegrar och oavgjorda matcher tyder på att ligan kommer att bli ett veritabelt getingbo. Nu är det så att de lag som är nykomlingar i ligan ofta gör hyfsade matcher i början av serien. I långa loppet brukar de gamla rutinerade rävarna ta hem en god del av spelet.

Det verkade som det var rätt god publiktillströmning i många av matcherna. I Karlsatad var det till exempel fullspikat i Löfbergs arena, som den numera heter. Att nykomlingen Örebro gav Färjestad en knivig match är bara ett hälsotecken.

Nu är det ju så att alla mina kära bloggdiggare  alltid är fullt uppdaterade vad gäller ishockey så egentligen behöver jag inte beröra ämnet så ofta. Dock kan det vara frestande att ibland skriva någon ”hockeyblogg” till vissa läsares förtret.

I fortsättningen håller jag tummarna för MODO i förhoppning om att det skall gå bra för dem och naturligtvis är också de flesta av mina vänner inne på samma linje. Tack för det!!.

Tystnaden.

I vår bullrande globaloa värld med tusen möjligheter till ljudlig kommunikation är tystnad något som man ibland längtar efter. I storstadsmiljö med otaliga källor av brusande ljud och larmande stress är tystnaden närmast obefintlig. Det påverkar dessa människor så att de i viss mån fruktar tystnaden. Det blir för dem nägot onaturligt. Ingen lågmäld röst uppmanar dem till ”störrrsssta möjliga tyssstnad”.

För ett antal år sedan skidade jag ensam i en obanad öde fjällterräng. Det var långt borta från den ringa bebyggelse som fanns. Inga störande moment. Jag stannade upp och stod en lång stund för att om möjligt uppfatta något ljud. Det var absolut tyst omkring mig och där jag stod uppfylldes jag av en underlig känsla av frid. Att bara lyssna efter tystnaden är något som det inte är alla människor förunnade att vara med om. I en tid där vi strävar efter att ständigt vara uppkopplad för att inte missa någon viktig information blir sådana tillfällen fåtaliga, ja, närmast obefintliga.

Under en av mina otaliga fjällvandringar var jag, och mina kompisar på turen, med om en alldeles unik upplevelse. Det var långt inne i Sarek och vi hade övernattat i en gammal lappkåta intill ett biflöde till Rapaälven. När jag vaknade den tidiga söndagsmorgonen ritade solen redan en liten timvisare uppe vid kåtans rökhål.

Vandringen upp mot toppen av Stourhjärta, en av många fjälltoppar i Sarekmassivet, blev delvis strävsam i den gassiga solvärmen. Ingen vind blåste omkring oss utan det var alldeles kav lugnt. När vi till slut kom upp till toppen satte vi oss ner och bara njöt av den underbara fjällmiljön. Det var helt tyst omkring oss när en av deltagarna tog upp en transistorradio han släpade med sig Det första ljud som kom från apparaten var ett meddelande med lydelsen: ”Nu spelar Ernie Englund på sin trumpet Silentio (tystnaden). Efter det unika trumpetstycket stängde han av radion och vi satt nog en dryg haltimme och bara lyssnade till TYSTNADEN! En oförglömlig upplevelse som gjorde starkt intryck på oss.

Visst kan vi ta oss tid ibland och lyssna till den rogivane tystnaden. Det som garanterat blir något som stärker oss till både kropp och själ.

Hur bygger man välfärd?

När jag skrev ovanstående rubrik var jag nog inte medveten om vilket svårt ämne jag gav mig in på. Konstaterar allra först att något absolut mått på välfärd finns inte. Just därför att välfärden värderas olika hos varje enskild person. En del kan känna sig nöjd och tillfreds under mycket enkla förhållanden medan andra fordrar så mycket mer för att de skall känna sig delaktiga av en fungerande välfärd.

Under tider och sekler som svunnit var det oftast den enskilda människan och familjen som själva lade grunden för sin tillvaro. Under strävsamma förhållanden och med enkla medel skapades förutsättningar för ett drägligt liv. Starka familjeband var ibland en gynnsam faktor enär man i tider av svåra prövningar kunde finna gemensamma lösningar på svåra problem. Förmågan att skapa goda livsvillkor hade dock hela tiden sin grund i den enskildes initiativkraft. Den kraft som förvandlade knappa tillgångar till fungerande välfärd. Man hade egentligen ingen annan än sig själv att lita till.

I vårt moderna samhälle (och i vår globala värld) har många den uppfattingen att det är andra än den enskilda människan som skall skapa en fungerande välfärd. Man skall endast vara en liten maska i det starka sociala nätverk som  samhället grundar sig på. Även under skiftande livsvillkor skall man vara garanterad en acceptabel tillvaro och en bra välfärd. Hur en sådan skapas ser man sig inte föranlåten att bry sin hjärna med. Den ses som en naturlig del av ett fungerande samhälle.

Ett samhälle som kan erbjuda en stark social struktur och en hygglig välfärd kan inte förlita sig på någon himmelsk manna som utan förskyllan och värdighet faller som ett regn över det. Det är väl snarare så att det är fråga om närande och tärande. Således måste det finnas en närande sektor som har förmågan att skapa de tillgångar som erfordras. Det är därför jag gång på gång i mitt skrivande vill understryka hur viktigt det är med ett fungerande näringsliv. Initiativrika entreprenörer som vågar ge sitt liv för en affärsidé de tror på. Som har förmågan att tillsammans med goda medarbetare driva framgångsrika företag.   Det är också den vanliga människan som varje dag går till ett slitsamt och ansvarsfullt jobb och  som därmed vill bidra med sin del.  De avstår en  god del av den intjänade penningen för att skapa nödvändiga samhällsfunktioner. Det som är grunden för välfärden. Heder åt alla sådana.

Ett samhälle bygger på solidritet. Ingen behöver känna sig ringare än den andre. Tillsammans kan vi skapa det Sverige  vi kan vara stolta över. Men gnällspikar kan vi vara utan.

Trivs du?

Lånstyrelsen i Västernorrlands län har anlitat en firma i Helsingborg för dyra pengar för att om möjligt ta reda på om vi på landsbygden trivs med vår tillvaro. De som blivit antastad av slumpen och därmed utvald att svara på en rad frågor anser jag därmed är en bricka i ett spel som syftar till att bekräfta den uppfattning som frågeställarna redan har.

Det är nämligen så att de genom att utforma frågorna efter ett visst mönster kan styra resultatet av enkäten i den riktning den själv vill. Om nu gubbarna på Länstyrelsen i Västernorrland vill veta att vi glesbygdsbor egentligen har det ganska bra och inte fordrar mer service än det är idag, är enkäten, rätt utformad, ett utomtdentligt hjälpmedel för att konsatera just detta faktum.

De som svarar på enkäten bör därför, om de vill har en förändring, vara ytterst observant på hur frågorna utformats. De bör trycka hårt på de förhållanden som inte är bra. Även om det strider mot den känsla som man innerst inne har. Rätt utfomade svar kan ge den bild av färhållandet på orten att det känns nödvändigt med långtgående strukturella insatser från myndighetens sida.

Nu har jag också den tron att länstyrelsen har mycket begränsade resurser att medverka till någon förändring. Det är andra och starkare krafter som styr utvecklingen i glesbygden. Finns det till exempel inte arbetstillfällen och försörjning till hyfat pendlingavstånd kan inte ens en väl tillrättalagd boendemiljö hjälpa.

Grunden för en positiv utveckling på landsbygden är ett gynnsamt företagsklimat. God tillgång till riskkapital för de företag som vill utvecklas bör skapas. Det bör också finnas personresurser med utomordentlig förmåga att analysera och utvärdera hållbarheten hos olika affärsideer och hur dessa skall omvandlas till framgångsrika företag. I en sådan förtagsmiljö kan en gedigen satsning på att skapa en bra infrstruktur vara av stort värde. Även för de som bara marginellt är involverade i detta skeende.