injail

Alla inlägg under januari 2012

Av Jöran Lundberg - 16 januari 2012 17:45

Det verkar som om MODO har fått lite ordning på sitt spel eftersom de nu har vunnit de senaste matcherna och tagit sig upp ur träsket. Detta trots att det är en hel del spelare på skadelistan. Med hjälp av duktiga juniorer kan de ändå klara någorlunda bra försvarsspel.

I kväll kl 19.00 möter de Linköping borta och det ska bli spännande att se hur det går. Kommer att följa drabbningen på TV live.

Annars her det varit en "slödag" här på Tallbacken med inte så många aktiviteter. Lite väl och ve har jag sysslat med.

Jag var in och kollade om det hade kommit några svar på den lilla uppgift jag hade i går men det hade inte kommit några. Kom an bara!


Det kan ligga en viss merit i att äta blommig falukorv med nitrit i.


På återseende. Jöran.

Av Jöran Lundberg - 15 januari 2012 20:09

Jag har i min hand en förteckning med mer än 3000 ord på Björnamåle. Därför känner jag mig frestad att testa alla er bloggdiggare på vissa ords betydelse, bara föratt se om ni klarar det. Vad betyder alltså följande ord?

1.  Köln =

2.  Farket =

3.  Söcka dell =

4.  Sjerne =

5.  Koksön. =

6.  Knoken. =

7.  Hakarnskula. =

8.  Bä. =

9.  Änkä =

10. Stärnä

Det får väl räcka med dessa tio till att börja med. Ni kan skriva svaren som en kommentar eller så väntar ni några dagar då jag ska ge er lösningen.


En sås på Mangochatney är mycket god, ger också kraft och levnadsmod.


Hejdå. Jöran.

Av Jöran Lundberg - 14 januari 2012 22:38

Tog min skotertur upp till Svartsjön. Det var helt underbart väder, solen sken över snöklädda vidder. Träffade ett par fiskare som var på hemväg. När jag kom upp till sjön körde jag till ett av de vindskydd som finns där uppe. Jag hade lite ved med mig så jag eldade en brasa. Det var nog mest för att se om jag hade färdigheten kvar. Mysigt var det iaf.

Jag blir lite sur på de skoteråkare som inte kan hålla sig till lederna. Strax innan man kommer upp till sjön är det ett kalhygge till vänster och tro det eller ej men det var helt upprandat av buskörare. Tvi vale!!!

Med det önskar jag er alla bloggdiggare en god sömn och många sköna drömmar.

En smargås me  Danablue ä mycke go å farket å fo.

Hejdå. Jöran.

Av Jöran Lundberg - 14 januari 2012 12:00

Ibland inträffar det angemnäma avbrott i den vanliga lunken på Tallbacken. I går eftermiddag var vi nämligen inbjudna till Gårdsbacken i Västergundsjö. Där huserar Paula och Danne med  mängder av djur omkring sig. De har bland annat vallhundar och åker omrking med dem på olika tävlingar.

Paula är som en del vet dotter till Gunnar och Gulliann och arbetar på ett grafiskt företag i Bjästa liksom också Danne.

Det blev en angemäm afton med god mat och jättefin samvaro där vi både berättade minnen från gångna tider och gick igenom en del forna släktled. De bor i Dannes släktgård i ett gediget timmerhus från artonhundratalet. Det har de renoverat superfint. Väldigt trivsamt och ändamålsenligt men har ändå till stor del bevarat det gamla och charmiga i huset.

Tiden rann så fort iväg under den fina samvaron och det blev faktiskt långt inpå småtimmarna innan vi åkte hem. (Därför inget blogginlägg i går kväll).

Idag Lördag är det underbart fint vinterväder och jag funderar lite grann på att ta en liten tur med scotern. Man vill ju passa på medan det är så fint.

Ha en bra dag alla bloggdiggare njut av livet och tillvaron.

En kaffetår med smarrigt dopp, livselixir för gammal kropp späder på mitt levnadslopp, men sätter ock för bloggen stopp.

Hejdå. Jöran.

Av Jöran Lundberg - 12 januari 2012 17:12

Synen på kvinnan och kvinnans ställning har förändrats med åren. När min farfars mor, Brita Nilsson Lundberg och således gift med Kristoffer Nilsson Lundberg levde på artonhundratalet blev hon inte kallad annat än "Kerstop Nirs Brita". Frun var intimt sammankopplad med mannen även till namnet.

När min mamma skulle ha hjälp med bakningen var det alltid Pellekeck och Nickekeck som anlitades. Pellekeck hette i verkligheten Kristina Eriksson, men naturligtvis sammankopplad med sin man Pelle. Kristina blev förkortat till Keck. Samma sak var det med Nickekeck som i verkligheten hette Kristina Eriksson också hon. De båda "smeknamnen" kom till delvis för att skilja dem åt.

Värst var nog han som uttryckte sig så här: "Gösse, ´n Alfred han ä´n baddar på att ha stärka ärma på kälinga sin".

Samtidigt var rollfödelningen i det gamla bondesamhället särskilt markerad. Bondmoran hade ansvar för korna i lagårn och mjölkhanteringen. De inkomster som dessa produkter gav fick också moran ta hand om. Mannen hade ansvar för hästarna och fick också ansvar för de inkomster som körslorna inbringade. Därigenom gav också de båda rollerna en viss status åt både man och kvinna.

Man kan med fog påstå att båda var yrkesarbetande men att en stor del av arbetet skedde på den egna gården vilket givetvis underlättade samspelet i familjen..

Numera är i mycket stor utsträckning båda makarnas yrkesutövande förlagt utanför det egna hemmat. Det är också grunden till att många familjer har en komplicerad stiuation. Man skulle kanske önska att det funnits lösningar för att hålla kärnfamiljen tätare samman.

Nog nu om detta. Livet på Tallbacken går i vanliga hjulspår även om dessa för närvarande dras i meterdjup snö. Jag besökte tandläkaren idag för översyn av mina åttioåriga gaddar. Se gick bra, men det blev nästan lika dyrt som en platt.TV So what.

Jag förstår att livet leker för alla mina kära bloggdiggare

De är alla hurtbullar och inga dröniga soffliggare.

De springar och tränar och blir piggare och piggare

och blir varken viggare eller tiggare


Hejdå.  Jöran.

Av Jöran Lundberg - 11 januari 2012 20:40

Jag har nog inte meddelat mina bloggdiggare att vi nu har akaffat oss en plattTV. En förtitummare av senaste modell. Med LED och RIKTIGA högtalare vilket är bra för mina bullerskadade hörselorgan. Givetvis har jag färstärkning också via hörapparat, men det är ändå en klar fördel med riktig ljudåtergivning. Nu är jag ju inte någon hängiven TV-tittare men jag tycker det är bra när det funkar som det ska. En lite vers till slut.


Tittaren dilemma.

 

Vid träget TV-tittande

blir man ofta sittande

på sin breda bak.

inget hurtigt skuttande

heller inget struttande

ifrån golv till tak.

programmen kan va rysande

och ibland upplysande

för angelägen sak.

Men orken den blir lidande

kritiken också svidande

för mångenhanda sak

så därför kära tittare

bli inte stillasittare

med kroppen loj och slak

gå hellre ut och ranta

med svängar så charmanta

så blir du inte vrak.


En Stilton på en gås är något som kan fås om det bra skall mås.


Hejdå. Jöran.



Av Jöran Lundberg - 10 januari 2012 20:23

När mina mer än åttioåtiga fingrar spelar över tangenterna blir det ibland försmädliga stavfel i texten. Vissa gånger är  det på grund av att jag blir för ivrig i mitt skrivande och det går för fort. Slarvigt kan tyckas men så är det bara. Trots korrigering lämnar jag ibland från mig en text som innehåller felaktigheter.

Nu har jag fundrat på om det egentligen gör så mycket eftersom läsaren som regel ändå kan tolka innehållet. Jag tänker testa er med följande text_

Einlngt en uneörnskding på ett engskelt uivtnierset så seplar det inegn roll i viekln odrning bksotrnävea i ett ord såtr. Det edna somär vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät palts. Rseetn av bväoksterna kan stå i vliken odrning som hlest, man kan ädnå lsäa tetxen autn porbelm. Dttea broer på att vi itne leäsr vrjae bkosatv för sig, uatn vi lseär vraje ord som en adelles eegn ehnet. Så snat som det är sgat.

Vad kan vi lära oss av detta. Jo.

Jag menar att om bara början och slutet är rätt så kan det däremellan vara hur kaotiskt som helst. Detta kan vi dra lärdom av i vårt umgänge med våra medmänniskor. Vi bör inte vara allt för snara att döma utan att ha uppfattat riktigheten i både början och slutet.

Gå därför ut och njut av en strut med glass ni har på lut i er stora trut, sen är det slut.

Jöran, vad gör han? Jo han önskar alla bloggdiggare ett gott liv.


Av Jöran Lundberg - 9 januari 2012 22:12

Vi i Sverige har en relativt generös invandrarpolitik. Om man ser det i stort tar vi ändå rätt väl hand om de människor som av en eller annan anledning kommer till vårt land. Tyvärr är det så att vi ibland misslyckas med att ordna det drägligt för en del grupper  mycket beroende på oförstånd och hänsyn till olika särintressen.

För drygt tre år sedan genomförde man ett sk "EU-projekt" som syftade till att utlokalisera flyktingarna till Örnsköldsviks landsbygd. Med dessa intentioner  placerade man ett tjugotal flyktingar i Långviksmon. Man ordnade lokaler och bedrev undervisning i svenska för invandrare. Folket i bygden tog dessa främlingar till sitt hjärta och hjälpte de på alla sätt och vis. De acklimatiserade sig och trivdes jättebra. Det var bara den haken att när tre år hade gått och projektet var slutfört drog man in allt externt stöd och lämnade dessa helt åt sitt öde. SFI-n flyttades till Ö-vik liksom all övrig service. Följden blev att de inte kunde bo kvar utan samtliga har  än en gång tvingats att flyttat till olika orter i Sverige. Således en helt värdelös satsning.

Alla  flyktingar som kommer till vårt land är enskilda individer med ofta svåra traumatiska upplevelser och kan inte ses som en homogen massa. Merparten av dessa har en uppriktig vilja att smälta in i det svenska samhället verka och göra rätt för sig. Många av dem har också en god utbildning och yrkesvana som kunde utgöra en resurs för oss svenskar. Visst finns det vissa rötägg även bland dem men de är ändå en liten del av det hela.

I en dikt har jag försökt leva mig in i en flyktings situation delvis med deras berättelser som grund. Så här lyder den:


Jag föddes i Afrika.


Jag föddes i Afrika, en mörkhyad baby.

Mina föräldrar var lyckliga, ett önskebarn.

Vi ska vårda honom ömt, vi ska ge honom ett liv.

Vi ska fostra honom till en man värdigt sitt namn.


Ja minns den dagen väl, jag var elva år

Min mamma kom gråtande hem.

De har dödat din far, han finns inte mer.

Må Gud förbarma sig över oss.


Vi måste fly för våra liv till flyktinglägrets ghetto.

Det gav oss en chans och en existens.

Hon fick skura, städa, tvätta och ta alla förnedrande jobb.

för att jag skulle kunna få skola och utbildning.


Elva år i lägret orkade hon, sen fick hon en fristad i Himlen.

Men jag hade tagit min examen med högsta betyg

Hon hade nått sitt längtans mål.

Jag var en skolad person med en framtid.


En dag kom en man till min enkla bostad i slummen.

"Du skall få en ny tillvaro i ett annat land.

Du är uttagen som kvotflykting genom FN-s försorg.

Du skall få ett nytt annorlunda liv.


Till Sverige kom jag, en bland många andra.

Till vänliga människor, men vilsen ändå

tusen frågor tumlade runt i mitt huvud

Kan jag här få en trygg existens?


Var det så här min mor tänkte sig framtiden för mig?

Finns det plats för mig i det här landet?

Är jag bara en bricka i ett spel, kan jag utöva mitt yrke?

Frågetecknen hopade sig över min ängsliga själ.


Min mor och min far gav mig en tro och ett hopp,

en trygghet som hjälper mig leva.

Men jag önskar finna en mening med mitt liv.

Att göra något stort och gott för mitt nya fosterland.

Ja. jag vill leva jag vill dö i Norden.

Ja. jag vill leva jag vill dö i Norden.


Ta den till era hjärtan. 

Jöran.




Presentation

Fråga mig

20 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6
7
8
9 10 11 12
13
14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28
29
30 31
<<< Januari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards