Idag gled jag varligt och försiktigt ner mot Örnsköldsvik med min snart artonåriga kompanjon, min gmla Mersa. Jag åkte till Svensk bilprovning för att visa upp den lilla plastknappen som fattades vid förra besöket. Där mötte jag vänliga mnniskor som sade att de nog skulle besiktiga plastknappen fast jag var där på alldeles fel tid. Så om en stund när jag bjudits på kaffe i deras Caféhörna körde jag in trotjänaren. Det tog cirka en minut att konstatera att nu var allt tillknäppt i laga ordning. Och så var det den lilla pengen, nämligen de 200 spänn det kostade att titta på plastlnappen.

Nu är allt frid och fröjd och livet går vidare. Jag for in till UH och firade tilldragelsen med ett vrålfika, det tyckte jag det var värt.

KäraHU återhämtar sig helt enligt ritningarna så snart är gräsänklingstiden  till ända och livet återgåt till sina vanliga rutiner. Det är skönt. Vi är ohyggligt glada att ha varann.

Jag talde i telefon med våran kära Ulrika i dag. Vi talade om ditten och datten om familjen och katten m.m Meen vad jag inte tänkte på det var dagens datum. Femtonde Oktober det är ju Ulrikas födelsedag. Och dessutom fyller hon jämnt 46. Grattis Ulrika om du lä'ser det här.

Nu är natten här, ät palt med stort besvär. Hejdå.  Jöran.