Sommarvärme.

I dag har vi drabbats av vårens första sommarvärme. Rejält med varmluft har strömmat upp över Norrland och gett en rejäl dos av värme. Det betyder i sin tur att snösmältningen är i full gång. Men vi skulle behöva regn för att drivorna som ligger i skuggsidan ska få möjlighet att krympa. Bara bakom vårt hus har vi stora snödrivor kvar. Men vi har ju än en del kvar av april. Någon riktig och varaktig vår brukar inte inträffa förrän en bit in i maj.

Delar ett bildbevis med er,

Skiljer bara en grad mellan ute och innetemperatur.

Tre-fff.

Nyhetsmedierna har de senaste dagarna dominerats av information från de hemska terrordåden i Sri-Lanka. Besinningslösa extremister som hänsynslöst terroriserar oskyldiga vuxna och barn. Samt därtill sprider oro och osäkerhet hos en hel befolkning. Det kan ta lång tid innan landet kan återgå till normala förhållanden. En känsla av att det kanhända igen kommer alltid att ligga djupt förankrat i människors hjärtan.

Man kan alltid undra över vilka mekanismer som utlöser en sådan ondska hos grupper med en divergerande trosuppfattning. Ty av allt att döma var en annorlunda syn på förhållandet Gud och människa den drivande kraften eftersom attackerna till stor del var riktade mot kyrkor. Man kan även misstänka att en stark och välorganiserad grupp ligger bakom dåden med tanke på attentatets omfattning. Det blir ett långt och tålamodskrävande polisarbete för att gå till botten med det hela.

I dag var vi samlade till gudstjänst i Nylidens lilla vackra kapell. I en atmosfär av helt annan karaktär än i det terroriserade Sri-Lanka. Det var "gampräst´n" Kjell-Erik Edlund som medverkade i samlingen. Man kan sammanfatta hans predikan i tre F. Frid, fred och frihet. Lägg därtill påskens budskap som innefattar ett fjärde f nämligen försoning. då är det bringat till fullkomlighet.

Här kan vi vara samlade utan att oroas över ondsinta missdådares attacker. Visst är det underbart så länge vi har möjlighet till en trygg och konfliktfri tillvaro. Vi tar den som en naturlig del av vårt liv. Vi tänker inte ofta på att vi bor i ett samhällssystem som i stort sett  är befriat från onda missdådares besinningslösa angrepp. Men även i vårt land finns det numera vissa begynnande tendenser till terrorangrepp. Gemensamt måste vi stå upp för en generös och förtroendefull social samvaro.

En bild får avsluta.

Kjell-Erik Edlund, förre prästen i Björna, medverkade.

Via dolorosa.

Påskens budskap innehåller mycket av ondska och hat och lidande.

En triumf för det destruktiva.

En frälsares smärtsamma pliktuppfyllelse.

En väg in i dödsriket.

Förskräckta och förvirrade lärjungar.

En moders djupa förtvivlan.

Soldaters cyniska lotteri

En benådad syndare.

En tillsluten gravkammare.

Men också uppståndelse och liv.

Änglaingripande och bortvältrad sten.

Guds under för världen.

Evigt liv.

Skogen gav arbetstillfällen.

Under många decennier i slutet av 1800-talet och till mitten av 1900-talet var arbetet med skogsavverkning en given inkomstkälla för folket i de små skogsbyarna och boställena. Det betydde att under några korta vintermånader skulle man avverka så mycket skog som möjligt och forsla virket till närmaste flottled. Allt ifrån varje daggryning och till dess mörkret kom var man verksam. Allt eftersom dagsljuset förlängdes blev arbetsdagarna också allt längre. Det var inte ovanligt att under vårvinterns ljusa dagar det kunde bli dagsverken upp till 12-14 timmar. Innan de moderna skogskojorna kom var det vanligt att man bodde i någon hastigt tillkommen jordkula.

För att forsla timret ner till sågverken nere vid kusten flottade man timret i bäckar och åar i speciellt iordninggjorda flottleder. För att frakta virket använde man hästen som dragkraft. När man lastat stockarna på timmerdoningen var det att finna en gynnsam väg ner till upplägget vid bäcken eller älven. Tillgång till ett lämpligt snötäcke var därvid av största vikt.  En väl anlagd basväg som anpassats till terrängen på bästa sätt var en förutsättning.

Ju längre det skred fram emot vårvintern med solvarma dagar som tärde på det ack så viktiga snötäcket desto hetsigare blev arbetsdagarna. Ofta var påsktiden en tid då det gällde att forsla ner de sista återstående timmerstockarna innan snön smälte undan och barmarken blev allt för framträngande. Därför tänker jag varje påskhelg på att den förr i tiden ofta utgjorde finalen på en lång och slitsam vinter.

Det var stora mängder timmer som på detta sätt gynnade sågverken och därmed också sågverkspatronerna. Jag läste någon uppgift om att vissa år på 1920-talet flottades ända upp till 20 millioner stockar på Gideälven. En ofantlig mängd, hanterade av slitna skogsmänniskor.

Numera är den manuella avverkningen ett minne blott. De gamla kämparna har för länge sen förmultnat i sina gravar. Byarna är öde och bosättningarna skattat åt förgängelsen. Gigantiska maskiner har tagit över verksamheten. Den mängd timmer en skogsarbetare fällde under en lång vinter avverkas nu på mindre än en dag. Det är troligen bara en tidsfråga när dessa maskiner blir förarlösa och manövreras från en gigantisk central som kan vara förlagd till -Stockholm. Som därmed än mer gynnas av den rikedom som för det mesta finns i Norrland.

Stugan i Gröntjärn.

I dag besökte jag tillsammans med en del andra Ulf och Ann-Charlotte Johanssons fritidshus vid Gröntjärn. En stuga mitt ute i Björnabygdens  vilda skog. En underbart solig vårvinterdag i en högklassig livsmiljö. Det var också en del andra som passade på att besöka familjen Johansson med barn och barnbarn.

Förstärker det ljuva intrycket med diverse bilder.

Stugan vid Gröntjärn som den ter sig i dag

Interiör från huset. Ett av deras barnbarn sitter och läser

Bilden visar byggnaden som inrymmer bastun

Bilder som visar en del andra som besökte Gröntjärn i dag  

U-18. VM.

Jag hade den uppfattningen att det var slut med ishockeyn för säsongen, men numera spelar man tydligen till långt inpå sommaren. Just nu har VM för 18-åringar startat i Örnsköldsvik och Umeå. Grabbarna i Sveriges lag startade turneringen i kväll med match mot USA. Dessvärre blev det ingen lyckad premiär då det svenska laget förlorade med 1 - 6. Detta efer en som jag tycker spelmässigt godkänd insats. Förhoppningarna ställs nu på vinstmatcher mot de övriga lagen i gruppen som är Lettland, Ryssland och Slovakien. I början av maj kommer det att spelas VM i ishockey för Tre kronor.

I övrigt verkar det att bli en fin påskhelg. Det också rätt många sammankomster i våra kyrkor under dagarna, Jag kommer väl att besöka en del. I morgon till exempel har vi gudstjänst i våran kyrka. Så får man väl ta till vara den fina vårvintern vi har och göra det bästa av den. Fortfarande lite kallt om nätterna så det finns rätt mycket snö kvar att gotta sig i.

Önskar alla mina bloggdiggare en riktigt skön och trivselfrämjande påskhelg.

Stilla veckan.

I min ungdom var det påskens innersta budskap som satte sin prägel på det vi betecknar som stilla veckan. Det dova och det ljudlösa hade en dominerande plats i människors umgänge den tiden. Även om det inte var direkt uttalade förbud fanns ändå känslan av tvånget att låta stillheten och friden få dominera tillvaron. Kanske speciellt under långfredagen fanns mycket som var tabubelagt.

I våra dagar är det snarare motsatsen som råder. Många jäktar för att hinna med så många aktiviteter som möjligt. Därför tror jag att om det hos gemene man praktiserades ett visst mått av uppbygglig stillhet man skulle hinna med så mycket mer. Tiden trasas sönder av dess larm och brus.

Jag hittade en dikt skriven för många år sedan som förstärker mina funderingar. Den heter:

Silentio.

Tystnaden, en evig arvedel, kommer mig oändligt nära.

Kryper in i minsta del, att livets bittra lek mig lära.

Bortom tidens stress och larm, förs jag av en mäktig hand,

till en existens så  varm, hän till soluppgångens land.

Vid oändlig tystnad vill jag lyss till sorlet av en stillsam älv.

Ta del av ivern, den son nyss blev en del utav nig själv.

Ofta hör jag omvärldsbruset, oro, ångestfyllda kval.

Som hindrar mången att i ljuset, finna tystnads högtidssal.

För att leva helt i fullhet finns i  tystnaden en sång.

Med en ton av ro och stillhet, som öppnar livets port en gång.

Någonstans finns evig tystnad när han med frid mig salig gjort.

Långt från livets larm och lystnad. En gång vid evighetens port.

De blir i hast min svaga tro förvandlad till en verklighet.

I tystnad har min själ sin ro, med evig fri fullkomlighet.

Lyckligt slut.

Min granne berättade idag att de sågat mer en tall på tomten härom dagen. I tallen satt en gammal fågelholk som en hackspett delvis hackat sönder. När det fällt trädet och skulle ta reda på holken upptäckte de att  det låg två ekorrungar där. De verkade vara nyfödda emedan de inte hade fått någon päls än. Dessutom tycktes de klarat den vådliga färden till marken. 

Nu var goda råd dyra. Hur skulle man göra? Men man satte upp holken igen i ett närliggande träd i förhoppning om att ekorrmamman skulle komma tillbaka. Det tog någon dag utan att något hände. Men si, rätt vad det var så hade hon lokaliserat den nya platsen och var tillbaka hos sina ungar. Som tack för mammans bedrift lade de ut nötter på fådelbordet som hon brukade besöka.

En händelse med lyckligt slut