Då´n Ragnar skull dräpe katta.

Kattgöbben, n´Sebulon, hadde vorte gammal å skröpplen sä´n Ragnar tänkte; dä ä bäst å ”ta bort n”. Sä han tog na dönamitgöbba å bann fast kring katta ä tänte på. Då stubin börje frese sä vort katta rädd å for i väg sömm en raket. Han sprange å gömte säg önner utedasse.

Då dönamitgöbben krevere ån Sebulon segla iväg direkt in i katternas himmel sä tog en utedasse vä säg på färd´n.  Nu bare säg inte bätter än att morfarn i samma veva såt på dasse å jorl sine behov. Ömmen bra langaen stann sä börje nä röes ti restern bårti dynghuse å morfarn reste på säg. Å då sa´n: ”Vecken jämarns tur att jäg int släffte nä hänne ini köke”.