Mitt hemlands tungomål.

Det är som om att ”Bjönamåle” har kommit lite i skymundan på senare tid. Sedan min trogne vapendragare i nämnda gebit lämnade är det inte många som håller det levande och aktuellt. I avsaknad av en ständig inspiratör känns det inte lika intressant längre. Jag hoppas att kunna mana fram den energi som tarvas för att fullfölja projektet. I kvällens blogg har jag i alla fall tagit fram en dikt på mål som heter:

Dä ä härmlet å fråge

Dä ä härmlet å fråge, men bra å vetta, sa´n Halvard en da,

dä va ten Fingal han ställde spörsmåle.

Ha du samma storlek på böxern söm ja

ä dam sä vi sä dam ba fär å gårle?

Ja, damm är gjort för n´strörre å fetare stut än min.

sä jäg jett dra åt na pinnhôl ti remma.

Sa´n Fingal, å sätte opp en´ amper min,

dä ä nä obarmkuslet dilemma.

Dä ä dumt då böxern häng ne på röva

å ä nästan färdi å rammele ne

Dä finns inten endaste metod te å pröva

dä ä söm kört, sä vare me de.

Vä kanske kan vräka ti ass mer mat

sä magan kan rônnare bli.

Vä kan ju skrapa varevige fat

än öm dä ä ett väldans besmi.