”En riktig kleptoman”.

Jag hörde en gång en äldre person som  uttryckte sig berömmande om en annan man med följande ord: ”Han är verkligen duktig, en riktig kleptoman”. Med det har jag osökt kommit in på kvällens bloggtema. Det är nämligen så att av en granne ficka jag i dag låna en Örnsköldsviks Allehanda daterad Måndagen den 27 december 1943. Förutom en handfull reportage från det pågående kriget fanns också en intressant artikel om en man som troligen kan tituleras kleptoman. Förutom denna böjelse utgav han sig också för att vara religiöst intresserad varför han besökte olika gudstjänstlokaler. Under juldagsmorgonen hann han besöka både Betel och Filadelfia men lämnade julottorna en stund innan de var slut och tog då med sig diverse ytterplagg från det obevakade kapprummet. Denna verksamhet pågick en tid då det ofta försvann olika prylar.

Saken polisanmäldes så småningom och efter en tid kunde man haffa gärningsmannen. Dåtidens poliser hade nämligen den ambitionen att sätta fast tjuvarna. I dag hade polisen i liknande situation bara författat en halv A4-sida i hummande ordalag som avslutats med orden: Ärendet avskrivet!

I alla fall så togs mannen in för förhör och trots att han blånekade kunde han, bland annat efter husrannsakan, överbevisas och ställas inför rätta. På den tiden hölls rättegångarna fortfarande på ort och ställe och inte som idag i Örebro eller Varberg. Domare vid rättegången var häradshövding Gustav Beling, en man som min  svärfar Oscar Andersson som nämndeman var mycket bekant med. Efter en lång palaver i rätten fick han sin dom. Men skam den som ger sig. På hemvägen gick mannen in i kapprummet och tog med sig häradshövdingens dyrbara ytterrock.