Surströmming.

Den här veckan går i surströmmingens tecken. I morgon onsdag kommer OLD-fejs att underhålla vid en surströmmingsfest i Svedje, Då blir det väl att inmundiga x antal firrar med dito diverse tillbehör. På fredag underhåller samma supergäng vid en surströmmingsfest i Leding. Då blir det väl åter att inmundiga x antal firrar med ty åtföljande tillbehör. På lördagskväll är det surströmmingsfest nere vid Mopärlan i LIIF-s regi. Återigen blir det väl att ”trö i sig” x antal firrar som traditionellt tarvar vissa tillbehör och dito dryckjom. Hur mycket dioxin och PCB man därvid intager går väl inte ens vetenskapligt fastställa. Nu har jag väl levat så länge och dessutom inte är gravid (vad jag vet) så det torde inte innebära någon större risk. Jag får väl ”hägde” på intaget framöver.

För att ytterligare prisa denna fermenterade produkt bifogar jag en dikt som jag nedskrivit vid något tidigare tillfälle.

En nyttiger fisk.

Den fisk som vi förtärt i dag har givit oss ett visst behag

Den syrats på ett konstfullt sätt så den till slut har blitt en rätt

En rätt så konstig rätt

Denna fisk har preparerats synnerligen fermenterats

av behandlingen blitt ”slak” därvid fått en syrlig smak

Va ä de för sak.

Ock denna fisken, mjäll och fin gett oss dagens dos av dioxin

kanske kan den därtill ge en smärre kvantitet av PCB

Så tackar vi för de.

Fast EU nästan den förbjudit har fansens hurrarop dock ljudit.

I land och stad, från man till man har maning gått för fisk så grann

Allt väl, minsann!

Så mätt och däst man kliver av förrän man helt har gått i kvav

och lever gott i alla dar. Dock en ljuvlig doft blir kvar

Ty den som spar han har.

Så längtar vi till nästa stämma att smaka få en riktig klämma

av rutten fisk som oss behagar att ingen alls på äldre dagar

går omkring och klagar.

Ingen människa blir purken  om det till sist blir slut i burken.

Ty snart vi åter  syns igen och käkar fisk som bara den

”väl mött min vän”.