Reflektion.

Ibland har jag funderat över skillnaden mellan liv och existens. Lite grand med anledning av det jag upplevde i går kväll. Då tänkte jag nämligen att mötet människor emellan i form av ett kulturellt utbyte förvandlar existensen till  ett meningsfullt liv. Att stå inför en skara människor som ingenting heller vill än suga åt sig varje stavelse och fylla dessa med sprudlande liv är inspirerande.  Det är dessa meningsfulla möten som förvandlar existensen till liv.

Det är väl så att varje människa oavsett kön, hudfärg, social ställning et cetera. har någonting att dela med sig till andra människor. Det kan vara långa möten med berikande samtal såväl som korta ögonblick av samförstånd. Jag har nog skrivit det förut, men jag menar att berikande social samvaro har sin givna plats i ett normalt fungerande umgänge. Visst är det nödvändigt ibland med en rofylld ensamhet där man får vara i sina egna tankar och funderingar. Om man kan finna denna livsbejakande kombination tror jag individen får ro för själen men samtidigt ett meningsfullt LIV.

Existens

Är tiden konkret realism eller ej,

en konstruktion gjord för vårt väl?

Det är en fråga man kan ställa sig,

ett spörsmål om fri eller träl.

Det finns egentligen alls ingen tid

det är  något vi själv hittat på.

Skall vi därför någonsin vinna vår strid

bör vi detta faktum förstå.

Men ändå, vi lever i tidsperspektiv

med dagar, timmar, minuter

Ända sen skaparen sade sitt ”bliv”,

den sanninsgen oss innesluter.

Så är tiden en del av vår existens

den som död och förgängelse vet.

Blott skaparen själv kan sätta dess gräns

för en tidlös tidlös lång evighet

Men innan den tiden har funnit sin gräns

vi alla bör leva ett meningsfullt liv

som inte endast blir en tom exitens

eller bara ett långt tudsfördriv.

När vi därför kan stärka en annans mod

med ett givande möte ibland

och visar den arme en vilja så god

bär det hän till fullkomningens land.