Medmänniska.

Efter att kung Bore fyllt på det vita förrådet alldeles lämpligt har vinterväglaget stabiliserats. Det betyder att vi nu kan använda det färdmedel som lämpar  sig utmärkt vid sådana tillfällen nämligen aparken. ”In Sweden wi call it e´kick” som Brännström sa. När man är ute och far medelst detta medel så är man ”medmänniska”. Det innebär att man då kan besöka alla vänner och bekanta i närområdet till alla inblandades ljuvliga förnöjelse. Det kan ju dessvärre innebära en större anhopning av garvsyra i carburatorn efter en hel del kaffedrickande. Men det får man stå ut med. Jag har ju alltid pläderat för betydelsen och nyttan av att idka det sociala umgänge som innefattar just detta. Alltför många ensamna sitter i sina stugor framför ett torftigt TV-program och föder sin arma själ med ”De sista ljuva åren”, eller vad nu programmen heter. En del äldre har ett så inrutat TV-liv att det är nödvändigt att först lusläsa alla program innan man ens ringer till dem.

Medelst medar och därmed jämlika medel kan man således förmedla medmänsklig kontakt som med mediokert medbestämmande kan bli ett medel bland andra medel som förmedlar medlidande med medmänniskor. Är ni med? Ja, bra.