Pöttret

”Den svenska filen föddes i Norrland” står det på filpaketen som Norrmejerier distribuerar. Då tänker de förmodligen på TETEN som var vanligt förr i tiden på matbordet. I varje hushåll norröver odlade man sin egen bakteriekultur som utvanns ur Tätörten. Tetn och tetbryta var en vanlig sommarmat hemma hos oss när jag växte upp. Dock inte så vanligt över vintern. Då stödde man sig mera på en riktig kornmjölsgröt. För att få tet´n att ”övervintra” hade man ett lustigt knep. Man tog en ren linneduk som man dränkte i vanlig tetmjölk. Så lät man det torka och förvarade det på ett torrt ställe. När våren och sommaren kom och man skulle ha ny tete tog man fram linneduken och la den i en skål med mjölk och vips hade man en ny fin kultur med tete.

Norrmejerier påstår också att den gjorde mjölken mera hållbar. Och det är sant till en viss del. Tet´n åt man med god aptit i alla lägen. Men ibland hände det att den surnade till och då sa man att den hade bleve ”pöttret”. Det hände då och då att man gatt äta pöttertetn. Då kommer man osökt in på ett ord i björnamåle som är intressant. Ordet ”pöttret”. Ordet användes väldigt ofta och då i betydelsen ”sur”. ”Han ha vorte pöttret” sa man. Hur ordet uppkommit kan man bara spekulera om, men håll med mig om att det är ett fint ord.

Ett annat ord vi har i vårt mål och som är svårt att härleda, är ordet ”vesta”   Betydelsen av ordet tänker jag inte avslöja i den här bloggen utan ni får fundera på det någon dag.

Hejdå!