Lite flyghistoria

Jag läste idag en artikel i ÖA om flyghistoria i Västernorrland. Bland annat visade de en bild av ett flygplan som gjorde uppstigningar från Köpmanholmen. Det var flygarlegendaren Albin Ahrenberg som stod för flygmaskinen och uppstigningarna. Det var en sexsitsig Norsemann han flög med. Bilden är enligt uppgift tagen 1932.

I början av förtitalet var samme Albin Ahrenberg med sitt plan på Storsjön och min bror Gunnar och jag åkte då en tur med honom. Det var rätt vanligt att olika flygbolag och företag for omkring och gjorde kortare flygturer med de som var intresserade att prova på. Några år efter andra värlsdkriget var det ett bolag som hette Osterman aero som gjrde uppstigningar här i Långeviksmon med start och landning på Storsjön.

Jag skall försöka skanna in bilden från tidningen men det blir nog inte så bra kvalitet.

Pizzakväll på Millas.

Millas cafe och restaurang i Jollen är ett matställe man verkligen kan rekommendera.KäraHustrun och jag var bjuden till Pizzaafton denna fredagkväl. Ett gäng som var engagerade i fisketävlingen samlades för en trevlig tillställning. Går man till Millas i Långviksmon för att äta denna kulinariska anrättning behöver man inte bli besviken. God mat och trevig miljö kan garanteras..

Det är roligt att se hur populär denna matinrättning blivit. Vid lunchtid varje dag är det fullsmockat med bilar runt hela Jollen. Förutom anställda vid olika företag i bygden som äter sin lunch här är det massor av sådana som kommer utifrån. Olika transprotföretag ställer så att de kan äta lunch hos Millas i Långviksmon.

Det är roligt att se att det  går att driva ett sådant företag här ute i glesbygden. De olika företagen och affärerna i centrumhuset Jollen kompletterar varandra på ett bra sätt. Och Milas är ett av dom.

Att äta god mat hos Milla

Det är något  jag  gilla

Inte bara nåt ja dilla

Eller för att förvilla

Rapport från en scen.

I dag har Old-fejs åter igen haft ett bejublat framträdande. Denna gången  hos PRO i Gullänget vid deras månadsmöte. De håller till på Folketshus Gnistan i Gullänget som är en stor samlingslokal. Det behövdes också eftersom det var nog cirka 150 pensionärer samlade där.

Givetvis roade vi dem så gott vi kunde med vår musik och vårt berättande. Många kraftiga applåder och massor av hjärtliga skratt fick publiken att trivas (tror vi). Vi börjar känna oss riktigt rutinerade scenmänniskor nu även om vår musik idag inte alldeles var på topp. Jag vet inte vad det berodde på men det ”svajade” lite grand trots att vi satt ganska tajt ihop. Men pensionärer är ett snällt släkte så de märker nog inte sådana små petitesser och dessutom har de flesta glömt alltihopa efter några timmar, så det så. Till den måten är de en väldigt tacksam publik.

En diné med finess. 

Jag vill inte skryta

Men i kväll åt vi Kreolsk gryta

Den var mycket mustig och god

Gav oss kraft och levnadsmod

Bättre än skummjölk å bryta.

Pensionärstankar än en gång

Född 1929 har det förunnats mig att leva under en både intressnt, omvälvande och spännande tidsperiod. Tekniken har utvecklats på ett mirakulöst sätt. Havremotorn har förvanlats till en jetmotor, stålpenna och bläckhorn till läsplatta och laptop, telegrafen till Iphone och byskvallret till blogg, tvitter och facebook. En teknisk och innovativ process som bara tagit sin början och som vi inte vet var den tar vägen.

Människorna har också förvandlats. Ifrån att ha levt i ett samhälle med fysiskt tungt arbete för livsuppehället och där man levde mycket nära varandra har man blivit operatörer.  Bara ett endas exempel på detta. Skogsarbetaren som utförde arbetet med några enkla redskap och erfarenhet förvärvad av generationer är borta. I stället är det  datastyrda maskiner utrustade med senaste teknik som processar virket till optimal lönsamhet. Det är säkert bara en tidsfråga innan dessa blir förarlösa och styrs från operativa centraler via sattellit och GPS.

Den generation som går ut i arbetslivet i dag kräver därför oerhörda samhällsresurser innan de är kapabla att utföra denna operativa insats för  näringslivet. Den aktiva arbetsföra åldern kommer också att kapas i båda ändarna eftersom de dels kommer in sent och dessurtom inte kommer att vara brukbara till 70 år genom  så kallad outspooting.

Därför menar jag att det är försumbart om medelåldern för oss gamla höjs något år eller två eftersom problemet inte är kostnadsmassa utan brist på en sådan. Detta beroende på en underliggande systemkollaps. Denna kollaps har redan blivit en sorgesam verklighet i vissa länder och sprider sig som en pandemi utöver världen. Att hitta en vaccin mot denna blir en grannlaga uppgift för forskarna.

En sak är då säker: ”Gamlingen kommer att leva tills han dör”!!

Gonatt alla bloggdiggare.

Det är sjukt att vara frisk.

Jag glutttade lite på Rapport på TV i kväll. Där hade de ett inslag om att höja pensinsåldern så att vi svenskar skulle kunna arbeta till nästan 70 års ålder. Garantipensionen skulle inte falla ut helt förrän efter 66 års ålder. Det talades också om politisk enighet omkring förslaget så med all sannolikhet kommer det att verkställas så småningom.

Orsaken till den fantastiska reformen var att vi gamlingar inte dör som vi ska, vi lever för länge. Det blir för dyrt för samhället att hålla oss vid liv. Attans attans. Det är sant (jag vågar nästan inte bekänna det) men härom dagen när de äldre från hela kommunen blev bjudna till fest och jag såg ut över skaran ”krämpohavare” slogs jag av den hädiska tanken: ”kan de va lönsamt att hålla så många gamlingar vid liv”?

Samtidigt finns det hos oss äldre människor en oerhörd yrkes- och livserfarenhet som onekligen kan vara en resurs för vårt samhälle. Jag tror att vi människor mognar så småningom och under förutsättning att kroppsfunktionerna är intakta har vi genom åren utvecklat en förmåga att ge vår yrkesroll en mer konstitutionell prägel till gagn för både arbetsgivare och arbetstagare. Ifrån att enbart se till lön och andra förmåner ser vi vår arbetsinsats som en livsfunktion. Som en del av ett proggressiv tillvaro. Sett ur det perspektivet kan det vara motiverat med höjd pensionsålder. Men det kan också vara som att bita sig själv i svansen. Det är ju ett känt faktum att ungdomen allt senare kommer in i yrkslivet. Genom längre och längre studiegångar blir fler ungdomar inte färdiga för sin arbetsinsats förrän långt upp i åldern. Många av dem förblir således utanför arbetsmarknaden under en allt större del av sitt liv. Även detta kostar pengar för samhället.

För en del år sedan gick debattens vågor höga om den negativa inverkan omsorgen om de äldre hade på samhällsekonomin. Då skrev jag en dagsvers i tidningen som kan vara aktuell även idag. Så här lyder den.

Att åldras

Att åldras idag är inte så lätt,

man bollas och kastas på olika sätt

I spartider alltid så njugga och krassa,

blir åldringen endast en viss kostnadsmassa

Att varje person har ett människovärde,

var förr något viktigt man tänkte och lärde

Numer kommandoror med armbågar vassa,

ser gamlingar blott som en ren kostnadsmassa.

Åldringars vilja skall smulas och malas,

denna process av kommunen betalas

Omsorgens andar kring gamlingar tassa,

ser kunderna endast som ren kostnadsmassa.

Egotrippade, snåla, snikna och krassa,

politikers syn på sekiner i kassa.

Där vården av mänskor skall formas att passa,

in i en sinande stram kostnadsmassa.

Nån kärlek och gläsje finns inte idag,

blott snödhet och snålhet av alla de slag.

För mammon de folkvalsa svansa och svassa,

vill kalla människor ful kostnadsmassa

Men de som så högljutt skvalar och talar,

har glömt att vi själva vården betalar.

Med råge vi tillför det allmännas kassa,

allt vi förbrukar i  ren kostnadsmassa.

Esras smopajka.

På 1930-talet växte det upp en trio pojkar i Långviksmon som allmänt kallades för ”Esras smopajka”. De var väl inte några som utmärkte sig nämnvärt utan de bara fanns där. Äldsta grabben var ett par år äldre än de två andra som var född med bara ett år emellan. Av någon konstig anledning kom den äldsta att söka sina kamrater bland de som var äldre än honom varför trots den ringa ålderskilladen de inte lekte tillsammans så mycket.

Däremot höll de två sistnmnda ihop som ler och långhalm. Tillsammans med jämngamla kamrater på byn hade de alltid ett antal spännande projekt på gång. Eftersom jag av någon anledning har god kännedom om alla dessa ”innovationer” kan det kanske vara intressant att beskriva några av dessa .

Motorbåtn.

För en billig penning hade ”Esras smopajka” kömme över en gmmal dressinmotor som drevs med bensin. De va en motor med liggande cylinder och en tillkopplad växellåda med ett kuggdrev på utgående axeln. Varför de fick den så billigt berodde å att tändningsfunktionen hade pajat så den gick inte att starta. Hos en skrotfirma i Ö-vik kunde de köpa en extern tändanordnings (tändmagnet) som de medelst en kedja kopplade till motorn. På så vis fick de den att fungera.

En av ideerna var att använda motorn till att driva fram roddbåten. En central axel med ett skovelhjul på varje sida om båten tillverkades. Medelst ett sinnrikt system med olika kuggdrev fick man motorn kopplad till axeln med skovelhjulen. Det var spänande att se om konstruktionen skulle fungera som det var tänkt. Sagt och gjort. Motorn kom igång och skovelhjulen började snurra med en väldig fart. Båten gled iväg över Stosjöns yta precis som det vr tänkt. Det var bara ett krux. Vid färden öste skovelhjulen massor med vatten in i båten så efter bara cirka fenton tjugo meter var den halvfylld och tenderade att sjunka. Färden måste avbrytas med det snaraste annars ha hela härligheten gått till botten med man och allt. Experimentet klassades som finito varför det i fortsättningen blev stillsammare roddturer på sjön. Så var det med den saken.

Aprilsnö.

Detblev rätt mycken snö som kom ändå. Ungefär en decimeter nysnö blev vi uppvaktade med här på Tallbacken. I stället för att gagga så mycket om vädret visar jag några bilder som jag tagit i kväll i och omkring vårt hus.

Vårt vinterinbäddade hus. Hag har en ränna upp till entrén

Vattentornet i snöskrud. Än så är det vinter.

Entrén som är inbäddad i riktiga snödrivor.

Julen varar intill påska, ja ännu längre. Min konstnärliga julgran som jag arrangerade i december.

En påskamaryllis har vi också.

Ännu en bild från det blommande fönstret. Orkideer och amaryllis m.fl blomster.

Så har jag visat er några ytterligare vinterbilder till allmän förnöjelse. Allt under det att TV  visat Mästasrnas mästare. som jag kallar suparnas supare, eftersom det i varje program visas upp mängder av alkoholhaltiga drycker. Monopolet sägs jubla över sådana program.

Ha de hyvens, må tjyvens.

Skoterföre

Det är rätt intressant att uppleva för varje år hur långt fram på våren det är acceptabelt skoterföre. Tyvärr har jag inga anteckningar för hur det sett ut för de gångna åren. Jag vet dock att jag ngot år har åkt skoter upp till fritidshuset vid Hemsjön en bit in i Maj.

Just nu är det superfint före och lederna är helt intakta. I dag har det varit så kallt över dagen att det nog inte töat nämnvärt. Jag var på en skotertur upp till Svartsjön i dag och min Polaris uppförde sig helt just. Jag gjorde upp en eld vid en av ”gapaköjern” som finns runt sjön. Det blåste en liten aning men inte så mycket så det störde. Solen var faktiskt verksam på förmiddagen och värmde en liten smula. Nu i eftermiddag när jag skriver denna blogg har det börjat att snöa en smula. Men enligt norrmännen, som år duktiga att spå väder, skall det inte bli så stora mängder över Långviksmon.

Jag skulle förmoda att det är många som nu längtar efter att kung bore skall släppa sitt grepp även äver våra nordliga domäner. Men det är i stort sett samma väderleksläge i en stor del av Sverige. Isarna ligger ännu väldigt stabila. Vid  fisketävlingen  härom lördan fick man använda nästan hela isborren för att komma igenom isen. Men jag förmodar att våren kommer så småningom. Likväl gäller det att vårvärmen kommer om snön och isen skall vara borta om en månad.