Helgdag på Tallbacken.

Jag har alltid upplevt vilodagen som något speciell. Hur det än är, blir det en annorlunda atmosfär. Även en pensionär kan uppleva att det blir stressigt ibland varför det kan vara  näfvändigt att varva ner. Eftersom det inte var någon saming i Kyrkan såg vi på gudstjänsten i TV. Efter påverkan av den förnämliga samlingen blev jag inspirerada att skriva en dikt om dess tema. Håll till godo

Johannes 14.

Det finns ett rum för vilsen själ

Ett rum som Herren Jesus ger

Det finns en vän som vill ditt väl

Och  allltid till ditt bästa ser

Om jag går bort, vad än som sker

för mina barn ett rum jag har

Känn då ingen oro mer

jag omsorg om din levnad tar

Jag är vägen sanningen och livet

Genom mig du trygghet får

Ty i ordet står det skrivet

Han alltid vid din sida går

Lägg då ditt liv i Herrens hand

Lita helt uppå hans ord

Han leder dig till livets land

I himmel och på jord.

I vårs gener.

Läste lite i dag om den genetiska kod som genom de senaste två miljarder åren påverkat vår utveckling till inttelligenta varelser. Vad jag kan förstå så är allt liv på jorden  i stort sett uppbyggd på samma genetiska  grundkod. Det är bara så att den så kallade ”DNA-spiralen” innehåller miljontals och åter miljontals kombinationer för att utveckla varje särskild art. Vare sig det är växter, djur eller människor.

Forskarna har kommit en bra bit på väg för att förstå hur skillnader mellan olika arter har uppkommit. I ett invecklat mönster av kombinationer och mutationer har den genetiska koden (genomen) förändrats för att anpassas till individens livsmönster och miljö. Man talar om det naturliga urvalet. (Darvin)

Man har konstaterat att det indiska kastväsendet som under lång tid delat befolkningen i strikt skilda sociala grupper har medverkat till att utveckla människor med olika karaktärer. Däremot har man inte fullt kommit underfund om vilken genetisk grundproccess som valt ut människan till en intelligent varelse. Samtidigt som  den mänskliga hjärnan utvecklat förmågan att lösa kompliserade uppgifter har till exempel vår möjlighet att spjälka ner födoämnen som inte är tillagade försvunnit.

Vad vi får för möjligheter till ett långt och verksamt liv är således frukten av den genetiska kodens sammansättning kombinerat med en sund livsmiljö. Både socialt och genom tillgången på goda livsbetingelser. Det som jag kallar ”Livets lotteri”.

En blogg om våren.

Våren har så smått börjat göra sitt intåg ocskå på vära breddgrader. Ett tag funderade man om det överhuvudtaget skulle bli nån vår. Men den har börjat göra sig påmind även om Storsjön fortfarande har ett istäcke som är gott och väl 50 centimeter. Samma frågeställning dyker upp år efter år om det skall bli vår och sommar även dtta år. Vi kan nog lita på att det ordnar sig

För några år sedan skrev jag en dikt som jag tänker bifoga den hör bloggen, den heter:

En vår som blir vår

Att dikta om våren är en grannlaga fråga

det handlar om eld, om brand och om låga

Man ställer sig frågar vad är det som händer

när solen och värmen till oss återvänder.

Den tvekar  ibland den  vilar på stegen

tystlåten hemlighetsfull, dold och förtegen

Men när man en morgon hör fågelsången

känner man ändå den har rätta gången.

Så får vi leva vårt liv i det  under

som våren förmedlar i sällsamma stunder

Då livet förnyas på mästarens ord

och sommar och sol ger liv åt vår jord.

Jag tänker förära er ett par alster från min digra samling dikter på mål. Den första handlar om N´Halvard

Håll till godo.

N´Halvard.

N´Halvard hadde köft säg en gambil

Dä varn Hansa Borgvard.

Dä va´n töckendänna bil söm hadde lätt för å roskopp

Sä nu hadde gölve där shåfförn såt

roske opp sä dä var ne storte höl.

Öm dä va rektet kinkit

sä können sätte ne föttern å  rabbe vä stövlern

En da dån Halvard va ut å körrde

sä bleven stöppa tå polisn.

Å då dam feck si ne dänn höle ti gölve,

sä fråkte dam va nä dänne va för nanting.

Ja, san Halvard, int anne än jä kan si sä äre E fyra.

Nästa dikt heter ”Kurragömma”.

Kurragömma.

De va tjvå smopajka söm lekte kurragämma.

Dam gömte säg anvar gang, ån annern lette.

De geck bara bra, dam fann varaen bara gött,

De va fäll int sä mange braa gömställa.

Men sä var enern alldele spårlösst försvönne.

Annern lette överallt men han fann en int.

Fastän han kökse på alle ställa sä varn int narstarns

Men rätt var de va sä kröp en fram

bårti kjossla på gammelmora.

Å då sa´n; ”Ha int momma fesse sä ha du aldri hitte mä”.

Ha en bra dag alla bloggdiggare!!

Nonsensblogg igen

Direktören kommer in till en av sina medarbetare och upptäcker att hans skrivbord är ganska belamrat med olika papper. ”Det var väldigt va mycke ni har på ert skrivbord”.. ”Ja sa medarbetaren, den som har mycket på skrivbordet har mycket i huvudet, hur har direktören på sitt”? ”Det är tomt”.

Just nu känns mitt huvud som direktörens skrivbord, rätt tomt på uppslag och ideer. Att då bara fortsätta att skriva rakt ut i tomma luften är en rätt intressant sysselsättning. Tiden rinner iväg med en väldig fart och får jag inte till något vettigt står bloggdiggarna som spön i backen och undrar vart det nu bär hän.

Hän bär det förmodligen på något vis och så kan jag väl skriva en dikt om ”n´Edvard”.

N´Edvard

N´Edvard va tjock å runn på alle sätt å vis

Han könne nästa rulla fram

Men han velle vise säg å glänse dell varje pris

Han va vekten å allvarsam.

Han skötte postkantore häppå Langviksmon

i herranrns langen ti

han såg nästan ut söm en  brukspatron

når man skull hämtn avi.

Han bå stönke å störne, blåsste å pösste

för å hämt postn på tåge.

Han tog allting söm fast å lösst ä

då int nån annan såge.

Men han feck leva söm falke han å

ända dells han  geck bort

men minne ättern Edvard ä bra nå

skamfile, fnösket å torrt

Varanklubben.

Som ofta på tisdagamornarna följde jag KäraHustrun till Björna för ett sammanträde med Varanklubben. Det är en illuster sammanslutning med idel tunnblodiga medlemmar. Deras enda mål och mening här i livet är att medelst lämplig dos av råttgift (varan) låta blodet flyta genom de mest finmaskiga blodkärl utan några konsekvenser i form at proppar och annat  otyg..

De har vissa förmåner och bonusar som inte är alla medborgare förunnat. Landstinget i Västernorrlands län håller dem gratis med lokaler för sina sammanträden. Dessutom har samma landsting sekreterare som med jämna mellanrum skickar ut personligt skrivna protokoll som noga anger innehållet i vars och ens blandsaft.

Tillströmmningen av medlemmar till klubben är mycket god. Vid sammanträdet i dag var lokalen packad till sista plats. Till slut var det bara ståplatser kvar. Men stämningen var god och ingen tycktes vantrivas. Möjigen skulle man önska att Landstinget även skulle medverka med lite underhållning av något slag. Man skulle till exempel ha en särskild ”Blodgrupp” som med sång och musik (och kanske lite trolleri) kunde hålla viskositeten på en hyfsad nivå. Men det är ju ett önsketänkandei dessa tider av ständigt sinande kassa.

En annan grupp av underhållningskaraktär är vid det här laget välkända OLD-fejs. De uppträder ju alltid under måttot: ”Det är som det är och blir som det blir”. Vi medverkade idag vid en mycket trevlig Paltfest i Gideå församlingshem. I SPF-s regi och med gideådamernas benägna medverkan blev det en ”superduperfest”. Allting klaffade så fint. Vår duktiga ordförande Evy höll i trådarna och ledde det hela. Jag tror att alla var nöjda och glada för den fina festen.

Att Skellefteå leder med 3-0 i matcher mot Luleå  är någonting som man får ta med jämnmod. Det kommer nog inte att inverka menligt på sömnen hos någon enda sketen bloggdiggare. Hejdå.

Ensamflygning.

Det kanske är dags för ytterligare ett avsnitt av mina ”flygarminnen”. Som jag berättade förut var basen och hemmafältet ett litet fält ute vid Vårby i Domsjö. Det fältet är borta och försvunnet sedan länge. Men den mesta tiden av utbildningen skedde vid Nordmalingfältet som hade ett asfalterat landningsstråk. Det var ju vid den tiden också använt som fält för Linjeflygs rutt mellan Nordmaling och Stockholm.

Efter en lång tids övninar med starter och landningar i all oändlighet var det så en dag dags för den första ensamflygningen. Den dagen hade jag tagit på mig finskjorta och slips. Slipsen var dock en gammal som jag egentligen kasserat. Jag visste nämligen att om det blev en lyckad uppvisning kom slipsen bli utsatt för saxens bistra framfart.

Alltnog, flygläraren klev av planet och jag gjorde mig beredd att göra ytterligare en start och landning. Det var ett spännande ögonblick när jag drog full gas på planet och gav mig iväg upp i luften. Efter en fin cirkelflygning över fältet tog jag in planet för inflygning. Precis som jag blivit noggrant lärd. Lät motorn gå ner på tomgång och började planén ner till banan. Jag siktade på en viss punkt i början av fältet och lät planet lätt sjunka ner. Alldeles innan markytan planande jag ut och gjorde en alldeles perfekt trepunktslandning. Stolt och glad taxade jag maskinen till uppställningsplatsen vid hangaren och klev ur. Jag fick grattiskramar av läraren och slipsen avklippt. Därmed hade jag erövrat något som kallades ensamflygceritfikat. Den fölrsta fasen i utbildningen var avklarad.

Av den pilotgrupp av  7 personer som genomgick pilotutbildning samtidigt som jag är det nog bara jag kvar i livet. Det kan dock noteras att de inte drabbats av något missöde vid flygning utan så att säga dött en ”naturlig” död.

Vid ett senare tillfälle, också vid Nordmalingsfältet, kom det en inspektör från luftfartsverket för att  kontrollera flygskolan. För att lugna honom fick jag gå upp med ett flygplan och göra ett uppvisning ovanför fältet. Det blev branta svängar, åttor, cirklar och fallande löv. Vad jag kan förstå var han nöjd med det han såg av min flygarkonst.

Nästa avsnitt: ”Flygning till främmande fält”.

En bön för dagen

Du Gud som bryr dig om så många

Jag förstår du har det snärjigt då och då

Nog blir väl dina arbetsdagar långa

så bönesvar kan nog ej alla få

Tack i alla fall för nattens ljuva ro

Att jag fick sova riktigt skönt och gott

Jag kände mig som  fågeln i sitt bo

det fanns ett himmelskt värn har jag förstått.

Så lägger jag min dag i dina händer

den som du mig skänkt av bara nåd

Jag litar helt på dig vad än som händer

och lever helt uti ditt underbara råd.

Om med en enkel bön jag får dig störa

lägg  mina kära i din trygga hand

Du kan styrka dem och dem beröra

på vägen hän mot livets land.

Du vet det inte är så lätt att leva

helt och fullt att följa dina bud

Ibland man måste fram sig treva

skydda och bevara dem du Gud.

Den trygghet som jag känner i din närhet

sprid det ut till alla mänskor på vår jord

Låt dem förnimma just den ro och stillhet

som du fömedlar med ditt sanna ord.