Fortsatt järnägshistoria

Man kan fråga sig varför en ny järnvägslinje till övre Norrland inte drogs efter kusten. Det var i stort sett två huvudprinciper som styrde placeringsvalet. För det första var det militärmakten som hävdade den så kallade

”antikustprincipen”, vilket innebar att banan inte skulle vara lika lätt att angripa för en fientlig invasion än om den legat nere vid kusten. Det talas till exempel om att man planerade att från Mellansel gå ner i dalgången moit Gottne by vidare över Landsjö och Gideå  över Flärke by och till Norrfors. Militären motsatte sig å det bestämdaste en sådan sträckning med motivering att den då skulle hamna för nära kusten vid Gideå. Då valde man i stället sträckningen över Björna, Långviksmon, Trehörningsjö även om man då skulle träffa på många starka motlut.

Det andra starka motivet för inlandsalternativet var att järnvägen skulle ”kolonisera” inlandet. Ordet infraskruktur användes väl inte på den tiden men skulle det varit idag hade politikerna säkert talat om en sådan satsning.. Och det med rätta. Långviksmon skulle knappast ha varit en fristående ort som den är idag utan en del av Långvikens by. 1890 då järnvägen kom var det endast 3 enkla torp i det som skulle bli Långviksmon. Varken Mellansel eller Vännäs skulle ha varit så betydende orter om Det inte varit för Stambanan.

En tredje orsak kan möjligen också ha varit att det blev billigare att bygga en bit från kusten då framförallt broarna kunde göras enklare

På hösten 1891 åkte konung Oscar den andre upp till Vännäs och invigde järnvägen. I kommande bloggar skall jag försöka berätta mera om hur arbetet med byggandet av järnvägen gick till. Det mesta av mina kunskaper i ämnet har jag fått från en forskning som en herre vid namn Svensson bördig från Björna, bedrivit.

Det kanske räcker för idag. Morsning alla sömniga bloggdiggare (och morgonpigga också för den delen.).