Lite mer om järnvägen.

Så småningom har jag tänkt att skriva mer om händelser vid järnvägens tillkomst kring 1890. Den järnväg som går från Bräcke upp till Boden har betecknignen Stambanan genom övre Norrland (kommer i fortsättningen kalla den stambanan). Norra stambanan är nämligen den bana som som går från Storvik till Bräcke.

Den järnväg som går här förbi Långviksmon, allatså stambanan, används i dag nästan uteslutande för godstransporter. De sista lokala persontransporterna upphörde någon gång på åttitalet. Det är två fjärrpersontåg,  ett i vardera riktiningen som fortfarande trafikerar stambanan men de kommer att flyttas över till Botniabanan/Ådalsbanan allt eftersom.

Ståltransporter.

Det transportuppdrag som dominerar stambanan, förutom styckegodstransporter är den så kallade Stålpendeln. Den fraktar stål fån järnverket i Luleå till stålverket i Borlänge. Det är enormt tunga tågsätt som väger upp till 3200 ton. Ett sådant tågsätt passerar Långviksmon ungefär varannan timme dygnet runt, året runt. Vid returen är de ofta lastade med containrar innehållande styckegods. Ett tågsätt av den tyngden kan till exempel inte stanna i Mellansel eftersom de då inte skulle ta sig uppför stigningen mot Anundsjö. Det har hänst att de blivit stående där och varit tvungna att rekvirera extra lok till hjälp. Nog om detta för den här gången.

För övrigt  har det varit en helt vanlig dag på Tallbacken. Vi var och uppvaktade Mary Lundberg i Grundsjö som fyllde 90 år i dag.

En skön tillvaro önskas alla mina bloggdiggare.