Jag tänker i kväll skriva om ett ämne som för en del är väldigt känsligt. Och jag har full förståelse för detta eftersom det för en del är skillnaden mellan liv och död, mellan ett drägligt liv och misär. Det är den kolossala medicinförskrivning
som förekommer. Många av dessa läkemedel leder heller inte till varaktig bot eller tillfrisknande. De flesta är därmed predestinerade till ett livslångt intag.

Bara bland mina vänner i grannskapet på Tallbacken är det nog ett tiotal som dagligen inmundigar mellan sexton och upp till tjugofem olika sorts mediciner varje dag. En del av dem har säkert inte den blekaste aning om vad dessa medikamenter har för verkan på deras kroppar. De har heller inte vetskap om hur de fungerar i förhållande till varandra. Biverkningar är troligen också en del av de effekter som läkemedlen ger och som kan sätta ner livskvaliteten rätt väsentligt. Det kan också finnas en viss risk att kroppens egen förmåga till självläkning hämmas. Det är en grannlaga uppgift för läkarna att hantera denna arsenal av medikamenter så att de olika drogerna fungerar i förhållande till varandra och på rätt sätt.

I en del fall är det olika instutioner som ovetande om varandra förskriver olika mediciner. Därför är det värdefullt att det nu verkställs läkemedelsgenomgångar där den rådande situationen analyseras ur ett helhetsperspektiv. Avslutningsvis anser jag att det vore värdefullt om man kunde minska medicinförskrivningen en aning. Även om läkemedelstillverkarna skulle protestera. Det kan tänkas att man i större utsträckning skulle lita mer på kroppens förmåga till självläkning.

Livskvalité va é de annat än att få leva i fre.

Hejdå. Jöran.