Framtida dunkel.

Min morgondag är ett oskrivet blad,

Ett framtida dunkel bortom förnuft.

Det är en dag  bland dagarnas rad,

en vansklig chimär blott och luft.

Men hur det än vankas och hankas,

skall den väl komma ändå.

Om det än kinkas och klankas,

ligger den nära inpå

Därför måste jag leva,

av pur nyfikenhet omstyr.

Blott för att famla och treva,

efter den dag som i morgon gryr.

Och efter den dagen det finns en ny,

som pärlor trädda på band.

Där dunkla dristar att gry.

för att forma mitt liv efterhand.

Att fylla min dag med någonting gott,

och alltid lägga en mening däri,

är det grannlaga updrag jag fått,

för att forma mitt livs poesi.

Men om det ej gryr någon morgondag,

och min stund på jorden är slut.

Då är jag famnad av himlens behag.

I evighets hägn jag tryggt vilar ut.

Morkullevägen.

Väderläget.

Februari har visar upp ett gynnsamt väderläge. Det har den senaste tiden varit soliga dagar med lämplig temperatur. Av långtidsprognosen att döma kommer det inte ske några drastiska förändringar. Ju längre dagarna blir är ökar chansen att det blir varmare och soligare.

Coronaläget.

Nu har de tagit bort de flesta restriktionerna. Därmed återgår livet mer och mer till det normala. Om man därmed kan betrakta pandemin som överstånden blir väl en fråga som framtiden får utvisa.

Ishockey.

MODO förlorade sin match i kväll mot MORA med 4-3. Därmed halkar de ner på tredje plats i tabellen men samma poäng som Karlskoga men eftersom de har lite bättre målskillnad hMNr de före MODO i tabellen.

Hemma igen.

Efter en veckas behandling på Örnsköldsviks sjukhus är jag nu hemma igen. Det betyder att även bloggen kommer att återtas. Förhopppninmgsvis med nya trevliga inlägg.

Här kommer en hälsning från Jöran. Han har blivit inlagd på lasarettet och kommer inte kunna skriva någon blogg på ett tag. Hur länge det blir uppehåll vet vi inte i dagsläget. Men vi hoppas och tror att han snart ska vara tillbaka.

Hälsningar

Ulrika (dottern)

Det gamla skrovet håller än.

I dag var jag till hälsocentralen i Husum och träffade en läkare, Jag tyckte det var nödvändigt att kontrollera min status vad gäller hälsan. Detta eftersom det är nära åttta år sedan jag sist träffade en läkare för hälsokontroll. Jag måste villigt erkänna att konsultationen var en mycket positiv upplevelse.

 Efter en mycket noggrann undersökning av den gamla karossen konstaterades att den ändå var i hyggligt skick. Lungor och hjärta var som på en tonåring blodtrycket perfekt. Olika fekalier lämnar kroppen utan besvär m.m Dock misstänktes att jag av och till har begynnande magkatarr varför hon förskrev Omeprasol (en variant av Losek) som jag kan ta vid behov. Blodprover togs också, bland annat PSA provet gällande prostata.

Om mitt nästa besök sker om åtta år blir det på min hundraårsdag.

Tunnbrödsbak.

Tillgången på tunnbröd var en viktig del av kosthållet i forna dagar. Oftast hade man tillgång till egen bagarstuga med bakugn. Den tiden sprang man inte till affären och inhandlade Genebröd eller bröd av annat märke.

När jag växte upp på trettiotalet var hösten tiden för det stora brödbaket. Då framställdes tunnbrödet som i stort skulle räcka hela vinterhalvåret. Då stöptes det i det stora degtråget som rymde en deg av trettio liter mjölk. Degen tillreddes kvällen före och var så kallat kalljäst. En liten finess som brukades var att trågen ställdes på ett underlag av kraftigt papper och med lite lutning. Detta för att om degen jäste så att den rann över kanten kunde man ta till vara även den degen.

Tidigt morgonen efter var pappa Esra uppe och eldade på hällen för att den skulle vara varm när bagerskorna kom vi sex halvsju tiden. Det var oftast två äldre damer från närområdet som städslats  för uppgiften. Den ena benämndes Nickekeck och den andra Pellekeck. i verkligheten hette den ena Kristina Nilsson och den andra Kristina Persson och var svägerskor.

Jag är än i dag full av beundran för deras arbetsinsats. Jag tyckte det var en bragd att att de på en dag kunde baka av en deg på hela 25 liter. Men det tog inte lång tid för varje brödkaka. Vänliga var de också och lät oss småpojkar prova på att grädda en del kakor.

Brödet förvarades i källarens svale som var den tidens frysbox. Det innebar att vi hade färskt bröd under större delen av vintern. Så gott var det att känslan av den goda smaken kan jag känna än i dag.

Något gammalt.

Ibland tycker jag att SVT som nyhetsförmedlare skjuter sig själv i foten. I ett inslag i kvällens Rapport skildrade man hur vissa kommuner i början av Covidutbrottet inhandlade säkerhetsutrustning från Kina som till viss del var undermålig. Utan att ta hänsyn till det dåvarande kritiska läget kommenterar nu efter lång tid de eventuella felsatsningar som då gjordes.

Alternativet hade kanske varit att behandla patienterna utan skyddsutrustning med åtföljande svidande kritik.

Dessutom kan man fråga sig vilken nytta det är att kritiken kommer efter så lång tid.

Jordbrukskassan.

Jag samtalade för någon dag sedan med en god vän med anknytning till bygden. Då kom vi att tala om de stora bankernas  numera nästintill obefintliga intresse av att tillföra landsbygden riskvilligt kapital. Något som är helt avgörande för dess utveckling. Vi kom till och med att tala om att om möjligt än en gång starta en landsbygdens bank.

Då kom jag att påminna mig om att en gång fanns Björna jordbrukskassa med uppdrag att verka inom socknen. Den startades 1936 på initiativ av ett antal jord och skogsägande bönder i området. Det var bland andra Helmer Johansson. J T Svedberg i  Movattnet J. O. Vallin i Hemling och en del andra runt om i bygden.

Min svärfar Oacar Andersson blev kassans förste kamrer och lokaliserades till ett rum i hans bostad. Där förrättades under  många år bankärenden till gagn för de boende. Efter en tid var även deras barn delaktiga i verksamheten.

Samtidigt som bankverksamheten kom i gång föddes också dottern Siv som så småningom blev min fru. Hon berättade ibland hur hon var med då kunderna kom och ville göra avbetalning på olika lån som de hade i kassan. På den tiden var det för det mesta i form av så kallade skuldväxlar som regelbundet omsattes. Ofta enbart med räntan.

Efter ett antal år utvecklades verksamheten och blev Jordbruksbanken och flyttade in i särskilda banklokaler i före detta posthuset. Nästa steg i utvecklingen var inrättandet av Jordbrukssparbanken och sedan Swedbank.

Det dröjde inte så många år förrän den så kallade bankrationaliseringen tog vid och all bankverksam upphörde i bygden.