Idétorka.

I brist på annat får det bli modifierad poesi.

Bloggarens dilemma.

Att vara på hugget varendaste dag och ständigt kunna ta nya tag

som alltid handlar om livet.

Finna ny idéer av olika slag och idel snirkliga snillrika drag

är inte särdeles givet.

Att ständigt vara spirituell skriva ett sprudlande kväde var kväll,

en uppgift som bloggaren har

Där för blir man så lycklig och säl och tålmodigt tål var litet gnäll,

då uppslagen finns alla dar.

Det gäller då att formerna finna, ständigt för brännbara meningar brinna

till läsarens sköna behag.

Fast man är het som en ilsken tigrinna kan ändå ibland motiven försvinna

i brist på nya förslag

Då måste det finns form och finess, i var mening med ackuratess

som skapar skön tolerans.

Vilket avvärjer varje form av tristess. behagfullt behagar all världens nobless

med poetisk subtil substans.

Men när inga nya idéer inflyter meningsfulla meningar tryter

då är det verkligen kris.

Enstaka ord till drapan man knyter och bloggtorkasyndromet utbryter

då är det dags för repris

Det komplicerade valet.

Det råder stor förvirring i riksdagshuset just nu. Det är många ledamöter som inte vet varken ut eller in. Problemet är nämligen att man inte har kommit överens om vilket dörrmatta de skall trampa på in till sessionerna. Det ligger så att säga ett förslag men om det kan godkännas råder det en stor tveksamhet till. Därför skjuts omröstningen upp till på fredag. Lösningen kan möjligen vara att man har en till vänster och en till höger.

En lekman kan inte fatta

ej heller uppskatta

att de som till ledare är satta

är så naivt tafatta

och så sällsamt platta

att de vela och hatta

om en simpel dörrmatta.

Tjugondag Knut dansas julen ut.

I gamla tider var Tjugondag knut den verkliga avslutningen på julfirandet. Då hade man praktiskt taget över hela landet så kallad Julgransplundring med festlighet, lekar och långdans. Festligheterna var till stor del fokuserad på att göra det trivsamt för barnen. Man såg också till att de fick gåvor med sig hem i form av frukt och godis. Jag var själv med och arrangerade julgransplundringar i Folkets hus under många år. De var mycket frekventerade och uppskattade arrangemang. Festligheterna kring julens slut år numera inte lika frekventa. Kanske varar julen numera intill påska som det står i någon julvisa.

I dagens tjugondag knut är det en annan långdans som är aktuell nämligen den kring regeringsbildningen.Den dansen innehåller så många och invecklade turer att man inte riktigt begriper sig på den. Och det är väl inte meningen heller. De som är med och tråder den är väl heller inte så medvetna om hur dansen kommer att sluta. Det kommer väl vi medborgare att få erfara i en oviss och dunkel framtid. En vers får ledsaga de osannolika virvlarna.

En snurrig tranedans.

Det dansas en dans

kommen från ingenstans

som liknar en svans

och är utan sans

och med obalans

slipprig substans

kanske i trans

men med distans

från samboromans

i ståt och glans

som Glada Änkans

präglad av dekadans

men verkligen lajbans.

Mina första skidor.

Jag följde med intresse de svenska damernas insatser i dagens sprinttävling. Hur de formligen flög fram i skidspåret. På superlätta skidor och en väl preparerad bana hade inga svårigheter att hålla en hög och jämn fart. Dessutom var det helt fantastiskt att alla våra tre svenskor som tagit sig till finalen kunde lägga beslag på de tre första platserna i tävlingen. En härlig idrottshändelse. Med Guldstina i topp.

När jag som fem-sexåring fick mina första skidor var förhållandena helt annorlunda. Min bror Gunnar och jag hade nog  tjatat länge om att vi skulle få skidor. Men det var ju inte bara att gå till sportaffären och köpa sig ett par. Den möjligheten fanns inte på den tiden detta begav sig. Snarare var det så att man fick ordna det på helt annat sätt. Vi hade en granne som hette Olov Danielsson. Han hade en björkstam som han hade ämnat till snickarvirke. Genom att låta oss gratis få den kan man säga att han blev huvudsponsor till Lundbergarnas första skidor. Så var det att frakta den björkstammen som en snickare kunde tillverka skidor ur. Albin Lundberg i Långviken ( en kusin till pappa Esra) var en driven snickare med eget snickeri. Ur snickarvirket kunde han trolla fram två par skidor till min bror och jag. Visst var de tunga och klumpiga men det var rejäla don att ta sig fram i snön med. Bindningarna var bara så kallade "fättögler", det vill säga en enkel läderbygel som hjälpligt fungerade som bindning. Undersidan impregnerades med äkta dalbränd trätjära som vi fick av Helmer Söderlind. Stavarna var två enkla  bambukäppar. Men det var inte alldeles omöjligt för jag minns att jag vann en skidtävling i skolan på dessa laggar. För att erhålla bättre glid kunde man över en eld smälta en trasig grammofonskiva och lägga på skidorna. Men det fanns faktiskt skidvallor också på den tiden. Bland annat "Husumjonssons Blixtvalla som nog var mestadels vanlig tjära.

Många härliga upplevelser hade vi genom åren med dessa våra första skidor. Bland annat dög också vid backhoppning. Vid en hoppbacke vi anlagt vid "Skorvtjärnskammen" hoppade vi ända upp till 20 meter. Men vid ett av dessa hopp landade jag så olyckligt att jag bröt ena skidan. Slutet för mitt första par. Men som så många oförglömliga minnen var knutna till.

Stormens efterdyningar.

De gamle talade om "Trettondassjälja och "Tjugondasurn, som obligatoriska fenomen i januari. Trettondassjälja betyder att det blir blidväder runt trettondan. Nu har vi inte haft någon kyla att tala om under i stort sett hela januari. Däremot kan man säga att tjugondasurn har uppträtt i skepnad av stormen Jan. En ordentlig "ur" med orkanbyar uppemot 50 sekundmeter. När den sedan kom över Tallbacken hade den ruskat av sig den värsta energin, men det var ändå rätt hårda stötar i vindbyarna. Turligt nog var det inget snöfall som kunde har ställt till det lite extra besvärligt. Nu i skrivande stund har den bedarrat markant. Enligt prognos skall den ha mojnat till i morgon.

Däremot kan det komma ett snöfall under söndagen och natten mot måndag. Jag har uppskattat snömängden till ungefär en decimeter. En liten påspädning på det just nu hanterbara snötäcket. Snart har vi avverkat halva januari och hittills tycker jag vi har haft bra väder. Inte någon sträng kyla och heller inte extremt mycken snö. Men vi har ju en god del av vintern kvar innan det vänder mot varmare tider.

Avslutningsvis kan jag nämna att MODO vann sin match mot Almtuna även om det blev onödigt spännande då hemmalaget deducerade till uddamålet.

Skrivfel.

Jag kom på att det blev fel årtal som beskrev skolstarten i Hemling. Rätt årtal skall väl vara 1936 och ingenting annat.

Hemlings lägre allmänna lärosäte.

Vid sju års ålder, således hösten 1938. begynte mitt nedslag vid lärosätet i Hemling. Dit blev vi skjutsade med skolbussen som Johan Lindström rattade. Han var en mycket snäll person men han tolererade inte att vi busade under bussfärden. Då kunde man som bestraffning bli avslängd och tvingades att gå sista kilometern.

Det var ont om skollokaler i Hemling på den tiden, så för att inrymma alla de stora årskullarna hyrde man in sig i utrymmen som var tillgängliga. Det var dels i baptistkapellet och dels i missionshuset. Man gick ettan och tvåan i Baptistkapellet. Då blev man således baptist med en lärarinna som hette Karin Sjödin. Klass tre och fyras tillbringade vi i "mellanskolan" (den enda lokal som var byggd för ändamålet). Då hade vi en lärarinna son hette Jenny Selander. Hon tillhörde Bibeltrogna vänner så då tillhörde man den sekten och anammade dess lära. Sedan blev det femman och sexan som var inrymd i Missionshuset, så då blev vi slutligen Missionsförbundare. I de klasserna hade vi en lärare som hette Bror Noreen. Han hade den egenheten att den lärdom som inte gick in naturliga vägen så att säga, den slog han in. Det var således elever som mest varje dag fick utstå hans hårda slag mot huvudet. Och ständigt gå med huvudvärk. Vid den tiden var det helt lagligt att ge sig på eleverna med diverse handfasta bestraffningar.

Någon skolbespisning fanns inte på den tiden. Därför hade man varje dag mat med sig som man förtärde på "meddasrast`n. Den bestod mestadels av en smörad halv rågkaka och en flaska med mjölk. Jag minns att man var rätt hungrig innan lektionerna var över och man kom hem till mamma Signes middagsbord. I klasserna fem och sex fick man också ta del av "skolslöjden". Den var inrymd i Johan Vallins källare och leddes av samme Bror Noreen. Jag minns att första terminen gick åt till att förfärdiga en skärbräda i form av en fisk. Han var nog ingen riktig slöjdlärare så den stackars fisken fick utstå många svåra prövningar innan den så småningom kunde fylla sin funktion som både fisk och skärbräda. Karin Sjödin fällde ett utlåtande om mig som beskrev min skoltillvaro på pricken. Hon sa: "Jöran har nog lätt för att lära, men han är tämligen ointresserad". Det var sant för man var mera lämpad för att iståndsätta alla "projekt" man hade på fritiden. Som att fiska Abborre och Gädda i Storsjön. Det var i alla fall en lycklig och harmoniskt tid i en kärnfamilj av det gamla genuina slaget.

En het derbymatch.

I kväll tog MODO emot björklöven för en drabbning i Fjällräven Center. Det blev en tämligen jämn tillställning spelmässigt sett. Björklöven tog ledningen genom att vinna mellanperioden med ett mål. I tredje perioden lyckades MODO kvittera och leda med uddamålet. Oturligt nog lyckades Umeålaget kvittera innan matchens slut varvid matchen gick till förlängning. I mitten av femminutersperioden satte Björklöven dit segerpucken. Således ytterligare en förlust för MODO.  Men de ligger kvar på femte plats i tabellen. En plats som de prenumererat på nu en längre tid. Serien rullar vidare med en bortamatch redan i övermorgon fredag mot Almtuna. Nya utmaningar, nya tag.

En nyskriven dikt strävar efter att förklara leken, den heter:

En suck med puck.

En sport av säregen art

är ishockeyn, helt klart

det syns helt uppenbart.

Den utövas på is med fart

alltifrån matchens start

och till dess slut så klart.

Det gäller att vakta kassen

med målvakt av elitklassen

och skicklighet i alla passen.

En krigarglöd så in i vassen

och inte visa vackra tassen

vid förevisning på parnassen

Den utövas med teknik

inför stojande publik

som med hejarop och skrik

rosar lagets metodik

som för dem syns änglalik,

men ibland ges hård kritik.

Alla lag de vill ta chansen

att alltid tillfredsställa fansen

det är det som tillhör glansen.

Men ibland man tapper sansen

till men för budgetbalansen

och naturligtvis för finansen