Det bär åt skogen.

Jag har alltid, så länge jag kan minnas varit intresserad att plocka bär om hösten. Skogens rikedom som erbjuds oss gratis om vi bara vill ta vara på den. Intresset danades nog redan i min barndom eftersom det i mitt hem varje år var brukligt att dra nytta av den skogens rikedom. Bär av olika slag var ett markant inslag i kosthållet på den tiden. Som ung grabb följde jag min mamma Signe på bärplockning varje höst. Hon gjorde det mer som en fest i det gröna då hon alltid hade någon god förplägnad med sig. Festtillfällen som än i dag finns kvar i mitt minne.

Intresset har hållit i sig ända till i dag. Därför är det just nu den huvudsakliga sysselsättningen fast min lekamen inte är så stark som förut. Trots alla pessimistiska spådomar om dåligt bärår har markerna runt Långviksmon burit god bärskörd. Lingonen har ännu inte mognat men de brukar i regel finnas. Tillgången på hallon är i år alldeles överväldigande. Jag har hittat en så kallad ”föryngringsyta” (kalhygge) som är alldeles översållad av hallon. Trots att jag nog har plockat ca. 25 liter där så märks det inte. Vi har sådana mängder av hallon nu att kärahustrun har utfärdat hallonförbud. För att tygla min abstinens fortsätter jag att plocka och skänker bort hallon till höger och vänster. Jag mår illa av att se hur markernas rikedom går till spillo.

Bärplockning är definitivt en pensionärsåkomma. Jag har inte sett en ungdom i skogen som plockar bär. Möjligen om det funnits en APP som plockade åt dem skulle det vara tänkbart. En liten dikt som heter ”Bärplockaren” har jag förmodligen publicerat förut, men här kommer den på mitt hemlands tungomål.

Bärplockarn

Si hörr han bär säg åt. Te hallonrise vä gamberna.

Stöpplet å vrangt så illa dä låt han könn fäll int annelerns merna.

Men bära ti hinken dä ändå kan bli. Öm han ä idog å väldans sä envis

Fast dä ä fäll alti ett väldans besmi tå fo ne  gå lätt på na vis.

Men bära ä fögan gött å ha. Då vinterdaga bli lang

Sä dä ä nog rakt söm de ska va. I alle  de sorts sammanhang.

Sä han fortsätt å gå däri rise. Hörre vrinkiet ä vrångt dä än är

För han tänk på nä hänn vise Dää fäll söbben å nåppe na bär

Dää bra bå för krappen å berna Å för bära söm ä gött å ha

Sä däfför sö vell jäg väl merna Nåppe bära dä ä fögan bra.