Det lider mot höst.

I morgon, när ni läser detta, är det första dagen i första höstmånaden. Det förnimmes tydligt att dagarna blivit kortare. Även om det ännu inte är dags att summera den gångna sommaren kan det ändå vara intressant att göra en liten tillbakablick. I vårtid har man alltid förhoppningar om en solig och varm sommarperiod. Även om förhoppningen inte slagit fullt ut har det också varit stunder av värme och solsken. Men också det motsatta. Ett förhållande som jag är lite förvånad över är det faktum att naturens rikedom har flödat trots det svala väderläget. Skörden av olika sorters bär har ändå varit tämligen god trots alla spådomar om motsatsen. Lingonen, till exempel, är nu på väg att mogna och det jag hittills observerat kan det även där bli god skörd.

En nyskriven dikt med samma tema som rubriken bifogas.

Det lider mot höst.

Det lider mot höst, sommarn är gången

Dagarna kortas, ljuset flyr

Tystnat har kvittret och fågelsången

längre det blir innan morgonen gryr.

Brusande bäck nu kvillrande porlar

det är tyst över ödsligt land.

Slut är på gnyet som ristande sorlar,

bundna med bindande band.

Så flyter livet i stilla spår, fyllt av stillhet och ro

skänker åt själen tröst

en känsla av trevnad i tryggat bo

när det lider mot höst

En felaktig sitation.

Jag hade förmånen i kväll se MODO vinna över Timrå i ishockey. Det spelas för närvarande den så kallade SCA-cupen där bland annat dessa lag ingår tillsammans med Björklöven och Mora. Vad jag kan förstå var det Mittmedia som stod för sändningen. Matchen kommenterades av två personer som jag inte uppfattade namnen på. I varje fall, den som var huvudkommentator och följde matchen som speaker kommenterade alla situationer med att genomgående kalla dem sitationer. Lite av språknörd som jag genom åren blivit reagerade jag starkt på hans bruk av just det ordet. Jag såg mig tvingad att rådbråka SAOL när jag kom hem för att se efter om det verkligen fanns ett ord som sitation. Jag konstaterade snabbt att så inte var fallet. Samtidigt upplever jag att fler och fler använder just det ordet i sitt dagliga tal. Det kan vara möjligt att ordet kommer att få reviderad stavning och uttal så att man i framtiden kommer enbart använda ordet sitation. Det kan vara ett enklare uttal för den som använder det ofta.

För en som av olika anledningar har tillgång till historiska dokument ser att svenska språket har avsevärt förändrats under seklernas gång. Den förändringen fortgår sannolikt alltfort så att om några hundra år känner man inte igen stora delar av ord och uttryck vi har i dag. Detta får man nog betrakta som en naturlig process. Man kan också leka med tanken att svenskan, som pyttelitet språk i världen, kommer så småningom försvinna. Men det är troligen en långt utdragen historia. Min generation kommer sannolikt inte uppleva den.

Därför sover jag gott om natten.

Poetens dilemma.

Det är min ambition att nu och då ha poetiska inslag i min blogg. Dels för att det är ett av mina intressen men också för att det är ett sätt att skapa lite omväxling i utbudet. Men det är inte så gesvint alla gånger at ständigt skapa nytt material. Av den anledningen blir det repriser lite nu och då vilket ni säkert uppskattar. Det är faktiskt så att ibland får man ett uppslag och en idé till en dikt och då kan den bli till på nolltid medans jag ibland arbetar någon vecka, av och till, med några versrader.

Bifogar därför en dikt med anspelning på dagens rubrik:

Poetens dilemma

Att vara på hugget varendaste dag och ständigt kunna ta nya tag

som handlar om självaste livet

finna nya idéer av olika slag med idel snirkliga snillrika drag

det är inte särdeles givet.

Att ständigt vara spirituell skriva ett kvillrande kväde var kväll

är den uppgift i livet jag har.

Därför blir jag så lycklig och säll och tålmodigt tål var litet gnäll

då uppslagen finns alla dar.

Det gäller då att formerna finna och ständigt för brännbara meningar brinna

till läsarens sköna behag.

Fast jag är arg som en ilsken tigrinna kan ändå ibland motiven försvinna

i brist på nya förslag

Det måste då finnas form och finess i var mening med ackuratess

som skapar skön tolerans.

Som avvärjer varje form av tristess behagfullt behagar all världens nobless

med poetisk subtil substans

Brexit.

England har genom en folkomröstning beslutat sig för att bryta sig ur europasamarbetet. Det kanske inte är så förvånande eftersom de under en lång tid har levt i skuggan av de dominerande staterna i unionen, Tyskland och Frankrike. De är också väldigt mån om att försvara sin egen valuta, pundet.

Vad nog ingen hade beräknat var den krångliga process som blivit följden av deras ansökan om utträde. I dagens nyhetsrapportering var det et litet inslag som i korta ordalag beskrev svårigheterna. Det verkar som att de båda förhandlarna bara lurpassar på varandra. Ingen, men kanske framförallt England, vill blotta sig allt för mycket. För Sveriges vidkommande är det till en början bara att avvakta och se hur de båda kontrahenterna kommer till en lösning.

Vad jag kan förstå måste England ”köpa” sig fri från Unionen. Eftersom båda parter inte är särdeles villiga att nämna någon köpesumma är förhandlingarna särdeles låsta. Dessutom kommer frågan om ett handelsavtal med enskilda länder inte kunna skutas förrän de inledande procedurfrågorna är lösta. Man skall också ha i åtanke att en rätt stark opinion i England inte är särdeles intresserade av Brexit. Av den anledningen vill de inte se ett snabbt genomfört utträde.

Det skall bli spännande att följa proceduren framöver. Sverige kommer att vara tvingad at sitta på åskådarläktaren till dess det är dags att kliva in i omklädningsrummet. Det kan förresten bli nog så kinkigt att lösa alla kluriga frågor för vår del. Det kan föranleda oss att se fram emot en seg och utdragen process, men också en tid med många kluriga inslag.

Ord och uttryck på mål.

Hur mycket förstår ni av följande berättelse.

N´Jacke va falen på skrävel. Iblann vare rakt borti tok. En gang sa´n att n´Ante hade rammele at sjön å höll på dratt´n, å då varn ut å drogen ilann bara ti hårhärna. Dä va rakt önkelet va han skrytte. De sku va n´Jacke söm ä sä mager å tövlet. Då kan man tro na anne öm n´Selfri. Han ha musklern söm på´n gangsox. Men han ä sä ônnafallt sä han gör int´n fluge förnär. En gang varen sån slekamarn pa dorninga sä dä höll rakt på fara å gårle, men n´Selfri han klara oppe han. Han ha fale haan vä hästa. Hörr dam än vrernskes sä nå fo han kvarsta på dam. Man kan säg att han ä n´rektenen hästkär. Neste gang skä jäg funder ôm int jäg ska skrive ôm n´Åhlén å Holm. Ha ne bra dell dess!

Bloggtorka.

Ibland sinar inspirationen och det tycks som om all världens olika blogguppslag helt lyser med sin frånvaro. Det är så att säga fullständigt mörker och ingen ljusning finns heller i sikte. I huvudet är det lika tomt som i Saharas öken. Inte en oas i sikte på många hundra mil. Vore man där, på ort och ställe, skulle man troligtvis förgås av leda. Men å andra sidan är det svårt att finna någon mening med att försätta sig i en sådan situation. Vilket troligtvis inte skulle vara någon tanke att yvas över. Heller inte någon situation som skulle anses hedervärd. Enda lösningen på en sådan komplisserad gåta vore troligen att skriva något helt meningslöst. Vilket är något som just har skett. Ha Ha.

Det bär åt skogen.

Jag har alltid, så länge jag kan minnas varit intresserad att plocka bär om hösten. Skogens rikedom som erbjuds oss gratis om vi bara vill ta vara på den. Intresset danades nog redan i min barndom eftersom det i mitt hem varje år var brukligt att dra nytta av den skogens rikedom. Bär av olika slag var ett markant inslag i kosthållet på den tiden. Som ung grabb följde jag min mamma Signe på bärplockning varje höst. Hon gjorde det mer som en fest i det gröna då hon alltid hade någon god förplägnad med sig. Festtillfällen som än i dag finns kvar i mitt minne.

Intresset har hållit i sig ända till i dag. Därför är det just nu den huvudsakliga sysselsättningen fast min lekamen inte är så stark som förut. Trots alla pessimistiska spådomar om dåligt bärår har markerna runt Långviksmon burit god bärskörd. Lingonen har ännu inte mognat men de brukar i regel finnas. Tillgången på hallon är i år alldeles överväldigande. Jag har hittat en så kallad ”föryngringsyta” (kalhygge) som är alldeles översållad av hallon. Trots att jag nog har plockat ca. 25 liter där så märks det inte. Vi har sådana mängder av hallon nu att kärahustrun har utfärdat hallonförbud. För att tygla min abstinens fortsätter jag att plocka och skänker bort hallon till höger och vänster. Jag mår illa av att se hur markernas rikedom går till spillo.

Bärplockning är definitivt en pensionärsåkomma. Jag har inte sett en ungdom i skogen som plockar bär. Möjligen om det funnits en APP som plockade åt dem skulle det vara tänkbart. En liten dikt som heter ”Bärplockaren” har jag förmodligen publicerat förut, men här kommer den på mitt hemlands tungomål.

Bärplockarn

Si hörr han bär säg åt. Te hallonrise vä gamberna.

Stöpplet å vrangt så illa dä låt han könn fäll int annelerns merna.

Men bära ti hinken dä ändå kan bli. Öm han ä idog å väldans sä envis

Fast dä ä fäll alti ett väldans besmi tå fo ne  gå lätt på na vis.

Men bära ä fögan gött å ha. Då vinterdaga bli lang

Sä dä ä nog rakt söm de ska va. I alle  de sorts sammanhang.

Sä han fortsätt å gå däri rise. Hörre vrinkiet ä vrångt dä än är

För han tänk på nä hänn vise Dää fäll söbben å nåppe na bär

Dää bra bå för krappen å berna Å för bära söm ä gött å ha

Sä däfför sö vell jäg väl merna Nåppe bära dä ä fögan bra.

Olika falla ödets lotter.

I kväll kommer jag att im in blogg kommentera något som vanligtvis inte förekommer. Jag tänker ”snacka fotboll”. Det ”lilla” fotbollslaget i Östersund har inlett en idrottslig bragd i och med att de tagit sig till slutspel i Europaligan. Genom en 2 - 0-vinst i kväll har de gått vidare.

Samtidigt som fotbollsgänget i Sundsvall riskerar att åka ur den högsta serien och är dessutom i ekonomisk kris. En planerad bolagisering med lansering av en ”folkaktie” har ställts in tills vidare.

Så är det i idrottens värld. Det gäller att hålla sig på topp för att klara de betydande ekonomiska åtaganden som vidlåder i stort sett all professionell idrott. Vid uteblivna resultat sviktar både publik och sponsorer. Det är egentligen en sorglig utveckling. Men tyvärr är det bara att ”gilla läget".

Därmed hoppas jag att alla mina bloggdiggare också gör detsamma.