Ett säreget möte.

Vid ett tillfälle kom jag i samspråk ned en invandrare. På min knaggliga engelska kunde jag ändå få god kontakt med honom. På ett enkelt sätt berättade han sitt livs historia som gjorde ett starkt intryck på mig  genom den dramatik den innehöll. En saga med både ljusa och mörka inslag. Tagen av berättelsen skrev jag en prosadikt som i stora drag speglar hans liv. Jag bifogar den till min blogg i dag.

Jag föddes i Afrika.

Jag föddes i Afrika, en mörkhyad baby.

Mina föräldrar var lyckliga, ett önskebarn.

Vi ska vårda honom ömt, vi ska ge honom ett liv.

Vi ska fostra honom till en man värdigt sitt namn.

Ja minns den dagen väl, jag var elva år

Min mamma kom gråtande hem.

De har dödat din far, han finns inte mer i livet.

Må Gud förbarma sig över oss.

Vi måste fly för våra liv till flyktinglägrets ghetto.

Det gav oss en chans och en existens.

Hon fick skura, städa, tvätta och ta alla förnedrande jobb.

för att jag skulle kunna få skola och utbildning.

Elva år i lägret orkade hon, sen fick hon en fristad i Himlen.

Men jag hade tagit min examen med högsta betyg

Hon hade nått sitt längtans mål.

Jag var en skolad person med en framtid.

En dag kom en man till min enkla bostad i slummen.

"Du skall få en ny tillvaro i ett annat land.

Du är uttagen som kvotflykting genom FN-s försorg.

Du skall få ett nytt annorlunda liv”.

Till Sverige kom jag, en bland många andra.

Till vänliga människor, men vilsen ändå

tusen frågor tumlade runt i mitt huvud

Kan jag här få en trygg existens?

Var det så här min mor tänkte sig framtiden för mig?

Finns det plats för mig i det här landet?

Är jag bara en bricka i ett spel, kan jag utöva mitt yrke?

Frågetecknen hopar sig över min ängsliga själ.

Min mor och min far gav mig en tro och ett hopp,

en trygghet som hjälper mig leva.

Men jag önskar finna en mening med mitt liv.

Att göra något stort och gott för mitt nya fosterland.

Ja. jag vill leva jag vill dö i Norden.

Ja. jag vill leva jag vill dö i Norden.