Poesihörnan.

En gång i månaden samlas ett illustert sällskap på biblioteket i Örnsköldsvik under benämningen poesihörnan. Det är ett antal personer av olika åldrar allt ifrån 16 år till 94 som samlas och läser egna och andras dikter för varandra. Torben Johansson och jag brukar emellanåt besöka arrangemanget. Givetvis deltar vi också någon enstaka gång delta med några av våra egna alster. Jag tror det är värdefullt för många att finna ett forum där man får visa sina poetiska anlag för ett auditorium som så att säga är på samma våglängd. Detta även om ens alster inte kommer att gå till eftervärlden som klassiska mästerverk. Det är minsann en brokig samling poesi som presenteras. Allt ifrån de första trevande stegen på lyrikens knaggliga väg till bländande uppläsningar av våra klassiska författares produktion.

För att i någon mån illustrera hur svårt det är lägger jag in en dikt jag skrivit som heter:

Rimsmidarens dilemma.

Den som skriver poesi

har det inte särskilt lätt

Det måste finnas rytm däri

som gör att varje strof känns rätt

Det skall finnas form och färg

i varje  enkel mening.

Därtill vara must och märg

i alla ords förening.

Nödrim platsar ej så bra

och halvrim kan ej heller gå.

Språkfel vill vi inte ha

och stavfel likaså

Så det kan bli en svettig pärs

som inte är så ringa.

Att få finess i varje vers

och ljuvlig poesi frambringa