Husorganet.

Varje morgon utom söndag tar jag en liten promenad och hämtar min dagstidning. Det sker rätt tidigt på morgonen, så där vid halvåttatiden. Innan dess har jag gjort fyr i värmepannan och fått lite värme i den. Efter detta blir det en läsestund där jag  går igenom vad som avhandlats i pressen just den dagen. Förr i tiden var dödsannonserna alltid på första uppslaget så man kunde kolla vilka som avlidit. Fanns man själv inte med i någon av dessa annonser kunde man lugnt bläddra vidare. Numera är dessa tillkännagivanden strax innan kultursidorna så man numera bläddra på vinst och förlust.

Tidningsutgivarna har i dag synnerligen svårt att få ekonomin till att gå ihop. Detta trots att det blir mindre och mindre egenproducerat material. Min tidning innehåller numera så kallat ”köpegods”, sådant som andra  producerat och erbjuder ett x antal avisor. Man kan nästan betrakta det som ett sorts stafettläkarsystem som används då man inte kan göra det själv.

Undertecknad bloggskrivare är så stenålderspräglad att jag vill läsa min papperstidning varje dag även om den numera blivit rätt torftig i sitt innehåll. Till och med insändarsidan har också rätt enahanda innehåll. För att inta tala om MODO som numer vållar mer bekymmer än glädje. Men icke förty bläddrar man igenom den varje morgon i förhoppning att finna någon intressant läsning. Under rätt många år frilansade jag för lokalblaskan och jag tröstade alltid mina kollegor med orden ”Det gör ingenting om ni misslyckas i dag, i morgon är det en ny chans.”.

Det är sannolikt alldeles likadant med bloggskrivandet. Det är inte så farligt om det blir lite bloggtorka av och till, Det finns alltid nya chanser framöver. Och jag är lite i samma sits som de som producerar lokalblaskan. Det finns alltid en liten skara som är ”stamkunder” och dessa är intensivt uppskattade för sin uthållighet.

See you!