Sverige ett fantastiskt land.

I ett svagt ögonblick lovade jag att hålla ett litet högtidstal vid Björna hembygdsgård på nationaldagen. Av den anledningen satt jag en stund i dag och spånade på vad jag skulle säga vid det tillfället. Då kom jag osökt att tänka på vilket underbart fosterland vi ändå har.  Förskonade från krigets fasor och hemskheter bor vi i en trygg del av vår värld. Vi har fred med varandra och fred med våra grannländer. Vi har därtill en ovärderlig tillgång i den etniska samhörigheten. Den underbara närmiljö vi dagligen får vistas, med de olika årstidernas skiftningar, är något som gör oss trygga och lugna.

När man möter de flyktingskaror som i en aldrig sinande ström väller in i vårt land och när man lyssnar till deras fruktansvärda berättelser om död och förföljelse, fylls man av tacksamhet över att få leva i den trygga tillvaro vi omges av. Det är något vi inta nog kan värdera. En nåd att stilla bedja om är att vi även framdeles får leva, och se nya generationer få växa upp i denna underbara miljö.