Ja, de ä våren!

Våren har kommit till Tallbacken. De sista snöfläckarna har smält undan och det har börjat grönska så smått. Det är en del kvar av vissna löv och gräs från i fjol som jag så smått har samlat in. Än är det ganska blött på en del av gräsmattan, men i den här ”sommarvärmen” torkar det upp rätt fort. Det är en liten tuff utmaning för min åldriga lekamen men samtidigt tror jag det är hälsosamt att anstränga kroppen för att uppehålla kondition och spänst. Jag märker att arbetet går avsevärt långsammare nu men det är inte något som jag oroar mig för. Det får ta den tid det tar. I det varma solskenet kan jag sitta och ta igen mig långa stunder och bara njuta av tillvaron.

Ett annat säkert vårtecken är att Storsjön i det närmaste är isfri. Det behövs bara lite vind så seglar isflaken iväg. Jag tycker det är underbart att åter få uppleva den tid då allting väckes till liv och det finns en känsla av förunderlig förväntan.

En liten dikt bifogar jag min berättelse i kväll. En dikt som beskriver det som sker omkring oss just nu.

Brytningstid.

Vi lever i en brytningstid

då vår med sommar brottas.

Dock förnimmer vi därvid

att livets under blottas.

Det flödar utav kraft och liv

i varje bäck och dike.

Med en ström så intensiv

att ej det finns dess like.

Vi kan ej hindra tidens gång

och ej en timme spara.

När våren blir en sommarsång

med hyllningstoner klara.

Så finns vi i den atmosfär

som oss naturen ger.

Till högre rymder den oss bär

och till vårt bästa ser.

Så finner vi en vår en gång

där frid och frihet blommar

Då väckes vi av ljuvlig sång

till en  evig sommar.